Den 17 december 2012 är det ett år sedan Demokratiska Folkrepubliken Koreas ledare Kim Jong Il gick bort, två månader innan han skulle ha fyllt 70 år. Kim Jong Il ledde framgångsrikt sitt folk genom en period då socialismen i Korea och världen över genomgick sin djupaste kris. För det koreanska folket var Kim Jong Ils tid vid makten en period av svåra umbäranden, men också av stora framgångar.
Kim Jong Il föddes 16 februari 1942. Vid 22 års ålder började han 1964 arbeta för Koreas Arbetarpartis centralkommitté och i ett halvt sekel verkade han i partiets högsta ledning. 24 december 1991 utnämndes han till högste befälhavare för Koreanska Folkarmén. Tre år efter president Kim Il Sungs bortgång i juli 1994 blev han 1997 generalsekreterare för Koreas Arbetarparti.
Kim Jong Il var sitt folks ledare under en period då de flesta länder som ideologiskt och moraliskt – och även ekonomiskt – varit det socialistiska Koreas bundsförvanter kollapsade. Svårigheterna förvärrades av svår torka och översvämningar.
Naturkatastrofer förekommer i många länder, men i Nordkorea ledde de till allvarliga skador på både infrastrukturen och livsmedelsförsörjningen. Kolgruvor översvämmades och blev farliga att gå in i. Bristen på kol ledde till elbrist som lamslog stora delar av industrin, däribland produktionen av konstgödsel för jordbruket, och befolkningen drabbades hårt av brist på livsmedel och el. Samtidigt intensifierade imperialistmakterna pressen för att driva fram en kollaps och ett systemskifte i Nordkorea liksom i andra socialistiska länder.
I detta svåra läge genomförde Kim Jong Il beslutsamt songunpolitiken. Med Koreanska Folkarmén som huvudkraft för landets försvar och i det ekonomiska uppbygget ledde han hela folket på ”den mödosamma marschen”, och fortsatte kraftfullt att värna landets oberoende och dess socialistiska samhällssystem – de mål och ideal som president Kim Il Sung tidigare stod för, jucheidén och landets utveckling till en stark och blomstrande socialistisk stat.
Under de svåra åren på 1990-talet visade Demokratiska Folkrepubliken Korea under Kim Jong Ils ledning sin stabilitet och livskraft. Han lyfte också fram de tre grunddokumenten för fredlig och självständig nationell återförening.
Landets betydande framgångar ledde till att han i juni 2000 tillsammans med den sydkoreanske ledaren Kim Dae Jung kunde genomföra ett sensationellt nord-sydligt toppmöte i Pyongyang, som följdes av nästan ett decennium av försoning och avspänning. De nord-sydliga gemensamma deklarationerna 15 juni 2000 och 4 oktober 2007 befäste freden i Ostasien och öppnade vägen till en fredlig och självständig återförening av Korea enligt principen ”av vår nation själv”.
Tyvärr stannade den positiva utvecklingen av relationerna med södra Korea upp med presidentskiftet i Söul 2008. Ett resultat av avspänningspolitiken var att Demokratiska Folkrepubliken Korea 2001-2002 öppnade diplomatiska relationer med många länder inom och utanför EU, vilket innebar att västvärlden äntligen erkände Nordkorea som en suverän stat.
Under Kim Jong Ils ledning utvecklade DFRK avancerad modern teknologi och egen teknik, tog steg ut i rymden via satellituppskjutningar, utvecklade kärnvapen som avskräckande försvar mot det kontinuerliga kärnvapenhotet från USA och lade grundstenen till bygget av en blomstrande socialistisk nation.
Vid den betydelsefulla partikonferensen 2010 omvaldes Kim Jong Il som generalsekreterare för Koreas arbetarparti, ett beslut som hälsades med varm entusiasm och glädje av det koreanska folket och av Koreavänner runt om i världen.
Vid hans bortgång ett år senare var landet stabilt och överlämnandet av den högsta ledningen till hans efterträdare Kim Jong Un gick smidigt. På den grund som lagts av president Kim Il Sung och generalsekreterare Kim Jong Il har Demokratiska Folkrepubliken Korea goda förutsättningar att under Kim Jong Uns ledning utvecklas vidare till en stark och blomstrande suverän socialistisk stat och med kraft fortsätta kampen för den koreanska nationens fredliga och självständiga återförening och för fred i Ostasien och i världen.