Nordkoreas ekonomiska mirakel

Att Demokratiska Folkrepubliken Korea trots internationella sanktioner och andra hinder lyckats bygga ett socialistiskt samhälle med stigande välfärd och avancerad teknik är något av ett mirakel. Hur har det varit möjligt?

– Idag kan vi inte räkna med att någon utifrån hjälper oss med att bli ett framgångsikt och mäktigt samhälle. Därför är begreppet självutveckling avgörande för framgången i en värld som ständigt förändras, säger Kim Hyuk Mu, forskare vid institutet för filosofi vid Koreanska samhällsvetenskapliga akademin.

– För att bygga upp en ekonomiskt stark makt är det viktigt att ha strategiska redskap. Ett sådant redskap är den ekonomiska femårsplanen för 2016-2020, tillägger Ri Ki Song, forskare vid institutet för ekonomi vid samma institut.

De två forskarna intervjuades av Anders Kristensen, ordförande för Vänskapsföreningen Danmark-Demokratiska Folkrepubliken Korea, i slutet av juni i år, kort efter Koreas Arbetarpartis sjunde kongress. Ett av partikongressens beslut var att anta den ekonomiska femårsplanen.

Huvudlinjen i den ekonomiska utvecklingen är tre strategiska principer.

1. För att bygga en stark ekonomi baserad på jucheidén måste man följa en fortlöpande ekonomisk planeringsprocess.

2. Ett ekonomiskt starkt land måste vara kunskaps-, it- och högteknologibaserat. Begreppen it- och högteknologi innebär bland annat nano-, bio- och rymdteknologi.

3. Fokus ska hela tiden ligga på att öka befolkningens levnadsstandard. När produktionen ökar, så stiger också befolkningens inkomster, så att folk kan leva utan oro för sin dagliga försörjning.

– Fram till 2012 lade vi grunden till det vi kallar en framgångsrik och stark stat. De senaste fyra åren under ordförande Kim Jong Uns ledning har vi upplevt en snabb ekonomisk utveckling, säger Ri Ki Song.

– På några områden är vi världsledande, till exempel inom utveckling av datorstyrda CNC-verktygsmaskiner.

På några ekonomiområden ligger vi i täten av utvecklingen. Det ska vi göra på alla områden. Den nationella ekonomin ska vara allsidig, balanserad och självständig. Vi håller fast vid den socialistiska planekonomin som det dominerande och centrala i den nationella ekonomin.

Särskilda fokusområden i den ekonomiska femårsplanen är energiförsörjning, metallframställning, transporter, maskinindustri, kemisk in­dustri och – den kanske viktigaste punkten – ökad levnadsstandard.

Energi
– Vi har fortfarande brist på elkraft. Under åren 2014-15 upplevde vi ett fall i elproduktionen på grund av att torka drabbade landets många vattenkraftverk. Men 2016 har produktionen åter ökat. Vi satsar på en solfjäder av elproduktionsenheter från vattenkraftverk i olika storlekar, konventionella kolkraftvärmeverk och förnybar energi, säger Ri Ki Song. Han nämner särskilt det mycket stora Pakchang-kraftvärme­verket, det nya Paekdusan ungdomshjälte-vattenkraftverk nr 3 och Wonsan armé- och folkhjälte-vattenkraftverk. Men många fler stora vattenkraftverk håller på att uppföras, säger han.

– Vi får också snart tillbaka kärnkraftverket i Nyongbyon, som har genomgått en stor renovering. Andra kärnkraftverk projekteras.

– Dessutom har vi en stor satsning på vind-, sol- och vågkraft. Tidigare byggde vi små 100 kW kraftverk, nu bygger vi långt större och kraftfullare vindkraftverk. Solenergi satsar vi också mycket på genom att bland annat massproducera solcellspaneler i två stora fabriker nära Pyongyang. Nästan alla bostäder och byggnader i landet har nu solceller på taket.

– Vi kommer också framöver att se en stor produktion av kol, som finns i stora mängder under marken i lättillgängliga områden i Norra Pyonganprovinsen och längre norrut. Vi arbetar med att automatisera kolbrytningen mer. Vi behöver kol för den konventionella energiproduktionen, eftersom vi helt saknar olja. Men vi använder också kol till konstgödsel, stålframställning och framställning av textilen vinalon.

Metall
– Järnframställning kräver kol, men nu har vi med juche-metoden uppfunnit en starkare ersättning, som vi kallar juchejärn, där antracit ersätter vanligt kol i stålproduktionen. Under 2015 byggde vi nya masugnar och produktionslinjer i Hwanghaejärnverket.

Transport
– Transportområdet är mycket viktigt. Särskilt järnvägarna, som ju täcker alla delar av landet. Men det är svårt att driva och utveckla järnvägarna på grund av oljebrist och den bergiga terrängen. Därför använder vi i stor utsträckning eldrivna lok. Då andra länder på 1960-talet och 1970-talet övergick från ånglok till dieseldrivna lok, valde vi istället ellokomotiv, som här är mer driftsäkra. Koppar till elkablarna har vi själva i marken. En gång var vi ett av bara tio länder i världen som producerade ellok. I den nya femårsplanen arbetar vi med en betydande modernisering av våra ellok och förbättring av räls och fler dubbelriktade sträckor och andra järnvägsanläggningar med inriktning på att få upp farten i tågen till mellan 160 och 200 km/tim. Räls och tåg ska också kunna frakta tyngre gods och nya järnvägslinjer ska anläggas. Vi är också igång med att byta ut de gamla tunnelbanetågen i Pyongyang, som är U-bahntåg från Östberlin sedan DDR-tiden, mot nya koreanskproducerade tunnelbanetåg.

Maskinindustri
– Vi utvecklar ständigt nya verktygsmaskiner och vi massproducerar CNC-styrda maskiner, som är på världsnivå, bland annat tioaxlade fräsmaskiner. Vi höjer hela tiden vår teknologiska nivå på detta område. Den nyligen öppnade Pyongyangs Livsmedelsfabrik består till 95 procent av nya maskiner producerade i DFRK.

Kemiindustri
– Kemikalieproduktionen baserar sig till nästan 100 procent på våra egna råvaror. Vi använder ständigt nya metoder i gruvdrift för utvinning av råvaror till den kemiska industrin. Vi har bland annat utvunnit vår egen metanol, som kan användas som syntetiskt bränsle i stället för olja, som vi ju inte har. Det gör oss mindre beroende av oljeimport.

Ökad levnadsstandard
– För att öka livsmedelsproduktionen ska vi utveckla jordbruk, boskapsskötsel och fiskodling. Vi håller på att utveckla nya utsäden av bättre kvalitet, som ger större skördar, så att vi i framtiden ska kunna skörda 10 ton ris per hektar och 15 ton majs per hektar. Vi arbetar också med att utveckla nya ekologiska och vattenbesparande växter. Vi utvecklar ny och bättre konstgödsel och mer och större och bättre plasttäckningar till risutplanteringen. Idag är vi självförsörjande med nästan 100 procent koreanskproducerad gödsel.
– Lantbruket ska också moderniseras, så det blir mer effektivt. Det ska ske genom mekanisering. Pyongyang Times har rapporterat att vi nu har utvecklat en ny 80 hk traktor för att ersätta de tidigare på 25 hk. Vi ska bygga nya vattenvägar och kanaler till konstbevattningen. På 1970-talet fullbordade vi ett enastående komplett bevattningssystem här i landet, men det krävde el för att hålla pumparna igång. Därför bröt detta system samman under ”den mödosamma marschen” [perioden med hungersnöd och naturkatastrofer 1994-2003]. Vi har lärt av det och använder därför idag i konstbevattningen mer tyngdkraft i stället för elkraft. Stora nya bevattningskanaler har de senaste åren byggts i både Norra och Södra Pyonganprovinserna och Södra och Norra Hwanghaeprovinserna.
– Vi har också planer på att dämma in ytterligare 300 000 ha vattenområden till åkerbruksområden på två platser i Norra och Södra Pyongyanprovinserna.
– Även om vi upplever dåligt väder (omväxlande för mycket regn och torka) har vi lyckats upprätthålla en jämnt stigande skörd: 2013: 5,66 miljoner ton, 2014: 5,71 miljoner ton, 2015: 5,9 miljoner ton och i år förväntas ett ännu bättre resultat.
– Boskapsskötseln ska också utökas. En ny boskapsfarm på 15 000 ha, med storskalig produktion har anlagts i Kangwonprovinsen. Det handlar om kor, getter och får, som alla är gräs­ ätare. Vi har utvecklat en ny och mer näringsrik majshög grässort för foder åt boskap. Detta gräs används nu på alla landets boskapsfarmer.
– Fisket, både i Västhavet och Östhavet håller också på att utvecklas. På 1980-talet hade vi en havsfiskeproduktion i världsklass, som förstördes under krisen med den mödosamma marschen. Men nu är vi på väg upp igen. Vi bygger nya och modernare fiskebåtar.
– Vi utvecklar också stadigt vår fiskodling, som har en stadigt växande produktion. Vi har också börjat med havsfiskodling, där vi producerar lax. Som något helt nytt har vi även mobila fiskodlingar, som vi använder på olika platser i Daedongfloden och andra floder.
– Vi ska öka grönsaksproduktionen under de kommande fem åren. Här kan jag lyfta fram den stora champinjonodlingen söder om Pyongyang samt den stora Daedonggang grönsaks- och fruktfarmen nordost om huvudstaden. Tre motsvarande farmer kommer att anläggas under de närmaste åren för att säkra tillräckligt med livsmedel för befolkningen.
– Lättindustrin ska moderniseras upp till världsnivå. En rad möbelfabriker har redan byggts. Jag vill nämna Wonsan skodonsfabrik och Pyong­yangs kosmetikfabrik, som i storutsträckning använder naturprodukter. Vi lägger stor vikt vid att i lättindustrin enbart använda koreanska maskiner, utrustning och råvaror.
– Inom byggverksamheten upplever vi också en stor boom under dessa år. Här kan nämnas byggandet av flera nya kvarter med bostäder och kulturutbud i Pyongyang, men också i andra stora städer över hela landet. Ta till exempel den nya Miregatan längs Daedongfloden, som invigdes i mars i år och den nya stora Ryomyonggatan i Pyongyang.

FN-sanktioner
I intervjun kommenterade Ri Ki Song också de nya FN-sanktionerna mot DFRK:

– Vi har genom riktigt många år redan utsatts för USA:s och FN:s säkerhetsråds blockader och sanktioner. Den nya resolutionen nr 2270 från mars 2016 förstärker och intensifierar de sanktioner som redan trätt i kraft, så att även områden som inte har med militära anläggningar att göra tas med.
– Beslutsfattarna bakom resolution 2270 försöker uppenbart förhindra vårt lands ekonomiska utveckling. Men det kommer inte att lyckas för dem.
– Med USA i spetsen tror de att de kan störta vårt socialistiska samhälle, så att det kollapsar. Men de tar förfärligt fel. Vi är nämligen både politiskt, ekonomiskt och militärt starka trots många års fientlig straffpolitik och blockad från USA och andra imperialistiska makter.
– Vi har en här av duktiga intellektuella vetenskapsfolk och ledande universitet och forskningsinstitutioner på världsnivå.
– Vi är inte längre ett fattigt efterblivet land. Vi har atomvapen, vi har rymdteknologi, vi har enorma mängder värdefulla mineraler och råmaterial i marken.
– Ta bara råmaterialet kisel; vi har så stora mängder av detta för it-industrin viktiga råmaterial, att vi närmast har världsmonopol. Vi är förtröstansfulla efter de beslut som tagits på Koreas arbetarpartis sjunde kongress.

Finns det en privat marknad i DFRK och i så fall, hur omfattande är den?
– Nej, det finns bara två produktionssätt i detta land – det statliga [inklusive statliga joint ventures] och det kooperativa. Vi är ett socialistiskt land och kan inte acceptera privat marknadsekonomi. Det är riktigt att bönderna på de små lokala marknaderna kan sälja sitt överskott, men det betraktar vi inte som privat företagsamhet. Det hjälper till att förbättra levnadsstandarden, men det är inte permanent etablerade företag.

Texten är publicerad i Korea-information nr 4 2016.
Hämtad ur Korea Bulletin, utgiven av Venskabsforeningen Danmark-Den demokratiske Folkerepublik Korea.

NORTHKOREA-POLITICS/

text/nks_ekonimska_mirakel.txt · Senast uppdaterad: 2016/12/24 10:25 av daniel
[unknown link type]Till början av sidan
www.chimeric.de Creative Commons License Valid CSS Driven by DokuWiki do yourself a favour and use a real browser - get firefox!! Recent changes RSS feed Valid XHTML 1.0