Omfattande byggnadsarbeten

Torbjörn Björkman besökte Demokratiska Folkrepubliken Korea i april i år. Det var hans fjärde besök – och inte det sista, försäkrar han. I denna artikel redogör han för sina intryck.

Byggandet har ökat sedan jag senast besökte Nordkorea 2007. Efter den socialistiska marknadens sammanbrott åren kring 1990 och efter flera år av naturkatastrofer stod många byggen övergivna, däribland det 105 våningar höga koniska hotellet i Pyongyang.
– Det är ett synligt bevis på våra ekonomiska problem, sa lite ironiskt Park Kwang Ung som 2004 var ordförande för Kommittén för kulturella relationer.
Nu byggs höghuset färdigt. Nya bostäder uppförs och äldre renoveras både i Pyongyang och på jordbrukskooperativen. Spårvagnssystemet i Pyongyang byggs ut.

Stärkt energiförsörjning
Sedan många år bygger man små och medelsmå vattenkraftverk. Man har begränsad tillgång till elenergi från egen stenkol och vattenkraft. Därför använder Nordkorea elenergi till alla transporter som är rimliga; tunnelbana och spårvagnar i Pyongyang, det utbyggda järnvägssystemet samt trådbussar, mest i huvudstaden, men också på landsbygden.
Nordkorea är ett industrisamhälle med extremt låg energiförbrukning och miljöbelastning, påtvingad av USA:s blockad, liksom USA tvingat landet att utveckla sin militära kapacitet. Blockaden har tvingat fram en synnerligen självständig ekonomi.
Nordkorea drabbades av den japanska ockupationen mellan 1905 och 1945 med ett brutalt förtryck på 1940-talet och USA:s imperialistiska rasistiska krig 1950-53. Förstörelsen var extrem. Inget land har fysiskt krossats i samma omfattning. Svartmålningen av Nordkorea är viktig för USA:s militärindustriella mediakomplex, liksom att vi lär oss att Nordkorea anföll Syd.

Skilda världar
Nordkoreas återuppbyggnad är unik i historien. Det mest jämförbara landet är Tyskland som bombades sönder fram till 1945. Trots att Östtyskland hade en bra ekonomi blev östtyska Berlin aldrig återställt. Efter en resa från Pyongyang 1994 bodde jag några dagar vid den forna fingatan Friedrichstrasse där det fortfarande fanns ruiner från andra världskriget. Nordkorea och Östtyskland var olika världar.
Skräpigt, dåligt underhåll och dåligt byggda hus var vanligt också i Sovjetunionen och dess grannstater. Jag känner rysktalande ingenjörer i höghus i Riga där jag inte vågar använda hissen. Jag har några veckor bott i skräpiga hus i ryska Karelen med sina torftiga bostadsområden.
Så ser det inte ut i Nordkorea som är återuppbyggt, vackert, välstädat, både på landsbygden och i städerna.
Guiden Jong Un A berättar att man varje vecka har en städdag av det offentliga rummet och säger:
– Det är viktigt och självklart att det offentliga rummet ska vara vackert. Är det inte så hos er?
Hon vet hur det är. Hon har besökt Sverige. Hon tillägger:
– Vi har också en dag i veckan för politiska studier. På söndagarna går vi ut i parkerna med familjen, tar med oss matsäck. Många dansar. Arbetsveckan varierar med årstiden. Stadsbefolkningen deltar i jordbruksarbetet under den mest intensiva tiden.

Social trygghet
Jong Un A berättar att barnomsorgen är gratis, liksom bostäderna, skolorna och sjukvården, att priserna på bas livsmedlen och transporter är mycket låga. Till detta kommer att man ofta får en bostad nära sitt arbete, så att man kan promenera till arbetet. Om landets livsmedelsransonering säger hon:
– Livsmedelsransoneringen är bra. Den visar att regeringen bryr sig om landets invånare, att alla får sin rättvisa del.
Jag har flera gånger diskuterat med Jong Un A och med ekonomer i Pyongyang om marknadens roll. Jordbrukskooperativens marknader är inte självklara. För några år sedan diskuterade man att öka marknaden, ”den största reformen på många år”. Kina inspirerar ekonomiskt. Jong Un A bor fortfarande hos sina föräldrar och svarar:
– Att marknaden skulle öka? Det känner jag inte till. Min familj betalar inget för bostaden. Vi betalar mycket lite för el och vatten. Vi besöker jordbrukskooperativet Sariwon Migok och frågar om skötseln och reparationer på bostäderna. Den kvinnliga ledaren säger att staten har speciella brigader för bostädernas underhåll.
Nordkorea har en levande landsbygd. Jordbrukssamhället har fått en relativt större roll, eftersom energibristen har minskat industrins relativa betydelse. Jordbruket prioriteras. All användbar area odlas och vårdas.

Fel fråga
I Sverige frågar många om ”svälten” i Nordkorea. Frågan är dock fel ställd. Den borde vara: ”Har USA ännu inte knäckt detta land?”
Före Sovjets fall köpte Nordkorea olja som omvandlades till elenergi. För denna energi producerade man konstbevattning, konstgödsel och mängder med industriprodukter. Energin gav landet ett överskott på livsmedel som hjälpte andra länder.
Idag saknar landet tillräckligt med olja. Därför producerar Nordkorea inte tillräckligt med livsmedel för att försörja sin befolkning. Vilket land gör det?
Problemet är USA:s blockad som hindrar landet att utveckla egen kärnkraft.
Under Clinton slöt USA och Nordkorea ett avtal om att USA skulle garantera att två lättvattenreaktorer skulle byggas. Nordkorea skulle köpa bränsle från USA. Avtalet slöts för att Clinton trodde att Nordkorea skulle gå under innan USA behövde bygga kraftverken. En del grundarbeten utfördes men något kraftverk blev det aldrig. De nu avbrutna sexpartssamtalen gällde denna energifråga.
FN:s livsmedelshjälp, World Food Program, WPF, hänvisar på sin hemsida till USA-massmedia som givetvis skriver negativt och visar negativa bilder om Nordkorea. Det är ju logiskt eftersom FN och USA formellt sett ligger i krig med Nordkorea.
Västs massmedia tar varje tillfälle att kritisera det socialistiska landet. Varje gång som WFP går ut och ber om livsmedel till Nordkorea rapporteras det om ”svälten i Nordkorea”. FN:s livsmedelshjälp har ingen allmän livsmedelsfond och måste för varje land med livsmedelsstöd, idag 78 länder, be om livsmedelshjälp. Av de övriga 77 hjälpta länderna känner vi bara några få. Inte ens Indien kritiseras, trots dess extrema svält.
Jag har träffat två chefer för WFP:s hjälp i Nordkorea. 1998 träffade jag Birgitta Karlgren och 2007 Esko Koskinen. Därtill var jag 2004 med Gerhard Bourke som arbetade för WFP på Nordkoreas landsbygd för att kontrollera livsmedelshjälpen. Han var upprörd över det negativa politiska klimatet som minskade den hjälp landet behövde.
Samma år rapporterade WFP om Nordkorea: ”Den förbättrade situationen för barn med undervikt är utan motstycke i Asien”, men denna information spreds inte av västmedia.
Birgitta Karlgren arbetade under de värsta krisåren. Hon var illa berörd övver journalisternas ständiga lögner och sa:
– Det finns ingen allmän svält i landet! Det finns livsmedelsbrist genom att jordbruksmarken har översvämmats och inte räcker för landets befolkning. Nordkorea saknar också tillräckligt med konvertibel valuta.

Barnen är kungar
Detsamma säger konsulten Esko Koskinen som arbetade för WFP mellan 1997 och 1999 och ännu idag regelbundet besöker både norr och syd. Han ser mycket förhoppningsfullt på framtiden för Nordkorea och har därför i många år varit ordförande för Finsk-koreanska vänskapsföreningen.
– Det är kraften hos barnen, en uppvisning av människans förmåga. Det är en upplevelse man aldrig glömmer.
Så svarar jag en person på ett offentligt möte i april, i samband med Svensk-koreanska föreningens årsmöte i Stockholm. Han frågade om vi kunde lära oss något från Nordkorea. Jag visade just en bild på lågstadiebarn som sjöng och spelade. Jag har sett många föreställningar på förskolor och skolor. Barnen lär sig att sjunga, spela och uppträda, vilket är unikt i världen. ”Barnen är våra kungar”, sa Kim Il Sung. Nordkoreas barn ger oss en tro på människans förmåga.

Moralisk eftergift
USA:s spionbåt Pueblo tillfångatogs av Nordkorea 1968 och är idag museum. Där visas en film om hur Kim Jong Il skötte förhandlingarna. Han krävde att amerikanerna skulle skriva under en text där de erkände sig skyldiga till spioneriet och att de lovade att aldrig göra något liknande. Amerikanerna skulle offentligt erkänna sina brott.
Efter närmare ett år skrev amerikanerna under. Då fick de, en efter en, civilklädda vandra över gränsen till syd. Det var ett stort moraliskt nederlag för USA. Kim Jong Il steg i aktning. Inte många har tvingat USA:s militär till moraliska eftergifter.

Torbjörn Björkman


Ur Korea-information nr 4/09

text/byggnadsarbeten.txt · Senast uppdaterad: 2009/12/06 14:39 av daniel
[unknown link type]Till början av sidan
www.chimeric.de Creative Commons License Valid CSS Driven by DokuWiki do yourself a favour and use a real browser - get firefox!! Recent changes RSS feed Valid XHTML 1.0