Kan ett land vara självförsörjande? Demokratiska Folkrepubliken Korea visar att det är möjligt. Denna koreanska artikel lyfter fram tre faktorer som är grundläggande för landets självförsörjande ekonomi.

Andan av självtillit är den första faktorn som gör uppbyggnaden av en självförsörjande ekonomi möjlig. Denna anda är rotad i juche-idén som skapades av president Kim Il Sung (1912-1994) och utvecklades av ordförande Kim Jong Il (1942- 2011).
Juche-idén är kort sagt tanken att människan är herre över sitt eget öde och att hon också har styrkan att forma sitt öde med. Vägledda av denna idé har det koreanska folket fört revolutionen framåt och byggt sitt samhälle.
Det koreanska folket led obeskrivligt allvarliga skador i Koreakriget (1950-1953) som USA tvingade på dem. Huvudstaden Pyongyang jämnades nästan fullständigt med marken. USA sade att Korea aldrig skulle kunna resa sig igen ens om hundra år. Men det koreanska folket återuppbyggde landets ekonomi fullständigt på mindre än tre år och genomförde socialistisk industrialisering på 14 år. Senare åstadkom de kontinuerligt en rad förbluffande mirakel som byggandet av en 10 000 tons press, stora syrefabriker och Västhavsdammen. En faktor för allt detta var andan av självtillit.
Idag utvecklar det koreanska folket hela tiden landets ekonomi genom att förlita sig på denna anda, inte med hjälp av andra eller genom någon extern hjälp.

Kraftfulla resurser av skicklig personal
Vägen för självförsörjning var också ett sätt för DFRK att utveckla egna kraftfulla resurser av kunnig personal.
Strax efter att landet befriats (15 augusti 1945) från den japanska militära ockupationen (1905-1945) fanns det inget universitet eller högskola i den norra delen av landet. Där fanns bara något tiotal inhemska vetenskapsmän och tekniker. Orsaken var att de japanska imperialisterna hade genomdrivit den koloniala politiken att hålla koreanerna i okunnighet.
Men DFRK utvecklade utbildning snabbt och har under de senaste sju decennierna med egna ansträngningar utbildat ett stort antal inhemsk teknisk personal. Allmän obligatorisk grundutbildning infördes 1956, allmän obligatorisk gymnasieutbildning 1958 och allmän 11-årig obligatorisk utbildning 1975.
Efter 1980-talet hade alla arbetande människor i landet allmän kunskap motsvarande en gymnasieexamen och landet hade över 1,3 miljoner intellektuella och över 230 universitet. Landets ansträngning för att utbilda sin inhemska tekniska personal framgår av att antalet intellektuella i relation till hela befolkningen 1993 var 1 per 12, medan det direkt efter befrielsen hade varit en per 700 000.
De senaste åren har bevittnat en kontinuerlig utveckling av utbildningen i landet. Efter att ha förlängt den obligatoriska utbildningstiden till tolv år genom att lägga till ytterligare ett år, driver man dynamiskt arbetet med att modernisera utbildningens innehåll och metoder. Under parollen att göra alla människor väl bevandrade i vetenskap och teknik strävar DFRK efter att förvandla alla medlemmar i samhället till intelligenta arbetare med kunskapsnivån som en universitetsutbildad, och till utvecklare av vetenskap och teknik.
Följaktligen ökar antalet innehavare av akademiska examina och ställningen magister i uppfinningar snabbt.
Anmärkningsvärt är att alla typer av utbildning är gratis och för att gagna hela befolkningen. De intellektuella som utbildats under ett sådant utbildningssystem kommer på ett tillförlitligt sätt att stödja landets självförsörjande ekonomi.

Pålitliga grunder för ekonomin
Även om ett lands invånare har en stark anda av självtillit och landet har en betydande styrka av kunnig personal, vore det en dagdröm att förverkliga dess ekonomiska självförsörjning utan kraftfulla ekonomiska grundvalar.
DFRK har alltid ägnat stor uppmärksamhet åt att lägga tillförlitliga och kraftfulla ekonomiska grunder.
För det första har man skapat en oberoende, modern tung industri.
För det andra har man byggt en mångfacetterad och omfattande ekonomisk struktur. För det tredje har man byggt egna stabila råvarubaser.
Och för det fjärde har man utrustat alla sektorer av ekonomin med modern teknik.
Allt detta har historiskt visat sig vara mycket fördelaktigt för landets ekonomiska utveckling. Efter att linjen antogs att prioritera utvecklingen av tung industri samtidigt som lätt industri och jordbruk gick framåt, ökade värdet av den totala industriproduktionen med 3,5 gånger mellan 1957 och 1960 och industriproduktionen ökade med ett årligt genomsnitt på 15,9 procent mellan 1970 och 1979. I slutet av 1980-talet blomstrade produktionen i en aldrig tidigare skådad omfattning inom alla industrisektorer.
Inför 1990-talet stod landets ekonomiska uppbygge inför stora svårigheter på grund av den socialistiska marknadens kollaps, imperialisternas ondskefulla planer och en följd av naturkatastrofer. Men genom att förlita sig på sina egna självförsörjande ekonomiska grunder höjde DFRK sin position till en nivå med tillverkning och uppskjutning av satelliter. Dessutom berördes inte landet på 2000-talet då många länder skakades när jättebanker och konglomerat gick i konkurs på grund av den globala finanskrisen.
För några år sedan lade Koreas arbetarparti vid sin åttonde kongress fram en ny femårsplan för nationell ekonomisk utveckling. I enlighet med denna plan görs seriösa ansträngningar för att konsolidera de ekonomiska grunderna för nyckelindustrier inklusive metallurgisk och kemisk industri och bygga 50 000 lägenheter i Pyongyang, hus på landsbygden och storskaliga växthusgårdar för att förbättra människors levnadsstandard. Detta vore otänkbart utan den kraftfulla grund för landets oberoende nationella ekonomi som har konsoliderats under de senaste decennierna.