Det mångsidiga samarbetet mellan Ryssland och DFRK öppnar nya utvecklingsmöjligheterför den koreanska socialismen.
Den ryske presidenten Vladimir Putins besök nyligen i Pyongyang och undertecknandet av ett fördrag om omfattande strategiskt partnerskap mellan Demokratiska folkrepubliken Korea (DFRK) och Ryska federationen framkallade en storm av indignation i de imperialistiska medierna.
Åsynen av ledaren för landet med den mäktigaste kärnvapenarsenalen i världen, ett arv från det socialistiska Sovjetunionen, och ett land som framgångsrikt trotsat USA-imperialismens komplotter och provokationer sedan 1945 att gå samman i en formell allians måste få till och med de mest trögtänkta imperialisterna att undra om inte deras strategier slår tillbaka på dem själva.
Genom att tvinga fram en brytning av alla förbindelser mellan Ryska federationen och västvärlden på alla nivåer – ekonomiska, politiska, kulturella och diplomatiska – har imperialisterna till sist säkerställt att deras decennier långa försök att isolera DFRK nu har kollapsat.
Länder i hela världen som imperialisterna har försökt isolera genom propaganda och sanktioner går i allt högre grad samman för att bryta systemet med sanktioner och skapa ett ständigt expanderande antiimperialistiskt block.
Den ryska ledningen hyllar och vidareför i allt högre grad de goda sidorna av arvet från det socialistiska Sovjetunionens förflutna, vilket framgår av den artikel av president Putin som Rodong Sinmun publicerade inför hans ankomst till Pyongyang.
USA-imperialisternas och deras sydkoreanska marionettregims många och fruktansvärda brott har sopats under mattan av imperialisterna.
Istället för att informera om USA:s blodiga ockupation av södra Korea och om deras folkmordskrig 1950-53, då de gjorde allt vad de förmådde för att förinta DFRK genom att förstöra alla dess städer, industri och jordbruk, för media
ut en flod av propaganda i syfte att demonisera det befriade DFRK, dess socialistiska system, dess revolutionära ledare och dess modiga och oberoende folk.
Föreställningen om masssvält i Nordkorea som ständigt återkommer i den imperialistiska pressen är ett hopkok av
vilda överdrifter och direkta lögner. Under 1990-talet genomgick folket i DFRK en mycket svår period. Att revolutionen i DFRK och de starka banden mellan massorna och Koreas arbetarparti överlevde denna prövning visar styrkan i den koreanska revolutionen och var ett misslyckande för de imperialistiska försöken att isolera, svälta ut och avväpna
landet.
I ett försök att upprätthålla goda relationer med USA-imperialismen tillät regeringarna såväl i Ryska federationen
som i Folkrepubliken Kina tills helt nyligen hårda ekonomiska sanktioner mot DFRK via FN:s säkerhetsråd.
USA-imperialisterna tvingade igenom dessa åtgärder för att pressa DFRK att ge upp sitt kärnvapenprogram,
som landet utvecklat efter att USA invaderat Irak och utpekat DFRK som ett mål för liknande invasion och visat sig
ovilligt att inleda seriösa förhandlingar om en varaktig och rättvis fred.
Trots USA:s diktat utvecklade DFRK kärnvapen som ett sätt, kanske det enda möjliga, att avskräcka USA-imperialisterna från aggression.
De ryska och kinesiska regeringarna har nu insett att deras försök att blidka imperialismen misslyckats, vilket också
framgår av president Putins artikel, där han konstaterar att USA försöker påtvinga världen den ”regelbaserade ord-
ningen”, vilket inte är något annat än kodord för en global nykolonial diktatur och dubbelmoral, och att USA:s ledare
ser varje strävan efter självtillit och oberoende som ett hot mot dess globala dominans.
Ökad handeln mellan Ryssland och DFRK kommer i praktiken att göra systemet med sanktioner föråldrat. Som president Putin noterade i sin artikel:
”Vi ser den kraft, värdighet och mod med vilka folket i DFRK kämpar för sin frihet, sin suveränitet och sina nationella traditioner och uppnår enorma resultat och genuina genombrott för att stärka sitt land när det gäller försvar, teknik, vetenskap och industri.”
DFRK:s framgångar när det gäller att bevara och utvidga sina mycket betydande vetenskapliga framsteg under den
svåra postsovjetiska perioden vittnar i själva verket om effektiviteten i dess system för socialistisk ekonomisk planering. Även under långvarig belägring har landet fortsatt att förnya sig på många områden.
Nu när denna kunskapsbas kan förenas med Rysslands fortfarande starka tekniska och vetenskapliga bas, kan ännu
större landvinningar göras.
En aspekt av fördraget, som har orsakat mer bestörtning i väst än något annat, är det ömsesidiga försvarsåtagandet,
som anger:
”Om ett direkt hot om väpnad invasion skapas mot någon av de två sidorna, ska de två sidorna omedelbart använda kanalen för bilaterala förhandlingar i syfte att justera sina ställningar på begäran av någon sida och diskutera genomförbara praktiska åtgärder för att säkerställa ömsesidig hjälp för att undanröja det rådande hotet.
Om någon av de två sidorna försätts i ett krigstillstånd genom en väpnad invasion från en enskild stat eller flera stater, ska den andra sidan tillhandahålla militär och annan hjälp med alla medel i dess ägo utan dröjsmål i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan och lagarna i DFRK och Ryska federationen.”
Västvärldens uppståndelse över denna försvarspakt fick den ryske utrikesministern Sergej Lavrov att torrt konstatera att avtalet omöjligt kunde orsaka problem för något tredje land om det inte planerade att invadera antingen DFRK eller Ryssland.
Åtagandeet om ömsesidigt försvar i fall av invasion har gjort imperialisterna uppmärksamma på att de inte kommer att ha någon framgång med att försöka isolera sina angreppsmål och plocka bort dem ett efter ett.
Från rysk sida kan fördraget ses som ett svar på imperialistmakternas upptrappning av kriget i Ukraina och dess utvidgning in på erkänt ryskt territorium. Strax efter undertecknandet av fördraget med DFRK lade en rysk flottenhet till i den kubanska huvudstaden Havanna, vilket skickade en tydlig signal till USA att också Rysslands allians med Kuba kommer att stärkas.
Avtalet mellan Ryssland och DFRK har brutit den decennier långa belägring som USA och dess satelliter påtvingat DFRK, samtidigt som Ryska federationen därmed beslutsamt ställt sig vid sidan av socialistiska och antiimperialistiska stater och krafter. Det öppnar nya möjligheter för socialismens utveckling i DFRK och erbjuder hopp och hjälp till världens förtryckta och exploaterade folk och människor att en värld utan imperialistisk dominans inte bara är möjlig utan faktiskt håller på att födas.