För vänskap mellan Sverige och Demokratiska Folkrepubliken Korea (DFRK, Nordkorea).
Nordkorea har tröttnat på USA:s trixande och samtal som inte leder någonvart. Nu ställer man bestämda krav som förutsättning för fortsatta samtal om fred och kärnvapennedrustning på Koreahalvön och normalisering av relationerna med USA.
Lördagen den 5 oktober lämnade DFRK:s chefsförhandlare Kim Myong Gil samtalen i Stockholm med motiveringen att amerikanerna ”inte tog med sig något till förhandlingsbordet” och i ett skarpt uttalande den 19 november klargjorde den höge politikern och generalen Kim Yong Chol att USA måste upphöra med sina gemensamma militärövningar med Sydkorea en gång för alla, inte bara tillfälligt senarelägga dem. Han sade också att Sverige har spelat sin roll färdigt som ”baksäteschaufför” och inte behöver bemöda sig mer.
Om det blev krig mellan Japan och Nordkorea skulle en majoritet av koreanerna i syd ställa sig på sina nordliga landsmäns sida mot Japan. Detta enligt en nyligen gjord undersökning, berättar RT.
Demokratiska Folkrepubliken Korea har ställt som sin huvuduppgift att bygga ett kraftfullt socialistiskt land enligt ”folket-först-principen”. Omvärldens sanktioner möter man med en strategi för självförsörjning och modernisering.
Under rubriken ”Ekonomisk utveckling på Koreahalvön – DFRK:s perspektiv” rapporterade den nordkoreanske ekonomen Paek Song Chol och hans medarbetare och tolk Choe Hyon Do, båda från DFRK:s departement för ekonomisk utveckling, om landets ekonomiska utveckling vid en föreläsning hos ISDP (Institute for Security & Development Policy) i Stockholm den 20 juni.
Tal av Svensk-Koreanska föreningens ordförande vid det Europeiska solidaritetsmötet för fred och välstånd på Koreahalvön i Helsingfors.
Tidigare i år, på söndagen den 10 mars, gick medborgarna i DFRK till val för att utse den fjortonde Högsta folkförsamlingen (SPA). Högsta folkförsamlingen kan liknas vid Sveriges riksdag, men det politiska systemet i DFRK, den så kallade folkdemokratin, skiljer sig ändå i grunden från västvärldens olika varianter av parlamentarisk demokrati.
Medan media och politiker i väst oftast mest förlöjligar eller demoniserar DFR Korea är tongångarna i många utvecklingsländer helt annorlunda. Norra Korea har en stolt historia av att ha hjälpt många tidigare koloniserade länder i deras befrielse och fortsatta utveckling. Denna artikel i Zimbabwes The Herald berättar om detta:
I dag den 8 juli 2019, är det 25 år sedan president Kim Il Sung gick ur tiden 1994. President Kim Il Sung var solen för den koreanska nationen. Hans livsverk var av avgörande betydelse för Koreas återupprättande som självständig stat efter segern över den japanska kolonialismen och för dess försvar under den hårda drabbningen med USA-imperialisterna och deras bundsförvanter och återuppbyggnad efter kriget. Det hade också oerhörd betydelse för den progressiva rörelsen världen över.
Ett nordkoreanskt fraktfartyg har tagits av USA med våld och tvingats anlöpa hamn i Samoa. USA:s upprörande agerande kommenteras av en företrädare för DFRK:s utrikesdepartement som gjort följande uttalande:
Förenta staterna har begått en olaglig och upprörande handling genom att lägga beslag på vårt fraktfartyg och med våld ta det till Samoa (USA), och förbinda fartyget med FN:s säkerhetsråds ”sanktionsbeslut” och sina egna ”sanktionslagar” alla genomdrivna mot DFRK.
FN:s säkerhetsråds ”sanktionsresolutioner” rörande DFRK, som USA har åberopat som en av skälen till sitt beslagtagande av vårt fraktfartyg, har uppenbart kränkt vår stats suveränitet och vi har därför alltid kategoriskt avvisat och fullständigt fördömt dem alla.
Dessutom är Förenta staternas oförskämda handling att tvinga andra länder att underordna sig dess inhemska lagstiftning verkligen ett hänsynslöst brott mot den universellt accepterade internationella folkrätten, som klargör att ingen suverän stat någonsin kan vara föremål för andra länders jurisdiktion.
USA:s senaste agerande utgör en förlängning av den amerikanska beräkningsmetoden för att få DFRK på knä genom “maximalt tryck“ och en fullständig förnekelse av den underliggande andan i det gemensamma DFRK-USA uttalande den 12 juni [2018], med åtagandet att etablera nya bilaterala relationer.
USA bör fundera över de konsekvenser som dess avskyvärda handling kan ha på den framtida utvecklingen och omedelbart återlämna vårt fartyg.
Den tid då USA behärskade världen enligt sin egen fria vilja är sedan länge förbi, och det vore en grov felbedömning om USA trodde att DFRK tillhör de länder på vilka den amerikanska typen av ”styrke”-logik kan fungera.
Vi kommer hädanefter noggrant att hålla ögonen på alla USA:s handlingar.
De församlingsmedlemmar och andra som besökte Vällingby folkets hus söndagen den 7 april fick överraskande se en vernissage med nordkoreansk konst.
Det var konstnären Rim Chol Min från centrala konstbyrån i Pyongyang som visade tavlor i olika tekniker, däribland oljemålningar och pärlemormosaik. Även en samling nordkoreanska frimärken fanns till beskådande.
Det var andra gången Rim Chol Min visade sin konst i Vällingby. I december 2017 hade han och kollegan Pak Chang Ryong en visning av konst och konsthantverk i samma lokal, som då hette Trappans annex.
Den nu aktuella utställningen arrangerades med kort varsel av Demokratiska Folkrepubliken Koreas ambassad med viss hjälp av Svensk-Koreanska föreningen och kunde hållas tack vare tillmötesgående från Folkets hus.
Den premiärvisades söndagen den 7 april och visas bara två dagar.
Nedan ses konstnären och några verk från utställningen.
Sverige är som stat representerad vid demarkationslinjen mellan södra och norra Korea för att övervaka att vapenstilleståndsavtalet efter Koreakriget följs. Svensk-Koreanska föreningen fick nyligen en fråga från en student vid ett universitet i Seoul om hur vi ser på den svenska närvaron.
Läs svaret här: On the Swedish participation in the Neutral Nations Supervisory Commission (NNSC)
Det är ont om litteratur på svenska om Koreafrågan. Den akademiska debatt som förs i USA, Kanada och Nya Zeeland – för att bara nämna några västländer – når knappast Sverige. Koreakännare som Bruce Cumings, Tim Beal, Hugh Deane och Stephen Gowans är i stort sett obekanta för en intresserad svensk allmänhet; av allt att döma också för journalister, diplomater och UD-personal.
Därför måste man välkomna en nyskriven bok på svenska; Korea igår och idag – Historia, politik och ekonomi av Gabriel Jonsson, med en översiktlig redogörelse för Koreas historia från äldsta tid och fram till idag, inklusive Japans kolonisering, befrielsen och landets delning 1945, de två statsbildningarna i norr och söder, Koreakriget, nord-syd-relationerna, den politiska och ekonomiska utvecklingen, kärnvapenfrågan och fredsfrågan.
Men tyvärr lever den inte upp till förväntningar - läs mer: Koreabok med blinda fläckar
Som traditionen bjuder höll DFRK:s högste ledare ett nyårstal inför 2019. Svensk-Koreanska föreningen kan här publicera de utrikespolitiskt väsentliga avsnitten i svensk översättning.
» Nyårshälsning inför 2019 av DFRK:s högste ledare Kim Jong Un
Den nordkoreanska ekonomin utvecklas nu snabbt. Detta särskilt med den nya strategiska linje som Koreanska Arbetarpartis centralkommittés tredje plenarmöte fastställde i april 2018.
Men när man belyser den positiva utvecklingen i DFRK, anklagas man ofta för att återge koreansk propaganda. Därför kan det vara värt att påpeka att även fientligt inställda bedömare bekräftar bilden av ett land med hög tillväxt. Så bedömde den sydkoreanska centralbanken att DFRK:s BNP ökade 3,9% 2016. Enligt samma beräkningar hade tillverknings- och gruvindustrin en tillväxt på 4,8 respektive 8,4%
I väst har också DFRK:s satsning på kärnvapen och missiler satts i motsättning till ekonomisk utveckling, men faktum är att genom denna har resurser frigjorts från militären, då kärnvapnen ger landet en stark avskräckande förmåga vilket minskar risken för utländska angrepp.
En medlem i Svensk-Koreanska föreningen besökte landet i september och jämför med intryck från tidigare besök.
» Läs mer..
Frågan i rubriken diskuterades vid Svensk-Koreanska föreningens offentliga möte i Hägersten, Stockholm den 18 oktober.
Föreningens ordförande Christer Lundgren redogjorde för den positiva utvecklingen mot avspänning och samarbete mellan norra och södra Korea under 2018. Under mötets andra del rapporterade Fredrik Lundberg från föreningens delegationsresa till Pyongyang i september 2018.
Norra och södra Korea har i Panmunjomdeklarationen och Pyongyangdeklarationen, klargjort att inget mer krig ska föras på Koreahalvön och att en ny era av fred har börjat. De har gemensamt uppmanat USA att förklara Koreakriget avslutat. USA:s president Donald Trump har vid mötet i Singapore 12 juni lovat att ge DFRK säkerhetsgarantier och att inrätta en varaktig och hållbar fredsordning på Koreahalvön.
– Frågan om återförening måste ses mot bakgrund av Koreas 5000-åriga historia och den koreanska nationens kamp för sin existens mot japansk och amerikansk imperialism, framhöll Christer Lundgren.
– De två Korea tar nu nationens öde i egna händer. De har klargjort för omvärlden att Korea historiskt är ETT land och att den 70-åriga delningen är en parentes, som bör avslutas så snart som möjligt. Den avgörande frågan är nu om USA ska acceptera den koreanska självständigheten.
Se här Christers presentation från mötet, som pdf-fil: 181018_koreamöte_bilder_i_urval.pdf
Sydkoreas president Moon Jae In, tillsammans med sin fru, landade på Sunan-flygplatsen utanför Pyongyang 18 september för ett tre dagar långt besök i Nord. Med på planet följde en delegation på 110 personer, varav flera högt uppsatta affärsmän, för att diskutera samarbete mellan de två koreanska staterna.
Besöket blev en stor framgång, där ledarna för de båda koreanska staterna enades om en gemensam deklaration för fortsatt samarbete och avspänning: Den gemensamma Pyongyangdeklarationen i september 2018
Toppmötet i Singapore mellan USA:s president Donald Trump och Demokratiska Folkrepubliken Koreas högste ledare Kim Jong Un den 12 juni var en stor framgång för koreansk diplomati och ett viktigt steg för att avvärja ett nytt krig på Koreahalvön.
USA:s president Donald Trump ställde tidigare in det planerade mötet med DFRK:s ledare Kim Jong Un. Förevändningen var genomskinlig: ”… den oerhörda vrede och öppna fientlighet som uttrycks i ert uttalande nyligen”. Men något sådant uttalande från Kim Jong Un finns inte. Vad som åsyftades tycks vara en kommentar av DFRK:s vice utrikesminister och kärnvapenförhandlare Choe Son Hui, som hovsamt men bestämt tillbakavisade paralleller med Muammar Gaddafis Libyen från företrädare för Trumps administration. USA:s ledare har genom militära provokationer och provokativa uttalanden själva skapat den anledning de behövde för att inställa (eller möjligen uppskjuta) mötet.
Men bara några dagar efter att Trump ställde in toppmötet gjorde han en ny helomvändning och meddelade att det trots allt skulle kunna bli av. Och i skrivande stund verkar det som att detta faktiskt blir 12 juni i Singapore, enligt tidigare planering.
De högsta ledarna för de båda koreanska staterna träffades 27 april 2018 i Panmunjom, utmed demarkationslinjen mellan syd och nord. Mötet markerade en ny nivå av samarbete och avspänning och de båda staterna enades om en viktig deklaration för Koreahalvöns fred, välstånd och återförening.
Vi publicerar deklarationen här i sin helhet i svensk översättning: Panmunjomdeklarationen för Koreahalvöns fred, välstånd och återförening
Falska fakta om konflikten på Koreahalvön. TT desinformerar – som vanligt – om bakgrunden till Koreakonflikten.
En ”faktabakgrund” från TT, publicerad i flera dagstidningar den 27 april i samband med det nord-sydliga toppmötet, vimlar av falska uppgifter och annan missvisande information. Här är tio tokigheter:
1. ”Vid andra världskrigets slut intogs Korea av dels Sovjetunionen, dels USA.”
I själva verket var USA:s trupper 90 mil bort då Korea befriades, Japan kapitulerade och kriget i realiteten var slut. Först tre veckor efter befrielsen ”intog” USA södra Korea.
2. ”En skiljelinje mellan de sovjetiska trupperna i norr och de amerikanska i söder drogs längs den 38:e breddgraden.”
Skiljelinjen som delade Korea tillkom på förslag av USA, för att hejda den sovjetiska framryckningen.
3. ”Sovjetunionen bildade ett kommunistiskt system under ledning av Kim Il-Sung…”
Sovjetunionen överlät till koreanerna själva (partisanerna och folkkommittéerna) att bygga upp en statsmakt. Kim Il Sung, som lett kampen mot den japanska kolonialmakten, blev den självklare ledaren. Systemet var vid denna tidpunkt inte ”kommunistiskt”, utan baserat på en bred nationell koalition för demokrati och nationell självständighet. Om det någonsin i historien funnits förutsättningar för någon form av parlamentarisk demokrati i Korea, var det då, men USA hindrade det.
4. ”…medan USA inrättade en tillfällig regering av moderata nationalister”.
Här glömmer man behändigt USA:s militära ockupationsregering, som förbjöd och slog ned folkkommittéerna. Man underlåter att nämna den från USA importerade (och allmänt illa omtyckte) ”moderata nationalisten” Syngman Ri, som tillsattes som galjonsfigur för en regim baserad på tidigare pro-japanska militärer, poliser och administratörer samt storgodsägare och kapitalägare.
5. ”I augusti 1948 utropades en ny stat i söder: Republiken Korea. Samma månad arrangerades val till en folkförsamling i norra Korea och 9 september bildades Demokratiska folkrepubliken Korea.”
Valen till folkförsamlingen genomfördes inte bara i norra Korea, utan i hela Korea. Högsta folkförsamlingen och regeringen kom därmed att innehålla företrädare för hela landet.
6. ”Bakgrunden till kriget som rasade 1950–1953 kan hittas i kalla krigets spänningar men också i motsättningarna i Korea. Kommuniststaten fick kinesiskt och sovjetiskt stöd medan Sydkorea hade stöd av USA-ledda FN-trupper.”
Kriget var från början ett inbördeskrig (liksom det amerikanska inbördeskriget 1861–1865 eller det kinesiska 1927–1949), men USA drev igenom en FN-resolution om stöd till sydsidan och organiserade en USA-ledd FN-styrka med trupper från 15 länder. Därmed förvandlades det till ett försvarskrig mot imperialistisk intervention. Kina och Sovjetunionen stödde Koreas folk i kampen mot interventionen. USA misslyckades med sina krigsmål att krossa folkrepubliken och inta hela Koreahalvön.
7. ”I juli 1953 slöts ett stilleståndsavtal i Panmunjom. Något fredsavtal kom aldrig till stånd och den demilitariserade zonen längs breddgraden utgör alltjämt gräns mellan Nord- och Sydkorea. Kriget krävde minst ett par miljoner människoliv.”
Avtalet om vapenvila slöts mellan Demokratiska Folkrepubliken Korea och Folkrepubliken Kina å ena sidan, och USA som företrädare för ”FN-styrkorna” å den andra. Syngman Ris regim vägrade acceptera avtalet. Enligt avtalet skulle förhandlingar upptas om ett fredsavtal, men USA har hittills vägrat föra sådana förhandlingar. Demarkationslinjen mellan nord och syd är formellt ingen gräns mellan två stater, utan en demarkationslinje mellan två landsdelar. Ett par miljoner koreaner dödades, huvudsakligen i USA:s angreppskrig mot norra Korea.
8. ”Nordkoreas förste diktator efter delningen på 1940- och 1950-talen, Kim Il-Sung…”
Att de nordkoreanska ledarna benämns ”diktator” är numera rutin i TT:s rapportering. I själva verket var det södra Korea som fram till 1980-talet styrdes av militärdiktaturer, medan den politiska ledningen i norra Korea baserades på ett starkt folkligt stöd, där Kim Il Sung var ledaren, men ingalunda någon enväldig despot, som ordet antyder.
9. De nord-sydliga toppmötena 2000 och 2007 framställs på ett nedsättande sätt och det antyds att Roh Moo-Hyun skulle ha ”känt att de inte kunde enas om något alls”. I själva verket var båda mötena konstruktiva, inte på grund av ”stämningen” utan på grund av sitt konkreta innehåll – principerna för fredligt samarbete och nationell återförening och de konkreta steg man kom överens om, men som sydsidans senare presidenter frångick.
10. ”Sedan Kim Jong-Un tog makten i Nordkorea 2011 har landets vapenprogram, främst de nukleära, utvecklats snabbt. Det har lett till allt hårdare sanktioner från bland annat FN:s säkerhetsråd, USA, EU och Sydkorea.”
Här bortser TT-referatet från att det är USA:s militära hot – de mycket omfattande gemensamma militärövningarna med den sydkoreanska krigsmakten inkluderande moderna och provocerande insatser av kärnvapenbärande vapensystem – samt de av USA genomdrivna, mot FN-stadgan stridande, sanktionerna som drivit fram det nordkoreanska vapenprogrammet, vilket till sin natur är avskräckande och defensivt, inte offensivt och hotfullt.
<< Nyare inlägg | Äldre inlägg >>
» För äldre nyheter, från juni 2010 och tidigare, fortsätt läsa här.