Koreas arbetarparti 70 år

Koreas arbetarparti är ett revolutionärt parti med en unik politik baserad på rika erfarenheter. Självständigt och kreativt har partiet format en politik utifrån landets realiteter och det egna folkets intressen. Partiet har hållit fast vid sina principer och mål även när andra länder har övergivit socialismen. Den 10 oktober i år firar Koreas arbetarparti sitt 70-årsjubileum.

Knappt två månader efter Koreas befrielse från den japanska ockupationen bildades Norra Koreas Kommunistiska Partis centrala organisationskommitté. Den dagen för 70 år sedan räknas som grundandet av det parti som sedan utvecklades till Koreas arbetarparti. Omedelbart efter befrielsen hade kommunistiska partiorganisationer bildats på flera orter i norra Korea, men partiets rötter sträcker sig betydligt längre tillbaka. Den revolutionäre partisanledaren Kim Il Sung och hans anhängare hade förberett partibildandet i ett par decennier.

Framvuxet ur den antijapanska kampen
Redan den 17 oktober 1926 bildade Kim Il Sung Ned med imperialismen-unionen (NIU). Det innebar en nystart för den koreanska kommunistiska rörelsen och den koreanska revolutionen. De som då kallade sig kommunister var huvudsakligen kotterier som följde utländska förebilder och sysslade med fraktionsstrider, som ödelade partibyggandet. Generalsekreterare Kim Jong Il skrev:
”Kommunisterna och nationalisterna som påstod sig vara engagerade i den nationella befrielserörelsen på 1920-talet, tänkte inte på behovet att gå ut bland folkmassorna för att fostra, organisera och väcka dem till revolutionär kamp. Skilda från massorna blev de emellertid enbart engagerade i intern maktkamp och tomt prat. De enade inte massorna utan splittrade dem genom fraktionsstrider.”
I stället var det kommunisterna i den generation som började sin skolning i Ned med imperialismen-unionen som kom att utgöra ryggraden i bildandet av Koreas arbetarparti. Nästa steg var bildandet av Koreas unga kommunisters förbund (UKF), en organisation inriktad på att visa vägen för den koreanska revolutionen och ge de många antijapanska massorganisationerna en gemensam inriktning. Vid Kalun-mötet 1930 och därefter klargjorde Kim Il Sung den juche-inspirerade linjen för den koreanska revolutionen och en unik ny väg för att organisera de revolutionära krafterna och föra en väpnad kamp mot den japanska imperialismen.
Partikommittéer och particeller bildades i byar och i Antijapanska folkets gerillaarmé, som i mars 1934 ombildades till Koreanska folkets revolutionära armé (KFRA). Kim Il Sung lade stor vikt vid att skapa ett system för vägledning och enat ledarskap för partiorganisationerna. I februari 1936 hölls ett betydelsefullt möte i Nanhutou med politiska kadrer inom KFRA. Tre månader senare, i maj 1936 bildades Förbundet för fäderneslandets återupprättande. I detta förbund arbetade partiorganisationer och kommunister med att samla breda skikt av folket och mobilisera dem i kamp för den koreanska revolutionens självständiga linje.

Ett brett massparti för att bygga landet
Efter befrielsen 1945 var den viktigaste uppgiften att på kort tid utveckla partiet till ett massparti med djupa rötter bland det arbetande folket. Partiet var ett verktyg för Koreas arbetande folk att ta ansvar för sin egen framtid som självständig nation och bli herrar i sitt eget land.
”I den nya situationen då folkets massor framträtt som historiens herrar deltar inte bara arbetarklassen i revolutionen, utan också breda skikt av bönder och arbetande intellektuella. Endast då ett arbetarklassparti vid makten mobiliserar alla dessa människor och säkrar enat ledarskap för dem, kan det framgångsrikt genomföra revolutionen och uppbygget.” Månaderna efter befrielsen växte Norra Koreas kommunistparti snabbt. I december 1945 hade det 4 530 medlemmar. Deras uppgift var att verka ute bland folket för att medvetandegöra och organisera de arbetande massorna så att de skulle bli herrar över sitt eget land. Samtidigt organiserades folkkommittéer, det vill säga oberoende och demokratiska lokala maktorgan, och byråer för olika ändamål. Tillsammans utgjorde de grunden för den nya statsmakten.
Partiet bemödade sig om att skapa bred enighet mellan arbetare, bönder och arbetande intellektuella – vilket också framgår av partisymbolen med hammare, skära och pensel. I mars 1946 presenterade Kim Il Sung en 20-punktersplattform för upprättande av en enad koreansk provisorisk regering. Väsentliga punkter var att undanröja alla rester av japanskt imperialistiskt styre över Koreas politiska och ekonomiska liv, att bekämpa reaktionära och antidemokratiska element och förbjuda fascistiska aktiviteter och att garantera hela folket yttrandefrihet, pressfrihet, församlingsfrihet och religionsfrihet samt rätt och skyldighet att bilda folkkommittéer.
För att ena massrörelsen gick Norra Koreas kommunistparti i september 1946 samman med Nya Demokratiska Partiet till Norra Koreas Arbetarparti. Beslutet om samgående fattades på en kongress med 801 delegater, som representerade omkring 370 000 medlemmar. Den 30 juni 1949 gick Norra Koreas Arbetarparti och Södra Koreas Arbetarparti samman och bildade vid en kongress i Pyongyang Koreas Arbetarparti med Kim Il Sung som ordförande.

Krig, återuppbygge och revolution
De första åren av 1950-talet kom att domineras av Koreakriget (23 juni 1950 – 27 juli 1953). USA-imperialisterna och deras allierade tillfogade Korea och dess folk oerhörd förstörelse men tillfogades till slut ett förödande nederlag.
Efter kriget var norra Korea helt sönderbombat och krigshärjat. Återuppbyggnaden var en formidabel uppgift. Koreas arbetarparti mobiliserade med stor kraft hela folket. I slutet av 1950-talet genomfördes Chollima-arbetslagsrörelsen över hela landet, som en kampanj för att utbilda det arbetande folket i socialistisk ideologi och stimulera innovationer i det ekonomiska uppbygget.
Koreas Arbetarparti ledde uppbyggnaden av landet men gick också vidare och genomförde de tre revolutionerna – den ideologiska, den tekniska och den kulturella revolutionen. Under partiets ledning byggdes en socialistisk ekonomi. Industrin nationaliserades och jordbruket kollektiviserades.
Under partiets ledning har Demokratiska Folkrepubliken Korea fortsatt att med stor beslutsamhet bygga socialismen, värna sitt oberoende, kämpa för den koreanska nationens återförening och slå vakt om världsfreden.

Ett parti av juchetyp
”Ett enat parti är oförstörbart och ingenting är dyrbarare då man bygger ett arbetarklassparti än dess leds enighet och sammanhållning” skriver Kim Jong Il. Det är samma tanke som uttrycks i Bjørnstjerne Bjørnsons ”Arbetarmarsch”, publicerad i svenska Metallarbetaren 9/7 1932:
”Takt, takt, hållen takten / den är mer än halva makten.”
Koreas Arbetarparti är ett revolutionärt massparti, som har bildats och byggts upp för att skola, organisera och leda de arbetande massorna i kampen för deras intressen. Partiet har framgångsrikt lett det koreanska folkets kamp genom att alltid utgå från det egna landets särskilda förutsättningar och det egna folkets behov och ständigt litat till folkets skaparkraft och förmåga.
Koreas Arbetarparti har utvecklat en fast enighet och solidaritet baserad på jucheidén, den unika filosofi som utvecklades av Kim Il Sung under loppet av hans kamp mot olika felaktiga ideologiska strömningar då han banade ny väg för den koreanska revolutionen. Jucheidén innebär att folkmassorna är herrar över revolutionen och uppbyggnaden och att de också är drivkraften i revolutionen och uppbyggnaden.
Jucheidéns principer är vägledande för partiets och statens verksamhet och på alla områden av revolutionen och uppbyggnaden i Korea, nämligen:
att behålla självständigheten i ideologin, politiken, ekonomin och försvaret. att tillämpa den skapande metoden, det vill säga lita till folkmassorna och utgå från den rådande situationen, att lägga tonvikt vid ideologin, ideologisk skolning och politiskt arbete. Partiet lanserade teorin om att inta kommunismens ideologiska och materiella befästningar och teorin om de ideologiska, tekniska och kulturella revolutionerna. Så klargjorde man uppbyggnadens grundläggande strategiska mål och sätten att förverkliga dem. Partiets främsta princip har varit och är att stadigt höja folkets materiella och kulturella standard, att göra landet rikt och starkt och ge folket ett välmående och kultiverat liv. Partiets juche-karaktär – det vill säga dess självständighet från utländska modeller och dess tillit det egna folket – utvecklades under 1950-talet, då man korrigerade avvikelser och brister, avvisade fraktionsverksamhet och revisionism, försvarade jucheidén, enigheten och solidariteten och stärkte det organisatoriska och ideologiska arbetet. Kampen mot revisionism, fraktionsverksamhet, regionalism och nepotism ledde fram till skapandet av ett monolitiskt ideologiskt system och total lojalitet med ledaren, som manifesterades vid den femte partikongressen i november 1970. Den sjätte partikongressen i början av 1980-talet antog ett program för att forma hela samhället enligt jucheidén.

Revolutionär arbetsmetod
Partiets enighet och sammanhållning har uppstått genom kamp. Det centrala i denna kamp har varit att utplåna lakejmentalitet och dogmatism och att etablera en revolutionär arbetsmetod. För partiets kadrer gäller alltid att arbete med folket är huvudsaken, inte administrativt-tekniskt arbete. Det gäller att röra sig bland folket, lyssna till och lära av folket, älska och tjäna folket och vinna dess förtroende. Byråkrati, ordergivning och maktmetoder bekämpades.
I ett parti vid makten finns alltid risk för byråkrati, tendenser att utfärda order och instruktioner med maktmedel. Sådana despotiska metoder för styrande kännetecknar den härskande klassen i utsugarsamhället och är i grunden motsatta ett arbetarpartis verkliga natur. De bekämpas därför kraftfullt.
Koreas arbetarparti har alltid betraktat det som sin uppgift att tjäna folket, försvarat dess intressen grundligt, litat fast till det och stärkt sina släktskapsband med massorna. Chongsanriandan och -metoden: att kadrerna rör sig bland massorna, delar sött och bittert med dem och genomför projekterade uppgifter genom att lita till deras medvetna entusiasm och skapande initiativ, är framträdande drag hos partiet.
Partiets ledning har stark organisatorisk förmåga och har lagt stor vikt vid att stärka folkregeringen och bilda folkkommittéer på alla nivåer. De samverkar med och vägleder massorganisationer och andra politiska partier och grupperingar, däribland Koreas Socialdemokratiska parti, Chondoistpartiet, koreaner bosatta i Japan (Chongryon) samt kristna och andra religiösa grupperingar.

Fast enighet med ledaren i centrum
”Man kan säga att kommuniströrelsens historia, som spänner över mer än hundra år, är en historia av arbetarklassledare som skapar och utvecklar revolutionära idéer, en historia där dessa idéer har tillämpats för att omvandla världen.”
Ledarens centrala roll är ett särdrag för Koreas Arbetarparti. Den stora enigheten mellan ledaren och massorna, med ledaren i centrum, ser man som nyckeln till framgång. Ledaren sammanfattar folkets erfarenheter, utvecklar dem till politiska och ideologiska riktlinjer och vägleder kampen för att genomföra dem.
Koreas arbetarparti med de stora ledarna president Kim Il Sung, generalsekreterare Kim Jong Il och förstesekreterare Kim Jong Un har fast enat folket kring sig, uppnått helhjärtad enighet som i inget annat land i världen, en ideologisk enighet utan motstycke hos något annat politiskt parti.
Ledaren, partiet, armén och folket utgör en integrerad harmonisk helhet. Det gör Demokratiska Folkrepubliken Korea till en ointaglig fästning och ett orubbligt stöd för de folk som kämpar för nationell och social befrielse och försvarar sitt oberoende.

Försvar av socialismens ideal och principer
Koreas arbetarparti håller fast vid de socialistiska idealen och målen, har motsatt sig alla försök att kväva socialismen och slår vakt om den unika koreanska modell för socialismen. En av de allvarligaste utmaningarna kom i början av 1990-talet, då Sovjetunionen upplöstes och en rad länder övergav socialismen med mer eller mindre stora omvälvningar. Kim Jong Il skrev flera avhandlingar till försvar för socialismen och kommunismen och om nödvändigheten att organisera massorna för att försvara sina intressen. 1995 summerade han: ”Vårt parti och vårt folk har inte vacklat för den moderna revisionismens rasande vind och alla andra opportunistiska tendenser, och i den svåra situation då socialismen kollapsade i flera länder har det förmått försvara och skänka glans åt vår form av socialism.” I det läget blev det ännu viktigare att stärka militärens roll och självständigheten i försvaret. Kim Jong Il utvecklade songunpolitiken, som innebär att sätta militären främst. Genom songunpolitiken visade DFRK sin stabilitet, styrka och uthållighet. Det var en av de främsta orsakerna till att man lyckades få till stånd det viktiga nord-sydliga toppmötet i Pyongyang 2000 med den nord-sydliga 15 juni-överenskommelsen och några betydelsefulla år av avspänning och samarbete mellan norra och södra Korea.

Nationens banérförare
Alltsedan landets delning 1945 har Koreas Arbetarparti satt den nationella återföreningen högt på agendan och verkat aktivt och konstruktivt för Koreas enande och självständighet. President Kim Il Sung tog initiativ till konferensen för oberoende nationell återförening i Pyongyang 1948, där även ledande konservativa politiker från södra Korea medverkade för att upprätta ett enat och självständigt Korea.
Han lade fram en rad konkreta förslag för att återförena landet, däribland de tre principerna för nationell återförening, tiopunktsprogrammet för hela nationens stora enighet, och förslaget om grundande av Demokratiska Federala Republiken Koryo – tre grunddokument för nationell återförening.
Efter presidentens bortgång, den 4 augusti 1997, publicerades generalsekreterare Kim Jong Ils skrift ”Låt oss genomföra den store ledaren kamrat Kim Il Sungs instruktioner för nationell återförening”, där han angav detaljerade uppgifter och metoder för att åstadkomma landets återförening.
Den programförklaringen bidrog på ett avgörande sätt till det nord-sydliga toppmötet med 15 junideklarationen 2000, en milstolpe för fredsansträngningarna i Korea, och senare den nord-sydliga 4 oktoberdeklarationen 2007 med ett konkret program för att förverkliga den nationella återföreningen. Dessvärre lyckades USA-imperialisterna och deras hantlangare i södra Korea kort därefter lägga om kursen och återgick till en politik för konfrontation och för att befästa nationens delning.

Internationell solidaritet
Koreas arbetarparti, president Kim Il Sungs och generalsekreterare Kim Jong Ils parti, har under sju decennier på ett självständigt och skapande sätt stakat ut vägen och anvisat metoderna för songunrevolutionen, det koreanska arbetande folkets unika metod för att bygga ett starkt och blomstrande socialistiskt samhälle, en suverän socialistisk stat baserad på de arbetande massornas behov och önskemål, och för att förverkliga den koreanska nationens mål – fred, nationellt oberoende och landets återförening. Partiet har trotsat de största svårigheter och vunnit stora segrar. Så har det härdats som en oövervinnelig kraft med djupa rötter bland massorna.
Under ledning av förste sekreterare Kim Jong Un fortsätter Koreas arbetarparti idag orubbligt den inslagna vägen för att förverkliga sina höga ideal och bygga ett starkt och blomstrande socialistiskt Korea.
Idag, då en supermakt strävar att splittra, underkuva och dominera andra länder genom att utså split, söndring och krig, då imperialistmakterna aggressivt och skamlöst sätter sig över folkrätten och invaderar land efter land i sin strävan efter globalt herravälde, visar Demokratiska Folkrepubliken Korea under ledning av Koreas Arbetarparti att det är möjligt och nödvändigt för nationer och folk att värna sitt oberoende och bygga sitt land utifrån sina egna förutsättningar.
Världens progressiva folk följer det koreanska folkets kamp med stark solidaritet och gläder sig åt de stora framstegen för Demokratiska Folkrepubliken Korea och dess folk.

Christer Lundgren

text/kap70.txt · Senast uppdaterad: 2015/10/27 11:54 av daniel
[unknown link type]Till början av sidan
www.chimeric.de Creative Commons License Valid CSS Driven by DokuWiki do yourself a favour and use a real browser - get firefox!! Recent changes RSS feed Valid XHTML 1.0