Tal av Fidel Castro vid besök i DFRK 1986

Med anledning av Fidel Castros bortgång återger vi här hans tal till Kim Il Sung under hans besök i DFRK 1986 – en tid då socialismen i många länder stod inför stora utmaningar.

Allt tycks skilja Korea och Kuba. Tusentals kilometer skiljer oss åt. Då dagen gryr i vårt land, råder natt i Korea; då detta vänskapliga land är snötäckt, är vårt land ännu grönt, och ändå är Korea och Kuba systernationer. Och det som förenar oss, kära kamrater, är våra gemensamma drömmar och närheten till och hotet från en gemensam fiende.

Att besöka detta heroiska och revolutionära land, att personligen lära känna dess store ledare Kim Il Sung, till vilken vi hyser nära band av tillgivenhet och beundran, att ha direkt kontakt med det osjälviska och broderliga koreanska folket, var ett ständigt mål under lång tid. Mitt uppe i den spända kamp som vårt land är indraget i, har vi väntat på detta tillfälle under många år.
De intryck vi fått idag kommer att vara oförglömliga.
Jag har faktiskt inte ord för att beskriva våra känslor vid vår ankomst till Pyongyang och möttes av det varma välkomnandet och det extraordinära demonstrationen på flygplatsen och längs gatorna.

Jag kommer inte för att motta hedersutmärkelser, jag kommer för att hylla Koreas folk och dess ärorika historia av kamp.
Vi har kommit lång väg för att känna och uttrycka våra starkaste känslor av beundran och solidaritet till ett folk som genom historien aldrig har tagit ett steg tillbaka i kampen för sitt oberoende, mot utländskt förtryck och utsugning. Jag hyllar de hjältar som stod upp historiskt med vapen i hand, under vägledning av kamrat Kim Il Sung, mot den japanska imperialismens ockupation. Hyllande de människor som senare gjorde motstånd den barbariska yankee-imperialismens aggression, återuppbyggde sitt ädelagda hemland, formade ett nytt samhälle och under mer än 30 år behöll, under förhållanden då landet var brutalt delat och södra delen av halvön förvandlad till en aggressiv militärbas för USA, revolutionens och socialismens värdiga och okränkbara banér.

Det koreanska folkets heroiska gest är utan tvekan en av de stora revolutionära händelserna i vår tid och en ständig källa till inspiration för världens kämpar och folk. Det var denna kamp, tillsammans med det kubanska folkets kamp, som gjorde det möjligt för våra två länder, så fjärran från varandra, att utveckla föredömliga band av samarbete och en djup känsla av broderskap och solidaritet.
Vi har aldrig saknat det koreanska folkets varma och generösa hand i våra svåraste stunder. På motsvarande sätt kan partiets ställning, det koreanska folket och regeringen, som verkar för fredlig återförening av sitt land, deras beslutsamma hållning mot imperialismens och dess allierade i regionen manövrer och provokationer, alltid räkna med vår mest kraftfulla och beslutsamma solidaritet.

Vi lever i svåra tider idag, i vilka vi måste stärka, som aldrig förr, enigheten i handling mellan alla krafter för oberoende, fred och folkens framåtskridande. Aldrig förr har mänskligheten upplevat sådana farliga och komplicerade tider. Den oansvariga vapen- och maktkonfrontationspolitik som av USA:s regering tillämpar har drivit till oacceptabla nivåer risken för ett förödande krig som världen aldrig kan återhämta sig. På lokal nivå underblåser imperialismen störningar, aggression och terror. Endast vår beslutsamhet, vårt mest energiska motstånd och vår oåterkalleliga beslut att inte ge efter för utpressning kan omintetgöra sådana reaktionära planer.
Men imperialismen skadar inte bara folk med vapenmakt. Vår epok bevittnar den mest obevekliga intensifiering av den ekonomiska plundringen och utsugningen av folk, särskilt de i tredje världen. Den ekonomiska krisen leder många länder till en desperat situation hunger, efterblivenhet och misär. Det hänger samman med den obevekliga skuldsättningen, den kriminella dumpningen, ojämnt utbyte och protektionism, som fråntar de underutvecklade och nykoloniala länderna i Latinamerika, Asien och Afrika de mest elementära förhoppningar inför framtiden. Det är därför vi säger och upprepar att den avgörande striden för fred är oskiljaktig från striden idag för förkastande av utlandsskulden och inrättandet av den nya internationella ekonomiska ordningen som våra länder kräver.

Vi kom till Korea med djupgående politiskt intresse; vi vill också förstå dess tusenåriga kultur, och vi vill veta så mycket som möjligt om detta folks beundransvärda prestationer och revolutionära erfarenheter. Även om den tid vi har, av skäl utanför vår kontroll, inte kommer att vara så lång som vi skulle vilja, är vi säkra på att våra kontakter, våra samtal med vår käre president Kim Il Sung och våra koreanska bröder, kommer att ge en ny impuls till vår vänskap, till ömsesidig kunskap, samarbete och solidaritet mellan våra båda partier, stater och folk.

Det är sant att vi går igenom en tid av konvulsioner och faror. Det är sant att vi står inför enorma utmaningar. Men när människor kan utveckla kontakter såsom de som nu förenar Korea och Kuba, så geografiskt avlägsna, när den internationalistiska anda som förkunnar mänsklighetens framtid kan manifestera sig med den intensitet som vi ser här i dag, har vi ingen tvekan om att segern kommer att vara på vår sida.
Och den här gången, käre kamrat Kim Il Sung, kära koreanska bröder, låt mig upprepa här, som i vårt eget hemland, de paroller som följt oss under alla dessa år av kamp, triumfer och förhoppningar: Moderlandet eller döden! Vi segrar!

Kära vänner, tillåt mig att tillönska den store ledaren kamrat Kim Il Sung, att njuta av ett långt liv och god hälsa, så att han kan fortsätta att berika med sin erfarenhet revolutionära kunskap om socialismen och den internationella kommunistiska rörelsen. Jag riktar också ett särskilt tack till Kim Jong Il. Till kamraterna i det koreanska partiet och till alla koreanska kamrater säger jag: Tack!

text/fidelcastro1986.txt · Senast uppdaterad: 2016/11/26 22:36 av daniel
[unknown link type]Till början av sidan