Nordkorea prövar nya metoder för att stimulera landets ekonomi. Bönder och företagsledare uppmuntras att ”sköta verksamheten kreativt”. Enligt nordkoreanska ekonomer har åtgärderna resulterat i högre löner och ökade skördar. Det bekräftas också av utländska Koreakännare.

Nordkorea får fart på landets ekonomi genom att ge ökade befogenheter till nyckelsektorer inom arbetsstyrkan, skriver Eric Talmadge i en artikel för Associated Press, publicerad i The Guardian 5 mars 2015. Han kallar det för ”det största inrikespolitiska experimentet sedan Kim Jong Un kom till makten”.

Åtgärderna – nordkoreanerna använder ogärna benämningen reformer, som de menar ger felaktiga associationer – ger företagsledare möjlighet att bestämma löner och att anställa eller avskeda personal. Jordbrukarna får behålla en större andel av vad de producerar. Fokus ligger på företagsledning, distribution och jordbruk, sade ekonomen Ri Kisong vid sektionen för ekonomisk vetenskap vid Pyongyangs inflytelserika Socialvetenskapsakademi i en intervju i februari. Han sade att målet är att stimulera chefer och jordbrukare att sköta verksamheten kreativt, på eget initiativ.

Någon kapitalism är det inte fråga om. Att bevara det socialistiska systemet och den politiska stabiliteten är den grundläggande målsättningen bakom alla politiska beslut.

Som hinder för den ekonomiska utvecklingen nämner artikeln de höga kostnaderna för militär försvarsberedskap och de svårigheter som de internationella sanktionerna skapar.

Förändringarna började provas i mindre omfattning 2012 och fastställdes i maj 2014. Enligt nordkoreanska ekonomer genomförs de nu runt om i landet.

Åtgärderna, som tros ha godkänts 30 maj 2014, har inte formellt offentliggjorts, men några av huvudpunkterna är enligt nordkoreanska ekonomer:

• Chefer kan nu besluta om löner utan att följa statligt fastställda nivåer. När ett företag har betalat staten och återinvesterat intäkter för att utöka produktionen, utveckla teknik och betala för sina anställdas ”kulturella välfärd”, kan det använda de återstående medlen för att bestämma lönenivåer. Till exempel sade Ri att sedan detta system infördes har Sinuiju kosmetikfabrik höjt den genomsnittliga månadslönen från 3000 won (motsvarande mindre än 1 dollar) till 80 000 won, med de högsta lönerna på 110 000 won. De nya lönenivåerna är mer i samklang med de faktiska levnadskostnaderna och övrig prissättning.

• Fabriker eller andra företag kan direkt förhandla handelsavtal med utländska enheter och anställa eller avskeda personal om de så önskar. De kan också bestämma vilka material de ska köpa och från vem, och förhandla om priser.

• På kooperativa jordbruk har underenheter av fyra eller fem personer bildats, så att varje jordbrukare har större motivation att producera bättre avkastning från deras jordområde. Också här kan överskottet, efter att man gett staten dess andel och täckt kostnader, fördelas antingen kontant eller i produkter enligt ett poängbaserat system inom kooperativet självt. Om jordbruksåtgärderna ger familjer långsiktigt ansvar för enskilda jordområden, kan miljontals nord­ koreanska bönder få omedelbar nytta av sina ökade arbetsinsatser. Det var en viktig anledning till att skördarna, trots svår torka, var jämförelsevis bra förra året, sade Ri Kisong.
– Vårt land medger att vår ekonomiska situation är svår. Vad jag kan säga är att om man ser på varje kvartal, så har det gjort en hel del framsteg jämfört med förra året, sade Ri Junchol, chef för internationella ekonomiska relationer vid akademin, i en tidigare intervju i Pyongyang.

Den privata småföretagssektorn, som växt fram i samband med att det statliga ransoneringssystemet kollapsade på 1990-talet, påstås stå för upp till 30 procent av landets ekonomi. Den tolereras, men ses som ett tillfälligt fenomen.
– I framtiden kommer marknadsplatserna inte längre att förekomma.
Marknadernas viktigaste roll är att sälja saker som fabriker och andra företag inte kan leverera. Vi tillåter marknaderna eftersom landet just nu inte har tillräcklig kapacitet att producera dagligvaror, sade Ri Junchol.

Den amerikanske Koreakännaren Bradley Babson säger i artikeln att det funnits ideologisk oenighet och motstridiga ekonomiska intressen inom det styrande partiet och militären. Men nordkoreanerna själva vidhåller att de håller fast vid landets egen modell av socialism med ledaren i centrum och bara prövar ”nya metoder för företagsledning av vår egen modell”.