USA är i färd med att lägga om sin politik mot Demokratiska Folkrepubliken Korea. Men den nya strategin ser mest ut som en ny variant på USA-imperialisternas gamla strävan att med militärt hot och diplomatisk inringning tvinga fram ”systemskifte” i folkrepubliken och lägga under sig hela Koreahalvön. Det kommer inte att lyckas.

Obamas politik ”strategiskt tålamod” kommer att ersättas av en ny strategi, sade USA:s nytillträdde utrikesminister Rex Tillerson då han i mitten av mars besökte Japan, södra Korea och Kina.

– Ansträngningar ­un­der de senaste 20 åren att få Nordkorea till kärn­vapen­ned­rust­ning har misslyckats. Vi har haft 20 år av misslyckade strategier. Inför det ständigt växande hotet står det klart att en annorlunda strategi behövs, sade han vid en presskonferens i Tokyo.

Vad den nya strategin innebär är inte klart. Militärt ingripande av USA (det vill säga krig) mot Nordkorea är ”en möjlighet på bordet”, sade Rex Tillerson.

Den nya strategin tycks vara en variant av samma imperialistiska politik som USA bedrivit de senaste sju decennierna, en kombination av militärt hot och diplomati. Nytt är väl egentligen bara att USA nu tycks hoppas på Kinas aktiva medverkan i försöken att åstadkomma ett regimskifte i Pyongyang.

I FN:s säkerhetsråd har USA genomdrivit ytterligare skärpningar av sanktionerna mot DFRK.

Rustningar och sanktioner
Samtidigt som USA genomför omfattande krigsövningar tillsammans med sydkoreanska styrkor, kritiserar Donald Trump Nordkorea för att ”bete sig mycket illa” genom sina motåtgärder, Rex Tillerson säger att USA ”inte utesluter” att Japan och Sydkorea skaffar kärnvapen och USA-militären påbörjar utstationeringen av sitt Thaad-antimissilsystem i södra Korea, trots protester från Ryssland och Kina.

Utplaceringen av Thaad förändrar den regionala strategiska balansen, påpekar kinesiska media. Systemet kan blockera Kinas kärnvapenavskräckande förmåga och underblåsa idéer i USA om att slå till först.

Washington ”anstiftar kapprustning i närregionen”, kommenterar Moskva.

Utstationeringen av Thaad är ett exempel på hur USA utnyttjar konfrontationen med Demokratiska Folkrepubliken Korea som anledning att rusta upp militärt i regionen för konfrontation med Kina och Ryssland och samtidigt befästa greppet om Sydkorea och Japan.

Handlingsalternativ
USA:s makthavare skakas av interna motsättningar och konflikter med allierade. Det är en anledning till att man nu söker en utväg ur den till synes låsta situationen.

Naturligtvis finns det handlings­alternativ. Vill man vara optimist, kan man ta fasta på Tillersons tal om 20 år av misslyckade strategier.

Tidsangivelsen är inte exakt, men skulle kunna vara en markering av avståndstagande från den konfrontationspolitik som för snart två decennier sedan inleddes av George Bush och fortsatt under Obama, till förmån för en strategi mer lik president Clintons. Under 1990-talet resulterade den i överenskommelser om rustningsbegränsningar och viss avspänning och lade grunden för flera år av avspänning och samverkan mellan norra och södra Korea.

Förhandlingsvägen är fortfarande möjlig. DFRK har visat stor förmåga att nå resultat i förhandlingar och att hålla fast vid ingångna överenskommelser – så länge också motparten gör det.

Frågan är bara hur långt USA idag kommer med en sådan politik. Läget är ett annat än på 1990-talet. DFRK är nu en kärnvapenmakt även om övriga kärnvapenmakter vägrar acceptera detta faktum.
Kärnvapen spelar en central roll i dess försvarsstrategi, som går ut på att avskräcka från angrepp och bevara freden på Koreahalvön\\. Säkert är att DFRK aldrig kommer att göra några eftergifter så länge USA talar om regimskifte och ”preemptive strikes”, förebyggande angrepp.

I andra regioner har USA-imperialisterna genom statskupper och krig skapat stater i kaos, så kallade ”fail­ed states”, men deras förhoppningar om att den nordkoreanska regeringen ska kollapsa och den koreanska socialismen gå under är och förblir dagdrömmar.

DFRK är en stabil stat, en ointaglig befästning mot imperialismen. Norra Korea är inte och kommer aldrig att bli något militärt vacuum som stormakter kan slåss om att fylla.

Den rimliga nya strategin vore att erkänna detta faktum, avsluta det utnötningskrig mot DFRK som USA nu bedrivit i snart sju decennier och inleda förhandlingar om ett fredsavtal, ett slut på Koreakriget och ett bortdragande av alla främmande trupper från Koreahalvön.

Sverige och EU borde verka för en amerikansk strategi inriktad på fred och avspänning i Korea.

Texten är hämtad ur Korea-information nr 2 2017.