Varför har Nordkorea sagt upp de avtal som slutits i sexpartssamtalen?
Kommer Kina att säga upp det militära biståndsavtalet med Nordkorea?
Vad händer när Kim Jong Il dör?

Frågorna var många då den kinesiske Koreakännaren Ren Xiao talade om Kinas relationer med norra och södra Korea på Stockholms Universitet den 11 februari 2009. Svaren speglade den skickliga och tålmodiga kinesiska diplomatin i regionen.

Kinas relationer med de två staterna på den koreanska halvön är komplicerade. Man behöver inte gå tillbaka till Mingdynastin för att inse det; det räcker med att påminna om de två krigen i modern tid, det sino-japanska kriget 1937-45 och Koreakriget 1950-53, påpekade han.
Uppkomsten av två koreanska stater var ett resultat av andra världskriget. Under många år hade Kina inga förbindelser med Sydkorea, men situationen ändrades 1983, då ett kinesiskt flygplan kidnappades och landade i södra Korea. Då blev det nödvändigt med informella kontakter. Successivt utvecklades handelsförbindelser och idrottsutbyte, bland annat i samband med Asiatiska spelen i Kina och OS i Söul, dit Kina sände en stor delegation. Det ledde så småningom till att diplomatiska relationer upprättades i augusti 1992, efter att norra och södra Korea 1991 samtidigt blivit medlemmar i FN.
Demokratiska folkrepubliken Korea (DFRK) hade tidigare vägrat gå med på dubbelt FN-medlemskap, eftersom det kunde ses som ett erkännande och permanentande av landets delning, men efter de stora förändringarna i världsläget 1989-90 (särskilt Sovjetunionens sammanbrott) blev det oundvikligt. Ryssland hade redan 1990 upprättat diplomatiska relationer med Republiken Korea och det hade även andra länder i det tidigare Sovjetblocket gjort.
Sedan 1992 har relationerna mellan Kina och Sydkorea, särskilt handeln, utvecklats mycket kraftigt, men för närvarande är de på relativt låg nivå.

Militär allians
Kinas relationer med DFRK går längre tillbaka i tiden och är av ett annat slag. Kina och DFRK var allierade i Koreakriget, och de kinesiska trupperna drogs bort från norra Korea 1958. 1961 ingick de båda länderna ett ömsesidigt vänskaps- och biståndsavtal, som inte är tidsbegränsat och därför gäller tills någondera parten säger upp det.
Mest kontroversiellt i avtalet är artikel 2, som säger att om en militär konflikt inträffar, ska den andra parten omedelbart hjälpa den utsatta. Det kan tolkas som en militär allians.
Efter de stora förändringar som inträffat i regionen har det diskuterats hur Kina ska förhålla sig till denna förpliktelse. Några vill ändra denna artikel i avtalet, men andra tycker, liksom professor Ren Xiao själv, att det inte är någon brådska med det, att det skulle skapa konflikter och att det är bättre att avvakta händelseutvecklingen i regionen.
En period på 1990-talet var relationerna mellan Kina och DFRK nedtonade. Vid den första kärnvapenkrisen 1993-94 spelade Kina bara en marginell roll. Men efter Kim Jong Ils första Kinabesök år 2000 har relationerna blivit betydligt tätare.
Kim Jong Il har besökt Kina ytterligare tre gånger: 2002, 2004 och 2006, och kinesiska delegationer har besökt DFRK. Vid det senaste besöket i Pyongyang 23 januari fick Kim Jong Il en ny inbjudan till Kina.

Kim Jong Il vid god hälsa
– Det har förekommit en del skvaller om Kim Jong Ils hälsa, men hans möte med kinesiska besökare nyligen har vederlagt dessa rykten. Åtminstone vid detta tillfälle var han vid god vigör, konstaterade Ren Xiao.
– Vid detta besök sade Kim Jong Il att relationerna med Kina varit, fortfarande är och kommer att förbli av stor betydelse för DFRK.
Ren Xiao sade att Kina vill utveckla normala mellanstatliga relationer med DFRK. Det innebär att de tidigare inte varit normala, tillade han.
– Vi har inte kunnat kritisera Nordkorea och biståndet gick länge bara åt ena hållet, det var inte ömsesidigt. Detta förhållande har ändrats något på senare tid.
Han klargjorde också skillnaden mellan Kinas och USA:s agerande i kärnvapenfrågan.
– USA ställer krav på Nordkorea: Ni måste överge ert kärnvapenprogram, ni måste göra det och det och så vidare.
Kina ställer inte krav på det sättet. Kina har tre syften med sitt agerande: kärnvapenfrihet på Koreahalvön, en fredlig lösning och ett vänskapligt Korea.
Vi vill heller inte se en flyktingström från Korea till Kina, tillade han.

Ren Xiao besvarade även frågor från åhörarna. Här är några av hans svar:

· Vad betyder det att Nordkorea sagt upp alla tidigare ingångna avtal från sexpartssamtalen?
– Jag tror att det är en varning efter att överenskomna leveranser av olja och livsmedel försenats eller helt uteblivit. Japan har stoppat allt. Den nya administrationen i Söul har lagt om politik på ett sätt som fått Pyongyang att vidta motåtgärder. Nordkoreanerna vill nog sätta press, kanske särskilt på Washington. Koreafrågan står inte högt på president Obamas dagordning; han har många mer brännande frågor att ta sig an. USA:s policy makers tror att Korea är under kontroll. Jag tror att Pyongyang på detta sätt vill påminna om sin existens.

· Du talar om de tre överenskommelserna i sexpartssamtalen som ”milstolpar”. Hur kan de vara det när de inte har lett till någon förbättring av situationen?
– Olika länder gör olika saker och de har skilda motiv för vad de gör. Huruvida Nordkorea verkligen kommer att ge upp sina kärnvapen är en gammal fråga. Det finns optimister och pessimister. Själv anser jag att det beror på.
– Vad Pyongyang vill är att använda kärnvapenfrågan som hävstång för att få till stånd en varaktig fredslösning. De har en djupt rotad känsla av osäkerhet och upplever att det största hotet kommer från Washington. Deras viktigaste mål är att förändra och normalisera relationerna till Washington. Ett annat mål är att de som ett litet land med svag ekonomi vill få hjälp med energi- och livsmedelsförsörjningen.
– Att denna process har varit så långsam och fortfarande är det beror på bristande förtroende och djupt rotad misstro mellan huvudaktörerna. I USA finns motsättningar om hur man ska hantera denna fråga, men problemet försvinner inte av sig självt.

· Kommer Kina att säga upp den militära biståndspakten med Nordkorea?
– Såvitt jag vet finns inget beslut att förändra avtalet mellan Kina och DFRK om militärt bistånd. Vi kommer att förbli flexibla. Det finns ingen anledning att hasta. Man måste ha ett längre tidsperspektiv.
– I sexpartssamtalen förhandlas det om en ”freds- och säkerhetsordning” i Nordostasien. Vad skulle ett sådant system innebära? Vilken funktion ska det ha, vilken nytta gör det, och vilka steg krävs för att nå dit?
– Varje ny freds- och säkerhetsordning måste relateras till existerande militära avtal. Det finns tre sådana avtal: 1) mellan USA och Republiken Korea, 2) mellan USA och Japan samt 3) mellan Kina och DFRK. Då en ny ordning tar form, måste man diskutera hur dessa avtal påverkas. Då förutsättningarna mognat, måste motsvarande förändringar äga rum i dessa avtal.
– Vilken roll ett ”freds- och säkerhetssystem” kommer att ha, vilken slags arrangemang som kommer att vidtas är oklart, men det är en möjlighet, en option.

· Vad händer i Nordkorea när Kim Jong Il dör?
– Liksom vi alla kommer Kim Jong Il att dö förr eller senare, men troligen inte snart. Trots spekulationerna om hans hälsa har det visat sig att han mår bra. Vi kan bara spekulera om vilka förändringar som kommer efter hans död. Jag tror inte att den medför kollaps. Troligen blir det någon sorts arrangemang för kollektivt ledarskap, med inflytande för militären, partiet och kanske hans familj.
– Det har förekommit mycket spekulationer om vilken av hans tre söner som han tycker bäst om, och som eventuellt skulle kunna efterträda honom. Det är mycket oklart. Jag kan inte se att han skulle ha utsett en av sina söner som efterträdare. De är ännu unga och oerfarna. Själv kom han in i den politiska ledningen tidigt, på 1970-talet, och fick erfarenheter som gjorde att han kunde ta över efter sin far. Det förekommer också skvaller om hans svåger, men det är bara spekulationer.
– En plötslig nordkoreansk kollaps är inte vare sig i Sydkoreas eller i Kinas intresse, och inte heller i andra länders. Låt oss hoppas på en gradvis förändring av det nordkoreanska samhället.
– Omvärlden bör övertyga Nordkorea om att gradvis öppna sig och genomföra reformer. Man kan redan se en del förändringar. Det finns en mer avspänd inställning till att skicka folk till Europa, Kina och andra länder. Låt dem veta mer om världen omkring dem. En sådan inställning skulle vara i allas intresse.
– Kina har haft ett nyttigt studentutbyte med Nordkorea. Regeringen i Pyongyang har varit försiktig och noga valt vilka studenter som fått åka, men det har varit positivt. Även andra länder bör uppmuntra sådant utbyte och erbjuda stipendier.

· Några säger att Kina inte vill se ett enat Korea. Andra tillägger ”ett enat Korea allierat med USA”. Vilken är Kinas inställning?
– Att Korea kommer att enas så småningom är oundvikligt. Det kommer att inträffa förr eller senare. Ingen kraft kan förhindra det. Vi vet inte när det sker, det beror på koreanerna själva.
– Sydkoreaner säger ofta att Kina inte vill se ett enat Korea, de är skeptiska om Kinas hållning. Men vad vi vill ha är ett stabilt, fredligt och vänskapligt Korea – oavsett om det är delat eller enat. Vi vill behålla vänskapliga relationer. Under den förutsättningen är ett enat Korea inte bara acceptabelt utan önskvärt.
– Idag finns USA:s trupper i södra Korea och några sydkoreanska organisationer är ganska högljudda om historien. Människor i Kina är lite bekymrade över vad som kan hända om de får inflytande över ett enat Korea. Vi har ingen territoriell dispyt med Nordkorea, men om det blir en återförening ledd av sydsidan, kan historien komma att inflammeras. Om inte dessa grupper vore så högljudda, skulle oron dämpas.

Denna text är hemtad ur Korea-information nr 1 2009.