Tal inför årsdagen av valet av Kim Jong Un till Koreas Arbetarpartis ordförande

Följande tal hölls 6 maj 2017 av Svensk-Koreanska föreningens ordförande.

Herr ambassadör Kang Yong Dok,
koreanska vänner,
Koreavänner!

Jag tackar Demokratiska Folkrepubliken Koreas ambassad som anordnar detta möte.
Anledningen till att vi samlas idag är att det om ett par dagar är ett år sedan Koreas Arbetarpartis 7e kongress valde ledaren Kim Jong Un till partiets ordförande.
Koreas Arbetarparti är, som alla vet, det ledande och statsbärande partiet i Demokratiska Folkrepubliken Korea.
Kongressens enhälliga val av Kim Jong Un till ordförande var en bekräftelse på att Koreas Arbetarparti står starkt och enat och att Demokratiska Folkrepubliken Korea följer den väg som utstakats av president Kim Il Sung och generalsekreterare Kim Jong Il.

Den senaste tiden har USA:s nytillträdde president Donald Trump lyft upp Koreafrågan högst på sin agenda.
Han har skickat en armada av krigsfartyg och andra avancerade kärnvapenbärande vapen till Koreahalvön och genomför tillsammans med sydkoreanska och japanska stridskrafter en stor och hotfull krigsövning riktad mot Demokratiska Folkrepubliken Korea.
Flera hundra tusen soldater deltar i denna krigsövning, den mest omfattande i hela världen.
För att ytterligare understryka hotet mot Korea har Trump utsatt Syrien för en massiv raketattack och fällt en monsterbomb över Afghanistan.
Krigshotet mot DFRK, ett litet självständigt land, från världens ledande kärnvapenmakt är uppenbart inte en övning för försvar, utan en förberedelse för angrepp, för att åstadkomma regimskifte och systemskifte i norra Korea. Det är en kulmen på USA:s strävan ända sedan andra världskriget att tillintetgöra det socialistiska Korea, folkets Korea, och göra hela Koreahalvön till en amerikansk bas för fortsatt expansion i Asien, mot Kina och Ryssland.

I detta läge låter sig FN:s säkerhetsråd toppridas av USA-imperialisterna och beslutar om skärpta sanktioner mot det land som utsätts för aggression.
Säkerhetsrådet understryker visserligen vikten av att minska spänningarna och av en heltäckande politisk lösning av situationen, men ställer inga tydliga krav att USA ska upphöra med sitt vapenskrammel och sitt krigs- och kärnvapenhot mot DFRK och äntligen sluta fred i Korea efter mer än sex decennier av ”varken krig eller fred”.
Det kan tyckas som om DFRK står ensamt mot hela världen. Men det koreanska folket låter sig inte skrämmas.
Kim Jong Un besvarade säkerhetsrådets utspel med ett nytt försök att skjuta upp en ballistisk robot. Han visar att Demokratiska Folkrepubliken Korea inte ger efter för hot.
I sitt nyårstal sade Kim Jong Un att DFRK befinner sig i slutstadiet av utvecklingen av en interkontinental ballistisk missil. Alla bedömare är överens om att han kraftfullt har drivit på DFRK:s utveckling av avancerade vapen och att enorma framsteg har gjorts under hans ledarskap.
Kim Jong Un är en handlingskraftig ledare, som lett sitt folk till nya bedrifter både i det ekonomiska uppbygget, det snabba återuppbygget efter översvämningskatastrofen i norr och i uppbygget av ett kraftfullt avskräckande försvar för att bevara freden på Koreahalvön.

Det koreanska folket har kämpat med vapen för sin självständighet mot den militärt överlägsna japanska imperialismen och befriat sitt land.
De har stått emot invasionen från USA och dess allierade, världens då mäktigaste militärmakt, och tillfogat USA-imperialisterna ett svidande nederlag i Koreakriget 1950-53.
De har bevarat sitt socialistiska system när socialismen kollapsat i andra länder.
Trots sanktioner och hot från imperialisterna och även från FN:s säkerhetsråd har de byggt upp ett kraftfullt militärt försvar med avskräckande kärnvapen för att avvärja ett angrepp och trygga fred på Koreahalvön.
De markerar klart sin beredskap att slå tillbaka med alla medel om de blir angripna.
DFRK är en stabil stat, en ointaglig befästning mot imperialismen.
Norra Korea är inte och kommer aldrig att bli något militärt vacuum som stormakter kan slåss om att fylla.

Allt fler människor världen över inser att det inte är Nordkorea som hotar världsfreden, utan imperialistmakterna med USA i spetsen, nu anförda av Donald Trump.
Det som USA-imperialisterna ser som hotfullt är att det koreanska folket vägrar underordna sig stormakters diktat, att de värnar sitt oberoende och sin suveränitet, att de försvarar folkrättens grundprinciper och kräver att det internationella rättssystemet ska gälla lika för alla.
DFRK står upp för små och medelstora länders rätt i en värld där stormakter, med USA i spetsen, hänsynslöst sätter sig över alla internationella lagar och folkrättsliga regler.

Kim Jong Un har klart visat vägen mot en fredlig och självständig återförening av Korea.
Han har tagit initiativ till ett pan-nationellt stort möte för återförening, innefattande alla politiska partier och organisationer, däribland myndigheterna i norr och söder, samt landsmän ur alla skikt hemma och utomlands.
Samtidigt har han framhållit att man måste sätta stopp för utländska styrkors ingripande, inklusive USA, som ockuperar södra Korea och försöker uppnå hegemoni i Asien-Stillahavsregionen. Han har uppmanat hela den koreanska nationen att bekämpa och omintetgöra de krafter som är emot återförening, däribland den före detta sydkoreanska presidenten Park Geun Hye, som inte förmår se klart vem som är nationens verkliga ärkefiende, utan försöker hitta en utväg genom konfrontation med sina landsmän. Efter massiva folkliga demonstrationer i södra Korea har hon nu avsatts och ställs inför riksrätt.

Svensk-Koreanska föreningen är en partipolitiskt obunden vänskapsförening, som stödjer det koreanska folkets kamp för fred och för en fredlig och självständig återförening av det delade Korea, på det koreanska folkets egna villkor, utan inblandning och påtryckningar från främmande makter.
Föreningen verkar för goda relationer mellan Sverige och Demokratiska Folkrepubliken Korea.
Vi gratulerar Koreas arbetarparti och Koreas folk till valet av Kim Jong Un som partiets ordförande och landets ledare. Vi önskar dem fortsatta segrar i kampen för folkets välfärd och landets suveränitet.