I FN:s generalförsamling röstade Demokratiska Folkrepubliken Korea den 2 mars emot en resolution som fördömde Rysslands invasion av Ukraina och krävde omedelbart tillbakadragande av ryska militära styrkor.

Det var bara fem länder som röstade emot resolutionen: Ryssland, Vitryssland, Syrien, DFRK, och Eritrea.

141 länder röstade för resolutionen, 35 länder lade ner sina röster och 12 länder uteblev från omröstningen.

Till de länder som inte ville fördöma Rysslands agerande hörde jättarna Indien och Kina samt Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh, Vietnam, Mongoliet, Iran, Irak, de forna sovjetrepublikerna Turkmenistan och Uzbekistan, vänskapligt sinnade regeringar i Kuba, Venezuela, Nicaragua, Bolivia och El Salvador och ett stort block afrikanska medlemsländer: Algeriet, Angola, Burundi, Centralafrikanska republiken, Kongo, Ekvatorialguinea, Mali, Moçambique, Madagaskar, Namibia, Senegal, Sudan, Sydsudan, Zimbabwe och den största ekonomiska och politiska aktören på kontinenten, Sydafrika.

Chefen för den nordkoreanska delegationen, Kim Song, motiverade sitt lands ställningstagande:

”Idag är situationen i Ukraina föremål för världens uppmärksamhet. Den grundläggande orsaken till den nuvarande krisen ligger helt i den hegemonistiska politik som bedrivs av USA och Väst, vilka ägnat sig åt översitteri och godtycklighet mot and­ra länder.
USA och Väst har systematiskt underminerat säkerhet och stabilitet i Europa genom att motsätta sig rimliga förslag och krav från Ryska federationen om juridiska garantier för säkerhet samtidigt som de demonstrativt drivit på Natos expansion österut och försöken att utplacera strategiska vapensystem.
Vi minns klart hur Iraks, Afghanistans, Libyens suveränitet och territoriella integritet kränktes av USA och Väst i det förgångna under förevändning av internationell fred och säkerhet. Det är därför inte rimligt för USA och Väst, som har ödelagt Irak, Afghanistan och Libyen, att tala om respekt för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet. Det har ingen trovärdighet alls.
Det är typiskt för den rådande internationella ordningen att frön till oenighet sås i alla regioner och länder där USA blandar sig i och stör relationen mellan länder.
Den fara som måste hanteras nu är USA:s och dess efterföljares översitteri och godtycklighet, som skakar om stabilitet och fred överallt.
Verkligheten visar, ännu en gång, att fred och stabilitet aldrig kan tryggas i världen så länge USA:s unilaterala dubbelmoral, som hotar länders fred och stabilitet, existerar.”