Den svåra livsmedelssituationen i DFRK, som FAO, WFP och Röda Korset rapporterar om, beror inte bara på naturkatastrofer. Dess främsta orsak är USA:s sanktioner mot Demokratiska Folkrepubliken Korea.
Sanktionerna går hårt ut över befolkningens levnadsstandard men har inte lyckats åstadkomma den regimförändring som varit USA:s mål alltsedan Koreakriget. Sanktionerna är en form av krigshandlingar, i grunden ett massförstörelsevapen riktat mot befolkningen. Deras främsta effekt är brist på el, bränsle och mat.
De har ett klart syfte: att utarma, skada och döda människor och därigenom destabilisera landet.
Liksom sanktionerna mot Irak är USA:s flera decennier långa blockadpolitik mot Demokratiska Folkrepubliken Korea ett brott mot mänskligheten. Sanktionerna mot Irak hade enligt FAO:s vetenskapsmän redan 1995, alltså långt före invasionen 2003, lett till 576 000 barns död. Då USA:s dåvarande utrikesminister Madeleine Albright tillfrågades om hon ansåg detta rimligt, svarade hon att det var värt detta pris.
Sex decenniers blockad
I mer än sex decennier, sedan Koreakrigets utbrott 25 juni 1950, har USA byggt upp ett komplicerat system av restriktioner för handel, finanser och investeringar gentemot Demokratiska Folkrepubliken Korea. Redan tre dagar efter krigsutbrottet införde president Truman totalt embargo mot all export till norra Korea och alltsedan dess har sanktioner varit en grundbult i USA:s relationer till DFRK.
Sanktionerna mot DFRK är av flera slag:
a) hinder för export och import
– såväl bilaterala som multilaterala (FN:s säkerhetsråds resolutioner 1718
och 1874).
b) finansiella sanktioner
c) trakasserier mot fartyg och flygplan
USA:s Office of Foreign Assets Control (Kontrollkontoret för utländska tillgångar) publicerar regelbundet
sammanställningar över USA:s sanktioner mot olika länder, däribland mot Nordkorea. Den senaste sammanfattningen gavs ut i september 2010 och omfattar lämpliga hänvisningar till bland annat ”Trading With the Enemy Act” (Lagen för handel med
fienden). Men det finns betydligt fler restriktioner än vad som framgår av den rapporten.
Sjöröveri
För några år sedan fick DFRK inte tillgång till pengar de hade i en bank i Macau i Kina, eftersom USA lyckades stoppa denna transaktion, och 2009 sjörövade USA i samarbete med Spanien en båtlast med vapen som Nordkorea fullt legalt skulle exportera till Jemen.
Produkter från norra Korea får inte importeras till USA, vare sig direkt eller genom tredje land, utan tillstånd från Office of Foreign Assets Control. Importörer måste för kontrollkontoret redogöra för om produkten kan användas för spridning av missilteknologi, för utveckling av elektronik, rymdsystem eller utrustning samt för militära flygplan.
USA har förbud mot att exportera vissa varor till Nordkorea: vapen med tillhörande material och lyxvaror. USA-invånare får inte heller äga, leasa, driva eller försäkra båtar med nordkoreansk flagg. Brott mot dessa lagar straffas med böter upp till en miljon dollar eller upp till 20 års fängelse.
USA har också pressat sina allierade Japan och Sydkorea att radikalt strypa det ekonomiska utbytet med Nordkorea. Sanktionerna har hindrat DFRK från att bygga upp en stabil exportmarknad. Bland annat tvingades det svenska företaget Noko jeans, som startade tillverkning av jeans i Nordkorea, att upphöra med det samarbetsprojektet, bland annat därför att PUB tvärt avbröt ett överenskommet säljsamarbete men också för att den amerikanska tullen kunde beslagta jeans som skickades till USA.
Vrede mot USA
USA vill visa sin makt och destabilisera Nordkorea för att tvinga fram ett systemskifte. Syftet är att bryta ner moralen och undergräva regimen.
Effekten tycks dock bli den motsatta: Vrede och ilska mot USA, starkare uppslutning bakom regeringen.
Demokratiska Folkrepubliken Korea å sin sida vill visa att man inte accepterar kränkningar av sina rättigheter som en självständig stat.
Landets regering vädjar till omvärlden om hjälp och gör samtidigt allt man förmår för att bygga upp ekonomin. Bland annat har ett antal nya kraftverk förbättrat elförsörjningen. Det ekonomiska utbytet mellan Kina och DFRK har vuxit stadigt under det senaste decenniet och särskilt de senaste åren. DFRK har också goda handelsrelationer med företag i andra länder, däribland Ryssland, Egypten och Brasilien.