Tvärt emot den gängse media­bilden har Demokratiska Folkrepubliken Korea högre levnadsstandard och större jämlikhet än ekonomiskt jämförbara länder. Konstaterar Oskar Mölleby efter att ha tagit del av statistik från FN-förbundet vid webbsidan globalis.se¹⁾

När jag pratat med människor i Sverige och med resenärer i Demokratiska Folkrepubliken Korea så har jag ofta reagerat över att man jämför situationen i DFRK med Sverige utan att ta hänsyn till de enorma skillnaderna som finns mellan våra länder. En sådan jämförelse kommer med nödvändighet att utfalla till DFRK:s nackdel. Det är på många jämförbara punkter bättre att leva i Sverige än i DFRK, vår levnadsstandard är generellt högre, vi är mättare, friskare och lever längre. Detta är inte speciellt förvånande. Sverige är ett av världens rikaste länder med en BNP per capita motsvarande 43 903 $, DFRK är ett isolerat land i tredje världen med en BNP på 499 $ per capita. Skall man jämföra situationen för befolkningen i DFRK så måste man jämföra med länder med en ekonomi i samma storlek och inte med rika västländer.

Skulle jag välja att bo i DFRK framför att bo i Sverige?
– Nej.
Skulle jag välja att bo i DFRK framför att bo i Bangladesh?
– Absolut!

Resurserna till befolkningen
DFRK:s resurser är mycket knappa, och får man tro den borgerliga pres­sen spenderas det lilla landet har på kärnvapenframställning och lyxliv för eliten. Att denna bild är felaktig blir uppenbart om man tittar på den statistik som finns om landet på FN-förbundets hemsida globalis.se, där all statistik i denna artikel är hämtad. Då framträder snarare bilden av ett land som kämpar för att ge alla medborgare tillgång till god hälsovård och utbildning, ett land med högre jämställdhet än jämförbara länder, ett land där de resurser som finns kommer befolkningen till godo.
Detta blir tydligt när man jämför DFRK med fem länder som ligger något över landet i listan på BNP per capita, Burkina Faso med 517 $, Gambia med 543 $, Bangladesh med 550 $, Ghana med 627 $ och Kenya med en BNP per capita på 739 $. Jag kommer även jämföra DFRK med Indien, ett land som ofta lyfts fram som ett positivt exempel på politisk och ekonominisk utveckling, ett land som likt DFRK utvecklat kärnvapen, skickat satelliter till rymden och är i konflikt med sitt granland, även om omvärldens reaktioner uteblivit vad gäller Indien. Indien har en mer än dubbelt så hög BNP per capita som DFRK med sina 1075 $ och borde enligt gängse ekonomisk teori ha en mycket högre standard på de jämförda områdena.
Trots att DFRK har lägst BNP per capita av dessa länder är det endast Bangladesh som har lika hög förväntad livslängd som DFRK, 69 år. I Ghana förväntas människor leva tills de blir 65 år och människorna i Kenya, Gambia eller Burkina Faso kan räkna med att leva ca 10 år kortare än de som lever i DFRK. I Indien beräknas människor leva 66 år.

Bra sjukvård
Statistiken visar tydligt att DFRK ger bra sjukvård till samtliga sina medborgare, 100% av förlossningarna sker med tillgång till kvalificerade vårdare. I Ghana är motsvarande siffra 68%, Kenya 44% och i Bangladesh endast 32%. I Indien genomförs endast 52% av födslarna med kvalificerade vårdare. Att detta arbete ger tydliga, livsviktiga, effekter är uppenbart. Barnadödligheten i DFRK är 33 per 1000 födda, en siffra som Bangladesh kommer närmast med sina 46 döda per 1000 födda och som är långt ifrån Burkina Fasos 146 döda per 1000 födda. I Indien dör 61 bBra sjukvård Statistiken visar tydligt att DFRK ger bra sjukvård till samtliga sina medborgare, 100% av förlossningarna sker med tillgång till kvalificerade vårdare. I Ghana är motsvarande siffra 68%, Kenya 44% och i Bangladesh endast 32%. I Indien genomförs endast 52% av födslarna med kvalificerade vårdare. Att detta arbete ger tydliga, livsviktiga, effekter är uppenbart. Barnadödligheten i DFRK är 33 per 1000 födda, en siffra som Bangladesh kommer närmast med sina 46 döda per 1000 födda och som är långt ifrån Burkina Fasos 146 döda per 1000 födda. I Indien dör 61 barn per 1000 födda. Inte bara barnadödligheten är lägre i DFRK än i jämförbara länder, även risken för kvinnan att dö i samband med graviditet eller förlossning är lägre i DFRK.
Mödradödligheten i DFRK är en-arn per 1000 födda. Inte bara barnadödligheten är lägre i DFRK än i jämförbara länder, även risken för kvinnan att dö i samband med graviditet eller förlossning är lägre i DFRK. Mödradödligheten i DFRK är endast 81 av 100 000 levande födda, i Kenya och Gambia är motsvarande siffra 360 döda per 100 000 levande födda, Ghana 350, Burkina Faso 300, Bangladesh 240 och i Indien dör 200 av 100 000 kvinnor i samband med förlossningen.
Det är ingen hemlighet att DFRK har problem med sin matförsörjning. Landet täcks till ca 80 % av berg och blockaden av landet gör det svårt att exportera och därmed få in utländsk valuta vilket är en förutsättning för att kunna importera den mat som behövs. Enligt statistiken är 32% av landets befolkning undernärd, inget annat av de jämförbara länderna har en så hög andel undernärd befolkning, men trots att Kenya har en BNP per capita som är nästan 50% högre än DFRK:s så är 30,4% av befolkningen undernärd, i Burkina Faso är 25,9% av befolkningen undernärd och Gambia och Bangladesh ligger båda runt 15%. Av de jämförbara länderna ser situationen bäst ut i Ghana med en undernäring hos endast 5% av befolkningen. I Indien, vars ekonomiska utveckling hyllas i västvärlden och där svält inte längre sägs hota befolkningen, ett faktum som brukar tillskrivas den demokratiska utvecklingen, är fortfarande 17,5% av befolkningen undernärd.

Barnen prioriteras
Men denna statistik ger inte hela bilden. Trots att DFRK har den högsta procentuella andelen undernärd befolkning så kan man se att landet arbetar tydligt med att ge barnen så mycket näring som möjligt.
Andelen underviktiga barn är 18,8%, en siffra som endast Ghana och Kenya kommer tydligt under med 14,3% respektive 16,4%. Gambia ligger nära DFRK med sina 18,1% men i Burkina Faso och Bangladesh är 25,7% respektive 36,4% av barnen underviktiga och detta alltså trots att undernäringen generellt är högre i DFRK. Här sticker Indien ut med hela 43,5% underviktiga barn, en mer än dubbelt så hög siffra som i DFRK.
En följd av undernäring är en större sårbarhet för sjukdomar och tuberkulos är en av de sjukdomar som framförallt drabbar undernärda personer.
Det kommer kanske därför inte som en överraskning att DFRK ligger högt vad gäller antal tuberkulosfall, 422 per 100 000 invånare. Gambia har 455 fall per 100 000 invånare, Bangladesh 411, Kenya 291 och Ghana och Burkina Faso 92 respektive 85 per 100 000 invånare. I Indien drabbas 249 personer av 100 000 av sjukdomen.
Men trots att DFRK har så många fall av tuberkulos så är antalet dödsfall till följd av sjukdomen den lägsta bland de jämförda länderna.
I DFRK dör 6 personer per 100 000 invånare i tuberkulos, i Burkina Faso, det jämförbara land som har minst antal fall av tuberkulos, ca en femtedel så många fall som DFRK, dör ändå fler, 9 personer per 100 000 invånare i sjukdomen. I Gambia dör 49 personer, i Kenya 22 och i Ghana 8 av 100 000 invånare. I Indien, där sjukdomen är hälften så vanlig dör ändå fyra gånger så många människor, 24 av 100 000.
Detta visar att DFRK har en väl utbyggd sjukvård, det slår också hål på myten att endast ”eliten” skulle ha tillgång till denna sjukvård eftersom tuberkulos främst drabbar undernärda och därmed främst de fattigaste i ett samhälle.

Rent vatten
Nu är det ju inte bara mat och sjukvård människan behöver, vi är helt beroende av att även ha tillgång till rent vatten. Enligt statistiken har 98% av befolkningen tillgång till rent vatten i DFRK, den högsta andelen av de jämförda länderna. I Kenya har endast 61% av befolkningen tillgång till rent vatten, 92% av befolkningen i Indien har det medan övriga länder ligger mellan 80-89%.
I DFRK har 82% av befolkningen tillgång till väl utbyggda sanitära anläggningar, en siffra långt högre än de övriga länderna där Ghana har lägst andel med 13%, Burkina Faso 18%, Kenya 29%, Bangladesh 55%. Gambia kommer närmast DFRK med sina 68% och Indien på en mellanplacering med sina 35%.
Att så stor andel av befolkningen har tillgång till väl utbyggda sanitära anläggningar punkterar myten att endast ”eliten i Pyong­yang” lever med hög boende- standard.

Hög utbildningsnivå
DFRK har, precis som Sverige, en fri och obligatorisk skola vilket gjort att läs- och skrivkunnigheten bland både unga och gamla är 100%. Bland ungdomarna i Ghana och Kenya ligger läskunnigheten på 85,7% respektive 82,4%, straxt över Indiens 81,1%. I Bangladesh är motsvarande siffra 78,7%, i Gambia 68,1% och i Burkina Faso 39,3%. Av den vuxna befolkningen kan ungefär hälften läsa i Gambia och Bangladesh, 62% i Indien och 67% i Ghana. I Burkina Faso kan endast 28,7% av de vuxna läsa och skriva. Högst resultat, förutom DFRK:s 100% når den vuxna befolkningen i Kenya med 87,4% läs- och skrivkunnighet.

Jämställdhet
DFRK är inte bara det land som uppvisar bäst resultat på hälso- och utbildningsområdet, utan har också ett mer jämställt yrkesliv än övriga länder. Jämställdheten i arbetslivet är i DFRK 40,1%, en siffra högre än i de övriga länderna där Ghana, Gambia och Kenya ligger runt 32%. I Burkina Faso är jämställdheten 26,5% och i Bangladesh 18,3%. Indien kommer straxt före Bangladesh med en jämställdhet på 19,3% i arbetslivet.
Jämställdheten i statsstyrelsen är i DFRK 15,6%, en siffra som endast Bangladesh kommer över med sina 19,7% och Burkina Faso kommer nära med sina 15,3%. Gambia, Ghana, Kenya och Indien ligger mellan 8-11% jämställdhet i statsstyrelsen.
Sammantaget visar detta att DFRK, tvärt emot den gängse mediabilden, har en högre levnadsstandard och en större jämlikhet än ekonomiskt jämförbara länder men också jämfört med ”förebildslandet” Indien.
Med stöd i statistiken kan vi konstatera att när det skrivs om DFRK är det oftast lögn, förbannad lögn och journalistik.

Oskar Mölleby