Förslaget drevs igenom i FN:s 63:e generalförsamlings tredje utskott, men majoriteten av FN:s medlemsländer röstade nej eller avstod från att rösta, och ifrågasatte resolutionen som ett tydligt uttryck för politisering och skilda måttstockar i hanteringen av en fråga om mänskliga rättigheter.

Kommentaren konstaterar att resolutionen är full av lögner och oriktigheter och att det politiska motivet var att svärta ned DFRK:s anseende på den internationella arenan.

DFRK är ett verkligt folkets land och en socialistisk stat med folkets massor i centrum, i vilken de har blivit statens och samhällets herrar och allt tjänar dem. Att tro på folket som på Himlen är en grundläggande idé som vägleder nationsbygget och en utgångspunkt för statens aktiviteter. Staten är fullständigt ansvarig för att fullt ut garantera alla medborgares rättigheter.

Under det socialistiska systemet lever det koreanska folket ett värdigt och lyckligt liv som landets och samhällets herrar och fullgör på ett hedrande sätt sitt ansvar och sin roll som herrar. De deltar alla i utövandet av makten och den statliga administrationen med lika rättigheter och lever ett värdigt politiskt liv, anslutna till olika politiska organisationer. De ges rikliga möjligheter att lära och hålla sig vid god hälsa tack vare system med gratis utbildning och gratis medicinsk vård och olika former av politik för folket. Resolutionen förbiser fullständigt denna verklighet.

Japan och några länder i EU som gick i spetsen för fabricerandet av resolutionen har ingen rätt att säga någonting om andras respekt för mänskliga rättigheter på världsarenan. Dessa länder har begått de värsta kränkningarna i historien mot de mänskliga rättigheterna genom att begå aggressionskrig och folkmord mot andra länder under århundraden.

Irakkriget är statssponsrad terrorism och den gräsligaste kränkningen av mänskliga rättigheter eftersom mänskliga rättigheter kränktes allvarligt med ultramoderna krigsmedel och medeltida metoder. I ljuset av de historiska fakta och vad som händer i deras egna länder har de varken moralisk rätt eller juridisk rätt att tala om någon annans ”frågor rörande mänskliga rättigheter”. De borde börja med att ta upp de kränkningar av mänskliga rättigheter som de själva begått i det förflutna och begår i olika delar av världen än idag.

Det är inte av omsorg om människor i andra länder som de västliga krafterna agerar domare i fråga om mänskliga rättigheter. De gör det i eget intresse och med onda avsikter.