Uttalande från Svensk-Koreanska Föreningen

60 år utan fred i Korea

– Ersätt vapenstilleståndet med fredsavtal

I över sex decennier har krigets skugga hängt hotande över Koreahalvön. Sedan vapenstilleståndet efter Koreakriget 1953 råder ett tillstånd av varken krig eller fred, där risken för ett nytt krigsutbrott är ständigt närvarande. Det är hög tid att förändra detta och ersätta vapenstilleståndet med en varaktig fred.

Korea – ett relativt litet land med tämligen liten befolkning – har alltsedan andra världskrigets slut 1945 stått i direkt konfrontation med supermakten USA. USA:s trupper landsteg i södra delen av Koreahalvön efter Japans kapitulation och inrättade en ockupationsregering. USA-imperialisternas ambition var att upprätta sin dominans och hejda den antikoloniala frigörelsen och socialismen i Korea, i Asien och i hela världen.

Mot befolkningens klara vilja drev USA fram en delning av landet och provocerade fram Koreakriget, som utbröt 25 juni 1950. Deras mål var att lägga under sig hela den tidigare japanska kolonin och använda Koreahalvön som språngbräda för fortsatt offensiv mot Kina.

USA:s ödeläggelse av Korea och dess övergrepp mot befolkningen – såväl i norr som i söder – under de tre år kriget varade var förödande, men USA-koalitionens förluster – såväl mänskliga som materiella – var också enorma. Därför tvingades USA den 27 juli 1953 underteckna ett vapenstilleståndsavtal med Demokratiska Folkrepubliken Korea (DFRK). Sedan dess har det rått en situation av varken krig eller fred mellan de två staterna.

Vapenstillestånd är en överenskommelse om att tillfälligt inställa striderna. Tekniskt kan man därför säga att USA och Demokratiska Folkrepubliken Korea fortfarande befinner sig i krig med varandra. Vid många tillfällen under de senaste 60 åren har också situationen varit hotande nära ett nytt uppflammande av striderna.

Systematiska avtalsbrott

Bläcket hade knappt hunnit torka på överenskommelsen om vapenstillestånd innan USA systematiskt började frångå det man kommit överens om.

Artikel IV punkt 60 i avtalet anger att de två sidorna inom tre månader efter att avtalet trätt i kraft skulle hålla en politisk konferens på högre nivå för att lösa frågan om tillbakadragande av alla utländska styrkor från Korea och andra frågor. I stället slöt USA i oktober 1953 ett ”Ömsesidigt Försvarsavtal” med de sydkoreanska myndigheterna för att rättfärdiga permanent stationering av sina trupper i södra Korea.

Avtalets punkt 13 stipulerar båda sidors skyldighet att ”upphöra med införsel till Korea av förstärkningar i form av stridsflygplan, pansarfordon, vapen och ammunition”. I strid mot det införde USA stora mängder toppmodern militär utrustning, inklusive kärnvapen, och förvandlade på så sätt södra Korea till den största kärnvapenarsenalen och militära understödsbasen i Fjärran Östern.

Den Militära Vapenstilleståndskommissionen (MAC), som var det verkställande organet för vapenstilleståndsavtalet, och Neutrala Nationers Övervakningskommission (NNSC), vars uppgift var att se till att överenskommelsen om vapenstillestånd respekterades, har i realiteten upphört att existera på grund av USA:s ensidiga agerande.

De ledande delegaterna i MAC ska enligt avtalet komma från de två sidorna, DFRK respektive USA, men USA har istället utsett en general ur den sydkoreanska armén, som inte var part i avtalet, som ledande delegat för sin sida. Det gjorde att MAC inte längre kunde utföra sitt uppdrag.

Då NNSC blottlade USA:s brott mot avtalet, utvisade USA ensidigt dess företrädare från den region som de kontrollerade för att på så sätt omintetgöra NNSC:s övervakande funktion. Två av de länder som ingick i NNSC (Tjeckoslovakien och Polen) är idag inte längre med i kommissionen och de övriga två (Sverige och Schweiz) gör inte ens sken av att opartiskt övervaka tillämpningen av avtalet.

Det är uppenbart att ett avtal slutet mellan två parter inte blir mer än en papperslapp då ena sidan ignorerar det. Det koreanska vapenstilleståndsavtalet har för länge sedan mist sin funktion och roll som ett verktyg för att förhindra en upptrappning av spänningen och risken för krig på Koreahalvön. Ingen har längre något hopp om att detta avtal kan spela någon positiv roll.

Fiendskapen bör upphöra

Vapenstilleståndsavtalet definierar DFRK och USA som ”de fientliga sidorna”. Utan att detta förändras är det omöjligt att minska spänningen och upprätta fred och säkerhet i och kring den koreanska halvön för framtiden. Inte heller kan man förvänta sig en oberoende, fredlig och enad utveckling av den koreanska nationen.

Det är över 30 år sedan Demokratiska Folkrepubliken Korea föreslog att vapenstilleståndet skulle ersättas med ett fredsavtal och att en ny stabil fredsmekanism skulle inrättas. Sedan dess har landet gjort konsekventa och ihärdiga ansträngningar för att förverkliga detta förslag.

Att ersätta vapenstilleståndsavtalet med ett fredsavtal är den främsta förutsättningen för att förhindra upprustning och vapenkapplöpning på Koreahalvön, lösa kärnvapenfrågan och utveckla relationerna mellan DFRK och USA samt mellan norra och södra Korea.

Sverige, som är medlem i NNSC och har diplomatiska relationer med alla inblandade parter och därtill diplomatiskt företräder USA i Pyongyang, bör aktivt bidra till fred och säkerhet på Koreahalvön genom att verka för att det sedan länge överspelade vapenstilleståndsavtalet ersätts med ett fredsavtal.

Svensk-Koreanska Föreningen

Christer Lundgren
Ordförande

text/60_år_utan_fred_i_korea.txt · Senast uppdaterad: 2013/07/07 11:25 av daniel
[unknown link type]Till början av sidan
www.chimeric.de Creative Commons License Valid CSS Driven by DokuWiki do yourself a favour and use a real browser - get firefox!! Recent changes RSS feed Valid XHTML 1.0