Tal inför Den lysande stjärnans dag, februari 2018

Den 16 februari är ledaren Kim Jong Ils födelsedag, den dag då han skulle ha fyllt 76 år. Hans födelsedag firas varje år storslaget av det koreanska folket och uppmärksammas av progressiva människor världen över som den lysande stjärnans dag.
Kim Jong Il var generalsekreterare i Koreas arbetarparti och ordförande för DFRK:s nationella försvarskommission och därmed Demokratiska Folkrepubliken Koreas främste ledare under en avgörande epok i nationens existens. Han var en stor antiimperialistisk ledare, som inspirerade människor världen över till kamp för fred, nationellt oberoende och sociala framsteg.

I nära kontakt med president Kim Il Sung och utifrån landets konkreta verklighet arbetade Kim Jong Il hårt med att utveckla och systematisera jucheidén, vilket resulterade i många klargörande skrifter, däribland hans arbete Om vårt partis jucheidé.
I samband med Karl Marx 165-årsdag och hundraårsminnet av dennes död 1983 framhöll han betydelsen av att tillämpa det ideologiska arvet kreativt i enlighet med varje lands och varje tids särskilda förhållanden och behålla en självständig ståndpunkt:

Juche i ideologin, oberoende i politiken, självförsörjning i ekonomin och självtillit i det nationella försvaret. Allt med målet att trygga folkets ställning som herrar i eget hus, fria från alla former av underkastelse och begränsningar.

Betydelsen av denna grundinställning visade sig då det socialistiska systemet började ifrågasättas och till slut övergavs helt i flera socialistiska länder. Kim Jong Il skrev flera verk för att försvara folkmakten och socialismens principer.
Stridbart deklarerade han: ”Förvänta ingen förändring från mig!”, och han skrev flera kraftfulla verk, däribland ”Socialism är en vetenskap”, ”Att missbruka socialismen är oacceptabelt”, ”Att prioritera ideologiskt arbete är väsentligt för att uppnå socialism” och ”Om att bevara juchekaraktären och den nationella karaktären i revolutionen och uppbygget”.
Han bekämpade byråkratism, översitteri, maktmissbruk och andra avvikelser, som lett till socialismens fall i andra länder och framhöll:
”Maktmissbruk och byråkrati är produkter av antisocialistiska idéer och uttryck för antisocialistiska metoder.”
Han klargjorde att socialismen betyder att folket har rollen som herrar över stat och samhälle inom alla områden och utövar sitt ansvar som herrar. Han kritiserade också privatiseringen av socialistisk egendom, och han framhöll:
”Vår socialism är orubblig, vilken storm som än må dra fram.”

Efter presidentens bortgång ledde Kim Jong Il sitt land och sitt folk genom stora svårigheter och försvarade dess socialistiska system med folkets breda massor i centrum.
Det var tack vare hans personliga ledning som det koreanska folket lyckades ta landet igenom den svåraste perioden i dess existens efter krigsslutet 1953, de år som fått benämningen ”den mödosamma marschen”, samtidigt som USA-imperialisterna inledde en ny aggressiv offensiv för världsherravälde.
På 1990-talet väntade sig många att även Korea skulle överge socialismen. Men Kim Jong Il genomförde med stor beslutsamhet Songun-politiken för att övervinna svårigheterna.
Songun betyder ”militären främst”. Det innebar att det koreanska folkets armé, revolutionens mest välorganiserade och disciplinerade kraft, ställdes i främsta ledet både för att försvara landet och för att ta det igenom de ekonomiska svårigheter som orsakats av omvärldsläget och inhemska naturkatastrofer.
I början av 1900-talet saknade Korea en stark armé. Det var ett huvudskäl till att landet blev en japansk koloni och att Korea hotades till utplåning som nation. En sådan nationell förödmjukelse skulle det koreanska folket aldrig behöva uppleva igen. Kim Jong Il klargjorde:
”Så länge imperialismen existerar kommer dominans och plundring inte att upphöra.”
Genom Songun-politiken visade Juche-Korea, folkets Korea, sin oerhörda livskraft och sin försvarsförmåga som en ointaglig fästning för folkmakten, för socialismen.
Under Kim Jong Ils revolutionära ledarskap blev Demokratiska Folkrepubliken Korea ett land med kärnvapen. Deras första kärnvapentest i oktober 2006 bröt USA-imperialisternas monopol på kärnvapen på Koreahalvön.
Songun-politiken lade grunden till landets avskräckande kärnvapen- och missil-beväpnade försvar. Under det gångna året har landet under ledning av marskalk Kim Jong Un kunnat visa upp en försvarsstyrka med interkontinentala ballistiska missiler som Hwasong 14 och 15, som kan nå hjärtat av fiendens territorium.
Songun-politiken omintetgjorde USA:s och dess allierades försök att isolera och kväva Demokratiska Folkrepubliken Korea och banade vägen för byggandet av ett välmående och mäktigt socialistiskt land. Den gjorde Demokratiska Folkrepubliken Korea till ett land oberoende av stormakter. Den är en garanti för den unika koreanska formen av socialism – och för fred och säkerhet på Koreahalvön.

Trots fientliga sanktioner visade det socialistiska Korea sin stabilitet och styrka, ekonomiskt och militärt. Både vänner och fiender insåg att detta inte var något korthus som kunde väntas rasa samman, utan ett stabilt samhälle med ett enat och beslutsamt folk och en hög försvarskapacitet. Därmed lades grunden för en fredlig och självständig återförening av den delade koreanska nationen.
På Kim Jong Ils initiativ hölls det historiska första nord-sydliga toppmötet i Pyongyang i juni 2000, som antog den gemensamma 15 juni-deklarationen.
Den deklarationen inledde en ny epok av samarbete mellan norra och södra Korea, bland annat med möten mellan åtskilda familjemedlemmar, återvändande av icke omvända politiska fångar från södra Korea samt inom ekonomi, kultur, hälsovård och andra områden.
Den deklarationen visade också vägen framåt med principen om återförening av det koreanska folket självt, oberoende, fredligt och i form av en konfederation enligt principen ”av vår nation själv”.
Kim Jong Il lade stor vikt vid genomförandet av den gemensamma nord-sydliga 15 juni-deklarationen.
Så lade han samtidigt en fast grund till Demokratiska Folkrepubliken Koreas utveckling som ett blomstrande starkt socialistiskt land och till den koreanska nationens fredliga och självständiga återförening av egen kraft.
Det är den politiken som landets nuvarande ledare, marskalk Kim Jong Un, idag för vidare. I sitt nyårstal den 1 januari manade han till dialog mellan norra och södra Korea för att förverkliga strävan efter en koreansk återförening.
Den 24 januari höll DFRK:s regering, politiska partier och andra organisationer ett gemensamt möte i Pyongyang för att intensifiera kampen för fred och återförening på Koreahalvön.
I den andan genomförs nu vinter-OS i Pyeongchang, där Nord och Syd marscherar gemensamt för att markera att Korea är ETT land.

Tal hållet av Christer Lundgren, 10 februari 2018