Detta memorandum är en konkret och detaljerad anklagelseskrift, indelad i fyra huvudkapitel: Allvarliga kränkningar av den koreanska nationens suveräna rättigheter under århundraden, Omänskliga illdåd mot den koreanska nationen, Kränkning och utplånande av den koreanska nationens rätt till existens, Brutalitet mot mänskligheten till följd av Koreas tragiska nationella delning.
Kapitlet om illdåd mot den koreanska nationen är i sin tur uppdelat i fyra avsnitt:
- Massakrer före USA:s invasion av Korea
- Massakrer i södra Korea efter Koreas befrielse den 15 augusti 1945
- Massakrer under Koreakriget
- Ogärningar i södra Korea från efterkrigsperioden fram till idag.

Centralkommittén för Demokratiska Fronten för Koreas återförening, Nordsidans högkvarter av Nationsomfattande Specialkommittén för undersökning av sanningen bakom GI:s massakrer.
Pyongyang, 5 maj 2014.

USA förblir den koreanska nationens svurna fiende genom allt elände och lidande som de tillfogat det koreanska folket.
De brott som USA begått mot det koreanska folket under århundraden genom invasion och plundring är otaliga.
Då USA poserar som ”domare över mänskliga rättigheter” och lyfter upp någons icke-existerande brott mot ”mänskliga rättigheter”, är detta en förolämpning mot rättvisa och samvete. USA:s agerande är som då en skyldig part väcker åtal först. Det visar återigen deras aggressiva natur.
Det är USA och ingen annan som bör sitta på de anklagades bänk för brott mot mänskliga rättigheter som de begått.
Centralkommittén för Demokratiska Fronten för Koreas återförening och Nordsidans högkvarter av den Nationsomfattande Specialkommittén för undersökning av sanningen bakom GI:s massakrer utfärdar detta memorandum för att avslöja USA:s brott – brott mot mänskligheten och mot mänskliga rättigheter – som USA begått mot den koreanska nationen.

1. Allvarliga kränkningar av den koreanska nationens suveräna rättigheter under århundraden genom stråtrövaraktig aggression.
Suveränitet är en nations liv. Därmed utgör aggression den allvarligaste utmaningen mot suveränitet och mänskliga rättigheter.
USA har i flera hundra år allvarligt kränkt Koreas suveränitet och begått aggression mot Korea, alltsedan det US-amerikanska krigsfartyget ”Shermans” intrång. Sedan början av aggressionen och blodsutgjutelsen med krigsskeppet ”Sherman” – det spelade rollen som förtrupp och spanare i invasionen av Korea – 1866, fortsatte USA att sända ”Shenandoah” och andra krigsfartyg 1868, 1868 och 1871 för plundring och invasion av Korea.
Då de fann det svårt att uppnå sina aggressiva mål på grund av det koreanska folkets motstånd, gick USA samman med Japan under det kinesisk-japanska kriget 1894-1895 och rysk-japanska kriget 1904-1905, och stödde öppet Japans aggression Korea. År 1905 slöt USA ”Katsura-Taft fördraget”, som erkände Japans ockupation av Korea, och använde japanerna som stormbrigad för att invadera Korea.
Det japanska kolonialväldet, som varade i 40 år under USA:s aktiva beskydd och fulla stöd, tvingade det koreanska folket att leva i kolonialt slaveri – ett liv sämre än hundens i ett sorgens hus.
Då den japanska imperialismen besegrats, kom USA genom sin invasion av Korea i förgrunden som allvarlig inkräktare på den nationella suveräniteten.
Under benämningen ”befriare” ockuperade USA södra Korea i september 1945 och utfärdade Dekret Nr. 1 från MacArthurs kommando, vilket förklarade att hela det sydkoreanska folket var tvunget att lyda den US-amerikanska ockupationsarméns befallningar. Detta var en början på brutala övergrepp mot den koreanska nationen av USA.
De avslöjade sin verkliga aggressiva avsikt genom att säga att ”USA:s befälsområde bör utvidgas till hela den koreanska regionen” och inledde till sist en militär invasion av DFRK den 25 juni 1950.
Trots alla USA-imperialismens frenetiska ansträngningar, insatsen av stora militära styrkor och hårdvara och mobiliserandet av 15 allierade satelliter, fann de till slut ingen annan utväg än att knäböja inför det heroiska koreanska folket och kapitulera.
I stället för att dra lärdom av sitt vanhedrande nederlag i Koreakriget fortsatte USA att ockupera södra Korea efter vapenvilan och förvandlade regionen till ett område av fullständigt US-amerikanskt kolonialvälde och lade de mänskliga rättigheterna i ruiner.
Även västerländska media skämtade med att demokrati och mänskliga rättigheter i södra Korea var som att leta efter en ros i en soptunna.
USA är ansvarigt för att ha förvandlat södra Korea till jordens största kärnvapenarsenal genom att stationera ut alla former av massförstörelsevapen, inklusive kärnvapen. Mängden arsenal i söder är tillräcklig för att USA ska kunna utrota hela den koreanska nationen 100 gånger om.
De är också ansvariga för att ha fört kärnvapenkatastrofer och hot mot det koreanska folket genom gemensamma militärövningar och ökända kärnvapenkrigsövningar, som “Team Spirit”, “Key Resolve”, “Foal Eagle” och “Ulzi Freedom Guardian”.
Tillfångatagandet av USA:s väpnade spionkrigsfartyg “Pueblo” och nedskjutningen av spaningsflygplanet “EC-121” på 1960-talet, incidenten i Panmunjom på 1970-talet liksom “9-day Operation Plan” och “5-day Operation Plan” avslöjar hur mycket USA löpte amok för att invadera DFRK och ockupera hela Koreahalvön i syfte att tvinga på det koreanska folket ett liv i kolonialt slaveri. “Operation Plan 5027” och “Operation Plan 5029” tillsammans med “Gemensam plan för att handskas med ett lokalt krigs provokation”, “Skräddarsydd avskräckningspolicy” är ytterligare exempel.
Inget brott mot mänskligheten och de mänskliga rättigheterna är allvarligare än USAs planer för att utplåna och förslava hela den koreanska nationen genom sin militära invasion och krig.

2. Omänskliga illdåd mot den koreanska nationen.
De brutala illdåd som USA begått mot det koreanska folket sedan invasionen saknar motstycke i alla tider och århundraden.

1) USA:s invasion av Korea stenlagd med massakrer
USA-imperialismen massakrerade brutalt det koreanska folket från 1800-talet då de genomförde gruvutveckling och missionärsarbete. Under 1800-talet tvingade USA den koreanska regeringen att underteckna ”Korea-USA-pakten” för att genomföra sin invasion av Korea i full skala.
Amerikanska brottslingar i Korea, i olika skepnader som köpman, missionär, läkare och lärare, såg koreanska människoliv som långt mindre viktiga än flugorna.
USA-imperialisterna tillskansade sig rättigheter att utveckla gruvor i Kapsan, Suan och Unsan, järnvägskoncessioner mellan Söul och Inchon och drift av spårvagnar, telefoner och vattenförsörjningssystem och begick brutala illdåd överallt, och exploaterade folket.
En gruvarbetare i en gruva under utveckling, höjde handen för att få hjälp ur den sammanrasade tunneln men hans arm höggs skoningslöst av med en yxa, med orden ”när du väl är begravd, finns det ingen annan utväg än att dö”. En ung man, som fastnat i en maskin, lämnades att dö brutalt av sin ägare, som sade ”om vi stannar maskinen, kommer vi att förlora guld värt mer än hundra koreanska arbetare”. En pojke bets till döds brutalt av en hund som avsiktligt släppts loss av en amerikan. Dessa är några av de grymheter som de amerikanska imperialistiska mördarna begick i Korea.
Ett sådant brutalt illdåd som att ordet ”tjuv” märks in med saltsyra i pannan på en liten flicka av en amerikansk missionär för att hon plockade ett äpple i hans fruktträdgård lever fortfarande i det koreanska folkets minne i dag tillsammans med deras förbittring. Det är omöjligt att räkna alla de människor som mördades på liknande sätt.
USA är medbrottsling i de brutala grymheter som begåtts av den japanska imperialismen mot det koreanska folket.
Vid det japanska brutala förtrycket mot deltagarna i det folkliga 1 mars-upproret 1919 stödde USA:s utrikesdepartement öppet den japanska regeringen, och sade att ”Koreafrågan är Japans interna angelägenhet och situationen är exakt densamma som den i Filippinerna. USA tvivlar allvarligt på trovärdigheten i nyheterna om den japanska regeringens inställning. Den information vi fått säger att den japanska regeringen inte vidtog så brutala och fasta åtgärder mot upproret.”
USA står bakom alla de brott mot mänskligheten som Japan begick under sitt koloniala styre, som brutalt dödande av koreaner, tvångsarbete och tvång att bli ”tröstkvinnor”.

2) USA:s grymma urskillningslösa massakrer i södra Korea efter Koreas befrielse den 15 augusti 1945
Efter sin olagliga ockupation av södra Korea begick USA urskillningslös slakt på patrioter och människor som var emot kolonialväldet i södra Korea.
I oktober 1946 möttes Folkets oktobermotstånd med brutalt förtryck av väpnade marionettstyrkor uppeggade av USA. Det slutade med 25 000 dödade, tusentals saknade och tiotusentals sårade. Folkets oktobermotstånd var det sydkoreanska folkets uppror i olika områden, däribland Taegu, med krav på demokratiska rättigheter och avskaffande av militäradministrationen.
USA mobiliserade marionettstyrkornas militära gangstrar för att brutalt massakrera 70 000 människor på ön Jeju – 25% av dess totala befolkning på den tiden – genom att skjuta, hänga och begrava dem levande när 3 april-upproret ägde rum på ön mot USA-administrationen 1948. Under detta förtryck sade USA: ”Vad vi behöver är ön Jeju, inte dess invånare.”, ”Sätt eld på hela ön och bränn dem alla!”
Under en enda dag, den 10 maj 1948, dödades 416 människor och 858 människor skadades på grund av att de motsatte sig det USA-stödda ”separata valet”.
Under deras förtryckoperation mot Ryosu-myteriet i oktober 1948 dödades 2 400 personer och 4 500 skadades i Ryosu och Sunchon i provinsen Södra Jonra, enligt rapporten.
USA-styrkorna dödade 40 000 människor och sårade hundratusentals under sin straffoperation i fem områden, däribland Mt. Jiri, Mt. Taebaek och Mt. Otae från december 1949 till januari 1950.
Södra Korea trampades ned av USA:s militärkängor och blev ett enormt slakthus.
Efter den amerikanska ockupationen av södra Korea dödades 10 000 patriotiska människor fram till juli 1949. Det rapporterades att 109 000 oskyldiga människor dödades och 118 600 fängslades på bara några månader från och med juli 1949 till våren 1950, den period då USA förberedde angreppet mot norr och samtidigt trappade upp den fascistiska kampanjen. Antalet döda och sårade under denna period överstiger antalet dödsfall under de föregående fyra åren.
De amerikanska råskinnen i södra Korea, präglade av dekadent rasism, omoral och fördärv, såg dödande och våldtäkter som sitt nöje.
År 1947 våldtog 24 yankeegangsters tre koreanska kvinnor på tåget till Honam trots att de bar barn på ryggen. Till slut slogs dessa kvinnor medvetslösa. Denna händelse är välkänd för världen som ”GI:s gängvåldtäkt på koreanska kvinnor”.
Enligt de sydkoreanska myndigheternas officiella statistik uppgår alla former av brott, inklusive mord, rån och våldtäkter, begångna av USA:s aggressionsstyrkor till mer än 23 000 fall. Därigenom miste hundratusentals sydkoreaner livet och utsattes för enormt lidande under denna fredstid, inte en krigstid.

3) Massakrer under Koreakriget
Under Koreakriget massakrerade USA-angriparna vårt folk på det mest brutala och grymma sätt, värre än människor kan föreställa sig.
Officiella uppgifter visar att USA-imperialisterna dödade 1,23 miljoner i norr och 1,24 miljoner i söder under krigstidsperioden.
Sådana grymheter begicks i ökat antal under Koreanska Folkarméns tillfälliga strategiska reträtt.
Den välkända Sinchon-massakern är ett typiskt exempel.
USA-imperialisterna dödade omkring 35 380 patrioter och oskyldiga civila – en fjärdedel av länets befolkning vid den tiden – under 50 dagar efter ockupationen av länet Sinchon i oktober 1950. Av dessa offer var 16 200 barn, äldre människor och kvinnor.
USA dödade 900 människor i ett av länets partikommittés skyddsrum genom att sätta eld på dem med bensin. Råskinnen skilde barn från sina mödrar, för att reta upp dem, och sade ”barn är alltför nöjda tillsammans med sina mödrar”. De gav bensin till de törstiga barnen i stället för vatten och kastade brandfacklor och granater för att döda totalt 910 människor, inklusive 400 mödrar och 102 barn.
GIs dödade en medlem av Koreas arbetarparti genom att dra ut hans ögon, skära ut hans hjärta och stycka hans kropp i fyra delar bara för att han var partimedlem; de dödade en aktiv jordbrukare genom att trycka på en spik i huvudet och såga av hans kropp; de dödade en man genom att släpa honom med näsan genomborrad av en tråd och slutligen hugga honom med en hacka bara för att han vägrade att lyda dem.
Efter att ha arresterat en central medlem i vår kvinnoorganisation begick GIs illdåd som kan få även djur att rodna: de klädde av henne naken och släpade henna på gatan och kallade henne ”den röda kvinnan”, ”Kvinnoförbundets ordförande”, ”Koreanska folkarméns maka”, torterade henne brutalt och våldtog henne i grupp, skar av hennes bröst och livmoder. Inte nöjda med detta begravde de massor av människor levande och dränkte dem till döds i en vattenreservoar.
GIs som trängt in i Eunryul-gruvan i oktober 1950 dödade över 2 000 gruvarbetare och deras familjer med sådana fruktansvärda metoder som att kasta dem som hade varit bundna med ståltråd ner i ett schakt, slita upp buken på en gravid kvinna och säga att de ville se rödingens avkomma, stycka över 300 patrioter med kompostkvarn, etc.
Under en period på en dryg månad begick de aggressiva USA-trupperna skoningslöst massmord på oskyldiga människor, inklusive:
fler än 15 000 människor i Pyongyang
19 072 människor i Anak
över 13 000 människor i Unryul
över 5 000 människor i Haeju
5 998 människor i Pyoksong
5 545 människor i Songhwa
5 131 människor i Eunchon
3 429 människor i Taetan
över 950 människor i Sariwon
över 5 000 människor i Anju
3 040 människor i Bongchon
2 450 människor i Yonan
över 1 400 människor i Jaeryong
1 199 människor i Jangyon
802 människor i Rakyon
över 5 290 människor i Pyongsan
1 385 människor i Tosan
1 293 människor i Bongsan
över 1 000 människor i Songrim
1 561 människor i Kangso
1 511 människor i Nampo
1 342 människor i Kaechon
över 1 200 människor i Sunchon
över 1 400 människor i Pakchon
över 800 människor i Jongju
över 1 560 människor i Cholwon
över 630 människor i Wonsan
648 människor i Hamju
532 människor i Tanchon
över 1,400 människor i Sochon
USA-odjuren dödade oskyldiga människor på sådana sätt som att sticka hål i örat, skära av läppar och tunga, stycka upp människokroppen, köra in en spik i huvudet, skära av kroppen med en såg, brännande, krossande med stridsvagn, och så vidare.
Utredningsgruppen från Internationella federationen av demokratiska kvinnor undersökte de grymheter som begicks av USA 1951 i den norra delen av Korea och drog slutsatsen att ”det massdödande och den tortyr som USA begått i de tillfälligt ockuperade områdena är mer avskyvärda än dem som Hitlers nazister begick i sitt tillfälligt ockuperade Europa”.
Oskyldiga människor i södra Korea blev också offer för massaker av USA-imperialisterna.
Antalet oskyldiga patrioter och civila som brutalt dödats av de USA-imperialistiska odjuren under deras flykt tillbaka är som följer:
5 000 i Inchon
1 146 i Suwon
600 i Pyongtaek
500 i Ansong
2 000 i Puyo
158 i Jochiwon
8 644 i Taejon
2 000 i Chongju
4 000 i Jonju
400 i Kunsan
600 i Kongju
400 i Anyang
2 060 i Chongju
Den välkända massakern i Rogeun-ri är ett levande exempel på USA-imperialisternas brutalitet.
I juli 1950 tvingade en grupp mördare i USA-arméns 1:a pansardivisions 7:e regimente civila att samlas på järnvägsbron nära Rogeun ri i länet Yongdong i provinsen Norra Chungchong och kallade in flygplan per radiokommunikation för att bomba och beskjuta dem. Mördarna dödade även de människor som gömde sig under bron med sina kulsprutor.
I flera län inklusive Kechang, Hamyang och Sanchong i provinsen Södra Kyongsang tvingade USA-imperialisterna tusentals oskyldiga människor att samlas på ett ställe och massakrerade dem fullständigt, inklusive diande spädbarn och äldre personer i 70-årsåldern. De försökte dölja sina brott genom att bränna kropparna med bensin.
I Söul mördades cirka 147 000 patrioter och folk från och med september 1950 till februari 1951. USA-imperialisterna flydde tillbaka under den här perioden.
USA-imperialistiska aggressionsstyrkor missbrukade sexuellt koreanska kvinnor för att tillfredsställa sina lustar och dödade dem hänsynslöst under Koreakrigets tumult.
En ”specialorder” gavs av MacArthur, dåvarande befälhavare för ”FN-kommandot”, i september 1950 till USA:s aggressionsstyrkor som landsteg i Inchon. Han beordrade ”Inta Söul. Ni kommer att få flickor och kvinnor där. Staden kommer att vara i era händer under 3 dagar och flickor och kvinnor blir era.” Genom denna ”order” utsattes många kvinnor för våldtäkter och massakrer.
Efter att GIs stormat in i ett hus i Seoul, kastade de en 2 veckor gammal bebis till marken och våldtog hans mamma. En flicka våldtogs inför sin mamma av USA-soldaterna.
Alla dessa USA:s illdåd som begåtts under tiden för Koreakriget saknar motstycke i historien vad gäller brutalitet och grymhet.

4) De förfärliga ogärningar som begåtts i södra Korea från efterkrigsperioden fram till idag.
Efter Koreakrigets slut fortsatte USA, som poserade som herre i södra Korea, att begå brutala illdåd mot många oskyldiga människor.
En flicka sköts ihjäl under namnet ”fasanen” medan hon plockade upp örter och ett 3 år gammalt barn rönte samma öde eftersom han ansågs vara ”bensintjuv”. Dessa incidenter namngavs som ”skjutningsincident av en flicka i Kunsan” och ”Dödsincident av ett barn på Inchons oljeledning” 1957. Den incident 1958 som benämns ”Incident med en flicka från Pupyong i en helikopterlåda” avslöjar hur den föräldralöse skoputsarpojken anklagades som tjuv och blev illa tilltygad, hur hans tånaglar och hår drogs av med en tång och hur han slutligen dumpades i en låda från en helikopter, med hela kroppen täckt med tjära. År 1959 fördes en kvinna med våld till en amerikansk militärbas, våldtogs av en grupp soldater och slogs med en piska. Hon tvingades sedan ut på gatan med hela sin kropp målad. Detta illdåd registrerades som ”Incident med en målad kvinna i Euijongbu”. Den ”Incident med skogshuggare från Paju 1962” där en bonde sköts ihjäl som ”rådjur” och ”Skjutincidenten 1981” där flera civila dödades under förevändning av att testa M-16-maskingevär är bara några exempel på USA:s grymheter som begåtts i Sydkorea.
Fallet Yun Gum Hui handlar om det sataniska illdåd som begicks av en soldat som våldtog och dödade den tidigare nämnda kvinnan i Dongduchon kring den amerikanska militärbasen 1992 genom att slå hennes huvud med en flaska och trycka en flaska i hennes sköte och ett paraply i hennes anus. Fallet med Sin Hyo Sun och Sim Mi Son handlar om två unga flickor som dödades på ett förfärligt sätt av USA:s pansarfordons larvfötter 2002. Dessa fall utgör en del av de brott mot mänskligheten som kan begås endast av yankees som är uppvuxna med och genomsyras av omoral och hat mot människor. GIs har från början betraktat det sydkoreanska folket som djur, som ankor eller fasaner eller vilda råttor, i stället för mänskliga varelser, och ansett dem som inte mer än leksaker för att tillfredsställa sina perversa sexuella lustar. För att tillfredsställa sina sexuella lustar våldtog de barbariska GIs urskillningslöst vilken kvinna som helst oavsett om hon är äldre än 60 eller ett barn på 6 eller 8 år eller höggravid.
En 23-årig GI våldtog en mormor tre gånger i gränder och på parkeringsplatser och våldtog en tonårsflicka i över 4 timmar med olika perversa och upphetsande metoder. Denna incident är bara en av de fruktansvärda grymheter som begåtts av de brutala GIs mot sydkoreanska kvinnor, vilka är alltför hemska för att tala om.
Bara under förra året noterades ett antal brutaliteter begångna av de aggressiva GIs i en följd, inklusive incidenten med GIs gruppvåldtäkt på en kvinna i 20-årsåldern i metron, incidenten med en GI som sköt på måfå mot fotgängare i centrala Söul och flydde i en bil efter att ha kraschat med en polis, incidenten med GIs som orsakade en trafikolycka när de körde berusade och slog ett offer som jagade efter dem. Dessa grymheter väcker den sydkoreanska befolkningens raseri.
Trots de rysliga grymheter som de begått, är GIs undantagna från rättslig bestraffning på grund av den orättvisa ”administrativa överenskommelsen mellan USA-södra Korea” och begår upprepade gånger sådana grymheter under åtnjutande av extraterritoriella privilegier.
USA förtryckte grymt och massakrerade sydkoreanska människor från alla samhällsskikt som var engagerade i kampen för självständighet mot USA och demokratisering mot fascism.
Under det folkliga Kwangjuupproret den 18 maj 1980 drev USA de sydkoreanska marionettfallskärmsjägarna till att slakta upprorsdeltagarna genom att mobilisera vapen och handgranater, stridsvagnar, pansarfordon och helikoptrar. De då undertryckande fallskärmsjägarna begick sådana grymheter som att slå ihjäl högstadieelever med järnhammare, slita upp buken på en gravid kvinna och plocka ut fostret med ett svärd, skära av brösten på kvinnliga studenter etc och förvandlade hela staden till ett ”blodbad”, vilket chockade världen som en mardröm.
USA:s massaker på den koreanska nationen är handlingar som saknar motstycke i historien och visar för hela världen USA:s mordiska läggning, brutalitet och barbari.

3. Föraktlig kränkning och utplånande av den koreanska nationens rätt till existens
USA har skamligen kränkt och utplånat till och med den koreanska nationens rätt till existens genom att trampa ned dess nationella suveränitet, kallblodigt massakrera dem, förstöra deras levande vaggor och hänsynslöst plundra deras tillgångar.
Under Koreakriget förvandlade det brutala USA hela det koreanska territoriet till aska med urskillningslösa bombningar, och sade: ”Vi kommer att utplåna 78 nordkoreanska städer från världskartan” och ”Vi ska inte lämna någonting kvar i norra Korea, även om det är rensopat.”
Enbart under 1952 släppte USA över 200 000 bomber över områden i hela norra delen av Korea, använde mer än 1,5 miljoner ammunitionsenheter och 400 000 raketer och släppte mer än 15 miljoner napalmbomber. Enbart i Pyongyangområdet släppte USA 52 380 bomber av olika slag, inklusive minor, brandbomber och mikrobbomber, vilket innebar ett världsrekord på 1 000 släppta bomber per kvadratkilometer.
Under det tre år långa Koreakriget släppte USA mer än 428 000 bomber över staden Pyongyang vid totalt 1 400 tillfällen och staden förvandlades därmed till aska utan någon enda byggnad kvar då kriget slutade.
USA:s flygvapen genomförde flygräder över luftrummet i norra delen av Korea 800 000 gånger medan USA:s marinkår och flotta 250 000 gånger och släppte nästan 600 000 ton bomber och napalmbomber. Det är 3,7 gånger fler än antalet bomber som släpptes över japanskt territorium under Stilla havskriget.
USA förstörde städer, byar och industrianläggningar utan urskillning.
På grund av USA:s brutalitet under Koreakriget förstördes 50 094 fabriker och industribyggnader, 28 632 skolor, 579 vetenskapliga forskningsinstitutioner, 8 163 press-, medie- och kulturanläggningar samt 2 077 226 bostadshus allvarligt medan 563 755 hektar av jordbruksmark skadades och 155 500 hektar bevattnade åkrar förstördes.
Efter kriget återstod bara aska för det koreanska folket. Det var därför USA förklarade att Korea aldrig kommer att resa sig igen, ens efter 100 år.
Nedbrytning av miljön har nått en farlig nivå på grund av USA:s aggressiva styrkors decennier långa ockupation av södra Korea.
Godtycklig dumpning av farligt material, inklusive använt kärnbränsle, kemikalier och tungmetaller, i floderna Han, Rimjin, Kumho etc, vilka alla är belägna nära USA:s militärbaser, har orsakat förorening av floderna och gjort vattnet olämpligt att dricka. Koreas Västerhav har också allvarligt förorenats, så att skaldjursodling och fiske omöjliggjorts. USA spred i stor omfattning avlövningsmedel, gifter ödesdigra för människokroppen, i den demilitariserade zonen (DMZ) och anförde det så kallade ”hotet om aggression söderut”. Gifttunnor begravdes utan hänsyn i olika områden på USA:s militärbaser och runt om i deras omgivningar, varigenom de platserna förvandlades till ”permanent död mark”. USA:s militärbas i Chilgok i provinsen Norra Kyongsang, till exempel, är känd för att ha avlövningsmedel på över 50 ton, som kan beröva 1,5 miljoner människor livet, nedgrävt på måfå, vilket hotar liv och hälsa för miljoner människor som använder floden Rakdong till dricksvatten.
Det har rapporterats att enligt en preliminär bedömning krävs enorma summor pengar bara för att rena den förorenade miljön på USA:s militärbaser i södra Korea.
Därför klagar nyhetsmedier i södra Korea att ”Historien om USA:s trupper i södra Korea är historien om brott” och ”I själva verket har hela landet förvandlats till ett dumpningsställe för förorenande ämnen för USA:s militärstyrkor”. USA:s jordförstörelse och markskövling är en barbarisk handling som utgör ett allvarligt hot mot rätten till liv för vår nation.

4. Brutalitet mot mänskligheten till följd av Koreas tragiska nationella delning
Den tragiska påtvingade delningen under nästan 70 år av vår nation, som levt i harmoni på samma territorium med en ärevördig historia på 5 000 år, och ständiga hinder för den koreanska återföreningen utgör ännu ett stort brott mot mänskligheten och mot mänskliga rättigheter begånget av USA mot den koreanska nationen.
När andra världskriget närmade sig slutet i augusti 1945, ockuperade USA södra Korea illegalt i augusti efter att ha dragit en demarkationslinje, med illasinnade avsikter att ockupera södern, halva den koreanska halvön. År 1948 sökte USA permanenta den nationella uppdelningen i Korea genom att hålla ”Separata val den 10 maj” i syfte att bilda marionettregimen under ledning av Ri Seung Man [Syngman Ri].
Trots att USA råkade ut för ett svårt nederlag i sitt angreppskrig mot DFRK, upphörde de aldrig med sina aggressiva avsikter mot DFRK utan fortsatte, under FN:s namn, att hindra de politiska möten som hölls för fredlig lösning av frågorna om Koreahalvön i enlighet med ”stilleståndsavtalet”. USA avbröt medvetet utrikesministerkonferensen i Genève 1954 – konferensens syfte var att handlägga frågan om Koreahalvön genom förhandlingar.
”Vi förlorade hundratusentals liv i detta Koreakrig. Vi kan inte bara lämna allt och ge oss av.” Det är vad USA offentligt förklarade vid den tiden. De förkastade bestämmelserna i ”vapenstilleståndsavtalet”, som föreskriver tillbakadragande av alla utländska styrkor från Koreahalvön, för att inrikta sina ansträngningar på permanent amerikansk militär ockupation i regionen.
På 1960-talet började USA driva på sydkoreanska marionettgrupper att förtrycka rörelserna för nationell återförening och dämma upp trenden mot återförening genom att avrätta och undertrycka ett antal patrioter genom olika intriger.
Utfärdandet av det gemensamma 4 juli-uttalandet – tre principer för nationell återförening – och skyhöga aspirationer för återförening 1970 gjorde USA oroat och fick dem att hålla fast vid politiken ”två Korea”, som består av ”samtidigt medlemskap i FN” och ”ömsesidigt erkännande”. När ”Överenskommelse om försoning, icke-aggression och samarbete” antogs som resultat av samtalen på hög nivå mellan norra och södra Korea på 1990-talet, ignorerade USA avtalet och svarade med frenetiskt larm om kärnvapen mot DFRK.
USA förolämpade öppet den Nord-sydliga gemensamma 15 juni-deklarationen och den Inter-koreanska 4 oktober-deklarationen, och kom med förolämpningar och hot om dessa deklarationer som ett ”obehagligt minne” av de två tidigare sydkoreanska ”presidenterna” och ”en allvarlig situation som aldrig bör underskattas” trots att dessa historiska deklarationer antogs vid två nord-sydliga toppmöten under 2000-talet. Så snart som ”presidenten” avslutade sin mandatperiod och Lee Myong Bak tillträdde, lyckades USA denne pro-amerikanske hantlangare driva dessa ”presidenter” i döden.
De före detta sydkoreanska ”presidenterna” Kim Dae Jungs och Ro Mu Hyons tragiska död är faktiskt ett resultat av politisk terrorism konspirerad genom manipulation av USA, som är ovilligt att acceptera Koreas återförening, och innebär därmed en stor utmaning och tillbakagång för den koreanska nationens önskan om återförening.
Inte nöjda med detta förmådde USA sin proamerikanska hantlangare att förtrampa och hindra genomförandet av alla interkoreanska deklarationer och därigenom vända de interkoreanska relationerna till konfrontation.
När de interkoreanska relationerna visade tecken på förbättring med kontakten på hög nivå mellan norr och söder, tack vare våra ledande och uppriktiga ansträngningar i år, genomförde USA krigsgalna övningar av olika slag, inklusive ”Key Resolve” och ”Foal Eagle”, genom att mobilisera aggressiva krafter i stor skala. Därigenom lade USA frost över landskapet för att förbättra interkoreanska relationer och drev situationen till det yttersta och randen till krig och stängde därmed en annan möjlighet för återförening av splittrade familjer.
På sådana sätt som nämnts ovan stör USA inte bara illvilligt Koreas återförening utan hejdar också vår nations oberoende utveckling och vägen mot fred och välstånd.
Den totala skadan, både fysisk och materiell, som tillfogats vår nation på grund av den inblandning och de illdåd mot mänskligheten som USA begått uppgår till över 114 000 miljarder USD.
USA, som med tvång drev fram en delning av den koreanska nationen under generation efter generation, gjorde landsmän främmande för varandra och är beredda att tillfoga dem en nukleär katastrof, är i ordets rätta mening den värsta brottsling mot mänskliga rättigheter som förtjänar att ställas inför internationell domstol.
De brott mot mänskligheten och de mänskliga rättigheterna som USA begått mot den koreanska nationen under århundraden tar i själva verket en oändlighet att räkna upp.
Det finns inget så brutalt land som USA i världen. Ändå larmar USA, precis som en tjuv ropar ”Stoppa tjuven!”, ofta om andras förhållanden beträffande ”mänskliga rättigheter”. Detta visar tydligt vilken skamlös inbrottstjuv och avskyvärd provokatör USA är.
Det finns ingen preskriptionstid för de brott mot mänskligheten utan motstycke i historien som USA begått mot det koreanska folket.
Vår nation kommer förvisso att göra upp med USA, den svurna fienden.
Det är dags för USA att bete sig rationellt och inse varför vår nation fördömer USA som svuren fiende med stor vrede och varför vår armé förbereder sig för den sista kärnvapenkonfrontationen med USA under parollen ”Krossa de USA-imperialistiska angriparna, det koreanska folkets svurna fiende!”