DFRK:s biträdande utrikesminister Pak Kil Yon, chef för DFRK:s delegation, talade vid FN:s generalförsamlings 66e session den 28 september 2011. Han sade:

Detta år markerar 20-årsdagen av DFRK:s medlemskap i FN. DFRK har förblivit lojalt mot FN-stadgans syfte och principer.
Maktlogik och styrkepolitik som förnekar principen om suverän jämlikhet blir för närvarande mer uttalade i internationella relationer i strid med FN:s medlemsländers ansträngningar och önskan.
Inblandning i suveräna staters inre angelägenheter och användandet av våld mot dem begås av en handfull länder som försöker dominera de strategiskt intressanta områdena och FN missbrukas av dem.
Den nuvarande verkligheten, i vilken internationell lag och ordning kränks och förstörs genom några stormakters egenmäktighet och despotism, kräver att medlemsländerna åter bekräftar de principer om att försvara freden och trygga suverän jämlikhet som fastställs i FN-stadgan och går vidare med reformen av FN, inklusive höjande av FN:s generalförsamlings auktoritet.
Resolutionerna om att upplösa FN-kommandot i södra Korea och avsluta USA:s blockad mot Kuba, båda antagna i FN:s generalförsamling för länge sedan, har ännu inte genomförts. Detta är ett tydligt exempel som klart visar angelägenheten i att höja FN:s generalförsamlings auktoritet.
För att höja FN:s generalförsamlings auktoritet är det nödvändigt att etablera ett system där FN:s säkerhetsråds resolutioner angående fred och säkerhet, som sanktioner och våldsanvändning, träder i kraft endast då de godkänns av FN:s generalförsamling.
Reformprocessen för byråer för mänskliga rättigheter bör genomföras på djupet med inriktning på att fullborda ett system för att ge verklig frihet och rättigheter åt alla länders folk samtidigt som skillnaderna i historisk bakgrund, kultur, ideologi och system som finns i världen respekteras.
Det är en okränkbar legitim rättighet för det palestinska folket att sätta stopp för den israeliska ockupationen och bygga en oberoende stat och det är världssamfundets skyldighet att ta in Palestina som fullvärdig medlem av FN.
DFRK hade erkänt den palestinska staten 1988. Det stödjer Palestinas inträde i FN som fullvärdig medlem och uttrycker övertygelsen att det palestinska folkets önskan skall bli verklighet.
För ögonblicket driver DFRK på ett stort framåtskridande för att öppna portarna till stort välstånd under Kim Jong Ils kloka ledarskap.
DFRK:s regering ger högsta prioritet åt att förbättra folkets levnadsstandard och koncentrerar alla ansträngningar på det ekonomiska uppbygget och gör framsteg som aldrig förr.
DFRK:s ekonomiska uppbygge kommer att bli ett betydande bidrag till den regionala utvecklingen och världssamfundets ansträngningar att förverkliga FN:s millenniummål för utveckling.
Vad DFRK och det koreanska folket mest behöver för närvarande i sin totala koncentration på ekonomiskt uppbygge är en stabil och fredlig omgivning.
Till vår stora sorg har en solid mekanism för fredsbevarande ännu inte upprättats på Koreahalvön.
Nationell delning påtvingad utifrån och vapenstilleståndet, varken krig eller fred, har rått i över ett halvt århundrade. Detta är Koreahalvöns verklighet.
Det militära uppbygget och övningar för kärnvapenkrig fortsätter mot DFRK på och kring Koreahalvön trots den enhälliga önskan och kraven från folken som strävar efter fred och stabilitet inom och utanför halvön. Så en ytterst farlig situation som kan leda till krig inträffar periodiskt på halvön.
De nuvarande omständigheterna hotar inte bara DFRK:s suveränitet och säkerhet allvarligt, utan hindrar det koreanska folkets ansträngningar för fredlig utveckling på alla sätt.
Om det varken funnes songunpolitik administrerad av ledaren Kim Jong Il eller DFRK:s kraftfulla krigsavskräckande, är det möjligt att Koreahalvön redan skulle ha förvandlats till krigsscen flera gånger och DFRK:s fredliga ekonomiska uppbygge skulle ha kunnat vara omöjligt att föreställa sig.
Det är DFRK:s regerings konsekventa ståndpunkt att trygga fred och stabilitet på Koreahalvön och driva på kärnvapenavrustning genom dialog och förhandlingar.
Den nuvarande situationen på Koreahalvön kräver att de berörda parterna djärvt beslutar att fastställa grundläggande frågor genom att ta ett tillfälle till dialog.
Den grundläggande orsaken till de växande spänningarna på halvön är fientligheten mellan DFRK och USA, som skapar misstro och konfrontation.
Så länge fientliga relationer kvarstår mellan DFRK och USA, undertecknarna av vapenstilleståndsöverenskommelsen, vari de riktar vapen mot varandra, kommer verken ömsesidig misstro och konfrontation att försvinna eller frågan om kärnvapenfrihet på halvön att smidigt lösas.
Det var därför som DFRK åter föreslog förra året att samtal skulle hållas för att ersätta vapenstilleståndet med ett fredsavtal.
Slutandet av en fredspakt som en process för att genomföra den resolution som antogs vid FN:s 30e generalförsamling 1975 kommer att vara den mest effektiva förtroendebyggande åtgärden för att undanröja misstron mellan DFRK och USA och, vidare, en dynamik som kommer att garantera halvöns kärnvapenavrustning.
Koreahalvöns kärnvapenavrustning är president Kim Il Sungs instruktion.
Den kärnvapenavrustning av halvön som stipuleras i det gemensamma uttalandet [vid sexpartssamtalen] 19 september 2005 är en process för att göra hela Koreahalvön till en kärnvapenfri zon på basis av fullständigt bortdragande av det faktiska kärnvapenhotet mot den utifrån, på ett verifierbart sätt.
Kärnvapenfrågan på Koreahalvön är helt och hållet en produkt av USA:s fientliga politik och hot om kärnvapenkrig mot DFRK och därmed är det USA som har ansvaret och möjligheten att undanröja den grundläggande orsaken till det. Hade USA inte hotat DFRK med kärnvapen efter att ha fört in dem i södra delen av Koreahalvön, så skulle kärnvapenfrågan inte ha uppkommit.
Koreahalvön står nu vid vägskälet mellan avspänning och en ond cykel av växande spänningar. Under dessa omständigheter råder vi USA att modigt dra tillbaka sin fientliga politik mot DFRK och ingå i en omfattande dialog utifrån ett långsiktigt och strategiskt perspektiv.
DFRK kommer att göra hållbara ansträngningar för att bygga en solid och varaktig fredsbevarande mekanism på Koreahalvön och fortsätta att samarbeta med de berörda parterna för att återuppta sexpartssamtalen utan förhandsvillkor.
Det är mycket olyckligt att de interkoreanska relationerna, som hade värmts upp efter publiceringen av den gemensamma 15 junideklarationen [2000] har blivit extremt allvarliga sedan de nuvarande sydkoreanska myndigheterna tog makten och en atmosfär av konfrontation och krig mot de egna landsmännen råder på Koreahalvön.
Den fundamentala motsättningen och konfrontationen i formeln för återförening av Koreahalvön ligger i botten på denna situation.
Vilken sorts återföreningsformel koreanerna väljer under de nuvarande omständigheterna där skilda ideologier och system existerar i norr och söder är en fråga som har med nationens öde att göra, det vill säga nationell återförening eller nationell katastrof.
I den gemensamma 15 junideklarationen 2000 erkände norra och södra Korea att nordsidans förslag om en federation på låg nivå och sydsidans förslag om konfederation har gemensamma drag och överenskom att arbeta för återförening i den riktningen.
den interkoreanska överenskommelsen i den gemensamma 15 junideklarationen hyllades och stöddes fullständigt av alla landsmän och hela världen inklusive FN.
De nuvarande sydkoreanska myndigheterna har emellertid kommit fram med förfäktandet om ”enande” som förutsätter den andra sidans kollaps, och förnekar fullständigt den gemensamma 15 junideklarationen i vilken nord och syd hade kommit överens om återföreningsformeln. Som en konsekvens av det har de interkoreanska relationerna nått en kokpunkt och faran för krig växer.
Koreahalvöns verkighet visar att de sydkoreanska myndigheternas argument om ”enande” leder till krig, medan DFRK:s federationsförslag leder till fred.
Federationsförslaget är en realistisk möjlighet som förutsätter samexistens och det bästa valet för att förhindra krig och åstadkomma fredlig återförening. Det är ett rimligt förslag som överensstämmer med regionens och grannländernas intressen.
Om de nuvarande sydkoreanska myndigheterna verkligen vill avspänning på Koreahalvön och förbättrade interkoreanska relationer, bör de distansera sig från konfrontationens antifreds- och antiåterföreningsinställning och övergå till att respektera och fullständigt tillämpa den gemensamma 15 junideklarationen och 4 oktoberdeklarationen som norra och södra Korea hade kommit överens om på högsta nivå.
DFRK kommer att fortsätta att göra alla ansträngningar för att stärka vänskapen och samarbetet med FN:s medlemsländer i linje med sin utrikespolitik av oberoende, fred och vänskap, försvara fred och säkerhet på Koreahalvön och i resten av världen och främja mänsklighetens gemensamma utveckling och välstånd.

Källa: Pyongyang Times, 8 oktober 2011.
Se även: http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=39841&Cr=dprk&Cr1