Till 25-årsminnet av president Kim Il Sungs bortgång

I dagarna, den 8 juli, är det 25 år sedan president Kim Il Sung gick ur tiden 1994. President Kim Il Sung var solen för den koreanska nationen. Hans livsverk var av avgörande betydelse för Koreas återupprättande som självständig stat efter segern över den japanska kolonialismen och för dess försvar under den hårda drabbningen med USA-imperialisterna och deras bundsförvanter och återuppbyggnad efter kriget. Det hade också oerhörd betydelse för den progressiva rörelsen världen över.

I början av 1900-talet lade de imperialistiska makterna under sig kolonier och kämpade om världsherravälde. Japan lade under sig Korea, med stöd från övriga imperialistmakter. Koreanerna gjorde aktivt motstånd, men var underlägsna. Deras väpnade motstånd besegrades. Fredliga demonstrationer slogs ned brutalt. Den koreanska nationen hotades av utplåning.
Kim Il Sung var då bara ett barn, men han kom ur en familj med revolutionära traditioner. Han såg hur organisatörerna och ledarna för 10 juni-rörelsen för oberoende 1926 sände tiotusentals tomhänta människor för att konfrontera väpnade soldater och poliser, utan att ha vidtagit fullständiga förberedelser – med tragiskt resultat.
”Denna rörelses misslyckande fick mitt blod att koka och gjorde mig ännu mer besluten att besegra de japanska imperialisterna och återta mitt eget land”, sade han.
Japan hade total militär och polisiär kontroll över Korea. Väpnat motstånd var inte längre möjligt inom landet. Men i Kinas angränsande nordostregion, Manchuriet, där koreaner utgjorde en betydande del av befolkningen, var situationen en annan. Där var det möjligt att organisera en nationellt enande politisk rörelse och en revolutionär militär styrka som kunde bjuda effektivt motstånd mot den japanska krigsmakten med sikte på den koreanska nationens befrielse. Kim Il Sung blev den främste ledaren för denna befrielserörelse.
Han var bara fjorton år då han den 17 oktober 1926 bildade Ned med imperialismen-unionen, en revolutionär organisation av annat slag än de existerande nationalistiska och kommunistiska fraktionerna; det var inte en organisation för fraktionsstrider, utan för att leda folkets kamp.
”Gå bland folket!” blev Kim Il Sungs motto, som han höll fast vid hela livet.
”Erfarenheten visar”, klargjorde han, ”att för att leda revolutionen till seger måste man gå bland folkets massor och organisera dem, och lösa alla problem under revolutionens gång självständigt, på eget ansvar och i enlighet med de verkliga förhållandena, istället för att lita till andra. Den koreanska revolutionens herrar är det koreanska folket och den koreanska revolutionen måste på alla sätt genomföras av det koreanska folket självt på ett sätt som passar förhållandena i deras eget land.
Denna grundläggande inställning fick senare benämningen jucheidén.
Organiserandet av en folklig rörelse för väpnad kamp, som inleddes i juli 1930, gick hand i hand med det politiska arbetet på att bygga en bred politisk enighet, en anti-japansk nationell enhetsfront som mobiliserade alla samhällsskikt oavsett ideologi, religiös uppfattning, egendomsförhållanden, ålder och kön för att befria landet genom 20 miljoner människors samlade ansträngningar.
En era av enighet inleddes bland koreanerna.
När det stod klart att de japanska imperialisterna höll på att besegras, förberedde Kim Il Sung sina styrkor på att efter befrielsen bygga en självständig och suverän stat. Han lade vikt vid studier av Koreas geografi, historia, ekonomi och kultur. ”De koreanska revolutionärerna måste känna Korea väl” underströk han.
Så lade han en fast grund till Demokratiska Folkrepubliken Korea – den första arbetar- och bondestaten i Koreas historia och den hittills enda självständiga staten på Koreahalvön.
Men USA-imperialisterna bet sig fast i södra delen av Koreahalvön. De gjorde allt för att förhindra Koreas enande och självständighet. Deras agerande ledde till det krig som koreaner kallar ”Det koreanska folkets rättvisa krig för fäderneslandets befrielse”.
USA-imperialisterna anförde en enorm krigsinsats för att utplåna den unga koreanska folkrepubliken. Deras mål var att sedan gå vidare och krossa den nyupprättade folkrepubliken Kina. Kim Il Sung ledde sitt folk till seger och försvar av de segrar man hittills uppnått.
När kriget var över, sade amerikanerna att det skulle ta minst 100 år att bygga upp norra Korea, men det koreanska folket anförda av den store ledaren Kim Il Sung lyckades på bara 14 år bygga ett socialistiskt och väl fungerande samhälle.
Trots att den koreanska nationen förblev delad av främmande makt,
trots att en situation av ”varken krig eller fred” rådde i decennier,
och trots hårda sanktioner och fortsatt aggression från USA-imperialisterna och deras medlöpare,
har det koreanska folket, väglett av Kim Il Sungs idéer, ihärdigt och framgångsrikt byggt socialismen i norra delen av Korea och hållit den fredliga och självständiga återföreningens fana högt.
President Kim Il Sung var dessutom en betydande ledare inom den internationella arbetarrörelsen och den alliansfria rörelsen. Han träffade många statschefer och politiska ledare och reste till många länder för att inspirera till kamp mot imperialismen och till enighet inom rörelsen för självständighet och sociala framsteg.
Kort före sin död arbetade presidenten intensivt med frågan om Koreas återförening och lade fram konstruktiva konkreta förslag om hur den kunde förverkligas.
Hans bortgång var ett hårt slag för det koreanska folket, men den kamp han inledde har framgångsrikt förts vidare under hans efterföljare,
general Kim Jong Il och marskalk Kim Jong Un.

För mindre än en vecka sedan träffades DFRK:s högste ledare Kim Jong Un och USA:s president Donald Trump i förhandlingsbyn Panmunjom, och Trump blev den förste sittande president i USA som satt sin fot i DFRK.
Vid deras förra möte, i Hanoi, gjorde den amerikanska sidans agerande att mötet slutade snöpligt utan någon överenskommelse. Mötet i Panmunjom, som alltså var deras tredje toppmöte, var därför en viktig signal om att samtalen om normaliserade relationer och ett fredsavtal fortsätter.
De två statsledarna diskuterade hur spänningarna på Koreahalvön kan lättas, hur de dåliga relationerna mellan USA och DFRK kan dramatiskt förbättras och hur en del hinder på vägen kan tacklas.
De kom överens om att fortsätta att hålla kontakt med varandra och att återuppta och driva på produktiva dialoger för att skapa ett nytt genombrott i frågan om kärnvapenfrihet på Koreahalvön och i de bilaterala förbindelserna.
Bägge parter var mycket nöjda med samtalen. Kim Jong Un sa att de goda personliga relationerna med president Trump gjorde ett så dramatiskt möte möjligt med bara en dags varsel. Dessa goda relationer skulle fortsätta att ge bra och oförutsedda resultat även i framtiden, sa han.

Vi Koreavänner gläder oss åt detta och önskar ordförande Kim Jong Un och det koreanska folket fortsatta framsteg i denna viktiga dialog.

Christer Lundgren, 2019-07-05

text/kimilsung25.txt · Senast uppdaterad: 2019/07/08 11:11 av daniel
[unknown link type]Till början av sidan
www.chimeric.de Creative Commons License Valid CSS Driven by DokuWiki do yourself a favour and use a real browser - get firefox!! Recent changes RSS feed Valid XHTML 1.0