Frågan om kärnvapen i Korea diskuteras i västerländska media vanligtvis på ett ensidigt, ytligt och okunnigt sätt. Svensk-Koreanska Föreningen vill rikta uppmärksamhet på ett memorandum utfärdat av Demokratiska Folkrepubliken Koreas utrikesdepartement den 21 april, som är viktigt för förståelsen av Koreafrågan i allmänhet och kärnvapenfrågan i synnerhet. Det är också en viktig invit till förhandlingar om fred och undanröjande av kärnvapenhotet i Korea.
Memorandumet framhåller att för att hitta en lösning på frågan om kärnvapenfrihet på Koreahalvön måste man förstå grunden till problemet – hur uppladdningen med kärnvapen började på Koreahalvön och vad som var orsaken till det.
Där sägs vidare:
Ingen nation i världen har utsatts för kärnvapenhotet så direkt och under så lång tid som Korea. Koreaner var den näst största folkgruppen som drabbades av USA:s bomber mot Hiroshima och Nagasaki 1945. Under Koreakriget i början av 1950-talet orsakade USA:s kärnvapenhot en ström av ”atombombsflyktingar” från nord till syd.
Det var USA som först införde kärnvapen på Koreahalvön i slutet av 1950-talet. Sedan dess har USA:s kärnvapenarsenal i södra Korea ständigt ökat. I mitten av 1970-talet var antalet kärnvapen i södra Korea över 1000. Sedan 1960-talet har USA genomfört gemensamma militärövningar för att använda dessa kärnvapen i direkt angreppskrig mot DFRK.
DFRK har gjort omfattande ansträngningar i tre faser för att undanröja kärnvapenhotet från USA, först med försöken att skapa en kärnvapenfri zon genom fredlig dialog och förhandlingar, därefter med försök att tillämpa folkrättens regler, och slutligen, efter att dessa försök visat sig fåfänga, genom att reagera med ”kärnvapen mot kärnvapen”.
USA:s ständiga extrema kärnvapenhot tvingade DFRK att skaffa sig tillgång till kärnvapen. Den 10 januari 2003 vidtog DFRK:s regering i självförsvar den beslutsamma åtgärden att dra sig ur Ickespridningsavtalet efter ett tio år långt moratorium om denna åtgärd. Inte längre bundna av Ickespridningsavtalet kunde DFRK lagligt och legitimt anrika allt sitt plutonium från kärnkraftsproduktionen vid pilotanläggningen Yongbyon till vapenkvalitet. I oktober 2006, tre år efter att man dragit sig ur Ickespridningsavtalet, genomförde DFRK sitt första kärnvapenprov, och i maj 2009 det andra.
Detta satte stopp för obalansen på kärnvapenområdet i Nordostasien, där DFRK var det enda landet utan kärnvapen, medan andra länder i regionen hade mängder av kärnvapen och stod under kärnvapenparaplyer. DFRK:s tillgång till kärnvapen har en effektiv avhållande verkan, så att faran för ett kärnvapenkrig drastiskt minskat på Koreahalvön. Det var en åtgärd från DFRK för att desarmera kärnvapenhotet i den nuvarande fasen genom att hejda USA:s kärnvapen med egna kärnvapen, inte bara med vädjanden och ord.
Memorandumet understryker vidare att DFRK:s regering konsekvent strävar efter att skapa en varaktig fredsordning och kärnvapenfrihet på Koreahalvön. Det fortsätter:
Processen för att få bort kärnvapnen från Koreahalvön preciserades i det gemensamma uttalande från sexpartssamtalen den 19 september 2005, som manade till fullständigt undanröjande av väsentliga kärnvapenhot utifrån mot Koreahalvön på ett verifierbart sätt och för att göra hela Koreahalvön till en kärnvapenfri zon. Det förutsätter att man bygger upp förtroende. Ett sätt att göra det vore att så snart som möjligt sluta ett fredsavtal som ersätter det rådande tillståndet av vapenvila.
Uppgiften för DFRK:s kärnvapenstyrkor är att avskräcka från och slå tillbaka aggression mot landet och nationen tills kärnvapnen är undanröjda från Koreahalvön och världen i övrigt. DFRK har orubbligt hållit fast vid politiken att inte använda kärnvapen mot stater som saknar kärnvapen och inte hota dem med kärnvapen så länge de inte ansluter sig till kärnvapenstater i invasion eller angrepp mot DFRK.
Memorandumet framhåller vidare DFRK:s vilja att på jämställd fot med andra kärnvapenstater ansluta sig till de internationella strävandena efter icke-spridning av kärnvapen och säkerhet beträffande kärnvapenmaterial.
Det understryker att DFRK kommer att tillverka kärnvapen i den omfattning som man bedömer det nödvändigt, men varken delta i någon kärnvapenkapplöpning eller producera mer än man ser som nödvändigt.
DFRK kommer som alltid att göra konsekventa ansträngningar för kärnvapenfrihet i världen inklusive Koreahalvön, oavsett om sexpartssamtalen återupptas eller ej.