En talesman för Institutet för nedrustning och fred vid DFRK:s utrikesdepartement gjorde följande uttalande i Pyongyang den 6 maj:

De sydkoreanska myndigheterna har nyligen tagit ett illavarslande steg genom att försöka förankra sin teori om ”återförening genom absorption” i den internationella arenan.

Det är välkänt att den nuvarande sydkoreanska regimen antog ”återförening genom absorption” som statspolicy från första stund och sedan har hållit kvar vid denna.

De förespråkade ”inga kärnvapen, öppnande och 3000 dollar” redan från att de kom till makten. Sökte en ”återföreningsskatt” förra året och lade fram förslaget om ”återförening i tre faser”. Allt som en konfrontation under teorin om ”återförening genom absorption”.

I Seoul bjöd de nyligen in ambassadörer från grannländer för att delta i debatten om återförening och gjorde ett fars-likt framträdande genom att förespråka de ovan nämnda teorierna.

Teorin som de nuvarande makthavarna i södra Korea för fram är meningslös och farlig.

USA och Japan förlorade nästan 20 år på grund av sina upprepade misstag och sin missräkning om att DFRK skulle kollapsa precis som de östeuropeiska staterna gjorde. Till slut tvingades de inse den bistra realiteten att DFRK hade tillgång till kärnvapen.

I den nuvarande situationen med djup misstro mellan nord och syd och med enorma arméer stående i konfrontation så kommer varje försök av en part att absorbera den andra oundvikligen att leda till krig.

Grannländerna måste tänka igenom vilka konsekvenser deras accepterande av den ovan beskrivna linjen kommer att innebära.

Om de verkligen är intresserade av återförening av den koreanska halvön borde de uppmärksamma förslaget för återförening genom federation så som det är formulerat i 15-juni deklarationen.

Detta förslag är det bästa förslaget för återförening då det är realistiskt och håller kriget borta genom att förutsätta den samtida existensen av de nuvarande systemen i nord och syd.

Förslaget är förnuftigt och ligger i grannländernas intresse då det även förutsätter neutralitet för den återförenade staten.

En olycksbådande anledning gömmer sig bakom de sydkoreanska myndigheternas steg att internationalisera den ovan nämda teorin och skruva upp tonläget i debatten.

Den så kallade ”vänta-och-se-strategin” framförd av dem i de interkoreanska relationerna har nu nått bankrutt.

Det internationella samfundet är medvetet om att den spända situationen på halvön nådde krigets rand under förra året endast beroende på de sydkoreanska myndigheternas konfrontationspolitik. Det blir nu därför allt mer brådskande att återstarta den interkoreanska dialogen för att avbryta konfrontationen.

Medvetna om detta söker den sydkoreanska regimen öka debatten om återförening i ett försök att skapa intrycket av att en oförutsägbar utveckling i DFRK är överhängande och en ”återförening under liberal demokrati”, ledd av sydsidan, närmar sig.

Pressade av allmänheten hemma och utomlands om att återuppta dialog och förhandlingar, talar de om ”öppenhjärtad” dialog, samtidigt som de i praktiken gör detta omöjligt genom att listigt föra fram förutsättningar för samtal som är oacceptabla för DFRK.

Detta för att motivera sin ”vänta-och-se-strategi” och hålla sina allierade borta från att söka dialog med DFRK eller känna något behov av att ge humanitär hjälp.

De som studerar återföreningsfrågan hemma eller utomlands uppmanas att noga studera sanningen om den debatt som just nu förs i södra Korea.