En talesman för DFRK:s utrikesdepartement utfärdade tisdagen 24 mars ett uttalande som tillbakavisade kampanjen från USA och några av dess allierade styrkor för att motverka DFRK:s planerade uppskjutning av experimentkommunikationssatelliten ”Kwangmyongsong 2” för fredliga ändamål. Uttalandet som publicerades av nyhetsbyrån KCNA återges här.

Det är en legitim rättighet i lika hög grad för alla folk på jorden att utforska yttre rymden och använda den för fredliga syften. De begär emellertid att FN:s säkerhetsråd ska ta sig an denna fråga och hävdar att DFRK:s satellituppskjutning utgör ett hot mot dem därför att tekniken som används för satellitens bärraket inte kan skiljas från den som används för en långdistansraket.
Japan, som har begått de största brotten mot DFRK, tar ledningen i denna DFRK-fientliga kampanj. Det kan inte uppfattas på något annat sätt än som ett typiskt beteende för dem som saknar elementärt förnuft och takt, eftersom det påminner om en tjuv som ropar ”Ta fast tjuven!”.
De länder som finner fel i DFRK:s satellituppskjutning inklusive USA och Japan har själva tidigare skjutit upp satelliter. Dessa länders påstående att tekniken som används för satellituppskjutning är precis densamma som används för långdistansraketer bekräftar att de utvecklade raketteknik tidigare än någon annan och lagrat fler raketer än någon annan.
Rövarlogiken att de får skjuta upp hur många satelliter de vill medan DFRK inte ska tillåtas att göra det avslöjar deras fientlighet.
Deras krav innebär att de länder som är fientliga mot dem inte ens bör ha tillgång till medel för självförsvar och heller inte utveckla någonting för fredliga syften.
De tar sorgligt fel om de tror att sådant skamlöst, övermodigt och godtyckligt agerande kommer att fungera mot DFRK.

Det finns inte så få länder i världen som har skjutit upp satelliter, men FN:s säkerhetsråd har aldrig behandlat eller motsatt sig någon satellituppskjutning av andra enskilda länder, eftersom det saknar mandat att blanda sig i suveräna staters självständiga rättigheter till utveckling och användande av yttre rymden för fredliga syften.

Dessa länders krav är lika långsökt som kravet att både köksknivar och bajonetter bör omfattas av nedrustning eftersom de båda liknar varandra. Försöken från USA och Japan, parter i sexpartssamtalen, att förneka DFRK rätten att använda rymden för fredliga syften och inkräkta på dess suveränitet som en diskriminerande åtgärd går rakt på tvärs mot ”andan av ömsesidig respekt och jämlikhet” som innefattats i det gemensamma uttalandet 19 september om denuklearisering av Koreahalvön. Om en sådan fientlig handling begås i FN:s säkerhetsråds namn, kommer det att betyda ett förnekande av just detta uttalande. Upphävandet av detta uttalande skulle beröva sexpartssamtalen varje existensgrund och mening.
Sexpartssamtalen står nu på randen till sammanbrott på grund av att Japan inte fullgjort sina åtaganden, en avsikt att försena halvöns avnuklearisering som en förevändning för att utveckla kärnvapen.
Dagens verklighet, då dessa samtal riskerar ett sammanbrott på grund av vissa deltagande länders fientliga handlingar, vittnar än en gång om sanningen i DFRK:s ståndpunkt att det inte kan överge sina kärnvapen ens inom 100 år om inte de fientliga relationerna avslutas.

Ansvaret för det låsta läget i samtalen ligger helt hos Japan, till att börja med, och andra länder som förkastat ”andan av ömsesidig respekt och jämlikhet” som innefattats i det gemensamma uttalan det 19 september.

Om det är omöjligt att sätta stopp för de fientliga relationerna genom dialog, så finns det ingen annan möjlighet än att stärka förmågan att avskräcka från och förhindra fientliga handlingar.