Introduktion till Demokratiska Folkrepubliken Korea

För att förstå dagens situation på Koreahalvön är det viktigt att känna till Koreas 1900-talshistoria. Denna är präglad av ockupation, krig och förtryck.
Fram till andra världskrigets slut var den koreanska halvön ockuperad av Japan. Japan plundrade landet ekonomiskt och försökte utplåna dess nationella identitet och kultur. Koreanernas status i japanernas ögon var inte särskilt hög. Tusentals koreanska kvinnor tvingades att bli sexslavar åt den japanska armén och män som ville nå någon form av framgång tvingades byta till japanska namn.
I samband med Japans kapitulation 1945 intogs Korea av de segrande stormakterna. Södra Korea ockuperades av amerikanska trupper som installerade en lojal regim baserad på den japanska kolonialismens maktstruktur. I den norra delen av landet, som med Sovjetunionens stöd befriats av koreanska partisaner under ledning av Kim Il Sung, utropades den Demokratiska Folkrepubliken Korea.
1950 gjorde USA-imperialisterna ett desperat försök att lägga under sig hela Koreahalvön. Den sydkoreanska militärmakten attackerade nordsidan1). De hade dock gjort en total felbedömning av nordsidans militära styrkor och sydsidans armé drevs snabbt tillbaka. Koreanska folkarmén gjorde en kraftansträngning och lyckades också inta nästan hela södra Korea.
Detta var dock någonting som inte kunde accepteras av USA, som bedrev kamp mot kommunismen som högsta prioritet. Amerikanska trupper insattes under FN-flagg (!) och efter förödande bombningar intog USA stora delar av norra Korea.
Koreanska folkarmén övergick till gerillataktik, som de hade stor erfarenhet av efter partisankriget mot Japan. I det läget såg sig även Kina hotat av den amerikanska offensiven och sände en stor frivilligstyrka för att bistå koreanska folkarmén. Med hjälp av kinesiska trupper kunde Koreanska folkarmén tvinga amerikanerna att retirera.
Vapenstilleståndsavtal undertecknades 1953 mellan DFRK och Kina å den ena sidan och det så kallade FN-kommandot (i realiteten USA) å den andra. Den militära demarkationslinjen mellan syd och nord drogs nästan identiskt med hur den varit innan Koreakriget, före 1950. USA har sedan dess behållit en omfattande truppnärvaro i södra Korea. Någon fred har heller aldrig slutits. Alla försök som gjorts mellan koreanerna för att uppnå avspänning och återförening har motarbetats av USA.
I januari 2002 utpekade George W Bush DFRK som en ”skurkstat” och kallade landet ”ett hot mot freden för Förenta Staterna och övriga världen”. Något som är både ogrundat och oförskämt. Norra Koreas ställningstagande mot imperialism och utsugning, samt det koreanska folkets vilja att leva i fred i ett kulturellt och ekonomiskt självständigt Korea är nämligen allt annat än skurkaktigt. Det är beundransvärt.
Dylika hot och utspel från amerikanskt krigsmaskineri genom åren har tvingat norra Korea att satsa en stor del av sina resurser på ett kraftigt försvar. Detta tillsammans med att dess forna handelspartners försvunnit då östblocket kollapsat, samt några svåra år med naturkatstrofer i början av 1990-talet, har satt DFRK i en ekonomiskt svår situation. Svensk-Koreanska föreningen arbetar för en ökad solidaritet med det koreanska folket samtidigt som den fördömer USA:s krigshets och stödjer Korea i kampen för en värld där folken kan leva i fred och självständighet.

flicka Pyongyang
Kvinnlig soldat
i Koreanska Folkarmén
Vy över
huvudstaden Pyongyang


Norra Koreas samhällssystem är icke-kompromissande socialistiskt. Marx och Lenins läror har anpassats efter koreanska förhållanden samtidigt som man studerat utvecklingen i Kina och Sovjetunionen. I spetsen för befrielsekampen stod general Kim Il Sung som sedermera utropades till president. Kim Il Sung står för författandet av en mängd texter som inspirerat och väglett koreanerna att bygga en framstående socialistisk stat. Under 1950-talet formulerades grunden till den s.k. jucheidén. Detta är en teori som kom att innefatta hela den koreanska socialistiska ideologin samt strävan efter självförsörjning och oberoende gentemot andra nationer.
1994 avled den store ledaren, president Kim Il Sung. Hans son, Kim Jong Il, tog över rollen som Koreas ledare. Kim Jong Il är också författare av ett antal vägledande ideologiska texter som har utvecklat och förstärkt jucheidén och den koreanska revolutionen. Kim Jong Il avled i december 2011.

Kim Il Sung Kim Jong Il
Kim Il Sung Kim Jong Il

Det koreanska folket har utformat sitt eget ekonomiska och politiska system, som skiljer sig från andra länders. Det ogillas av USA-imperialisterna och andra krafter, som vill stöpa hela världen i en form och påtvinga andra länder ett ekonomiskt system som gör det möjligt för dem att lägga under sig deras marknader och naturresurser. Därför förtalar och smutskastar man DFR Koreas socialistiska samhällssystem och försöker tvinga landet att genomföra marknadsekonomiska reformer och öppna sig för utländskt inflytande.
Västvärldens tongivande media är en propagandaindustri som systematiskt förtalar DFR Korea och sprider USA:s krigspropaganda.

Ofta förmedlas information direkt från amerikanska källor utan någon som helst kritisk hållning, utan att klargöra att USA och DFRK fortfarande officiellt befinner sig i krig med varandra. Eller så förmedlas information direkt från sydkoreansk militärpropaganda, utan tanke på att den sydkoreanska militärmakten är underställd USAs befäl. De gånger massmedia vänder sig till nordsidan för en kommentar är lätträknade. Inte sällan leder också journalisternas bristande kunskaper om Koreafrågan och deras förutfattade meningar till rena fantasihistorier.

Svensk-Koreanska föreningen uppmanar svenska folket att kritiskt betrakta information om Korea samt att inte låta sig manipuleras av den amerikanska och antikommunistiska propagandan.


1)
I västlig historieskildring beskrivs det oftast som att det skulle vara nordsidan som genomförde kraftig militär upprustning för att sedan anfalla syd. Men ingenting kan vara mer falskt. USA och Sovjetunionen hade i slutet av andra världskriget kommit överens om att Korea med tiden skulle bli ett land med demokratiskt, koreanskt, styre. Utan inblandning av yttre krafter. 1948 uppmanades USA och Sovjetunionen av en folkkongress i nord, att dra sig tillbaka ur Korea. Sovjetunionen följde uppmaningen och tog hem samtliga sina styrkor, men USA bara ett fåtal som dessutom bara omplacerades till baser i Japan. Men detta innebar också i realiteten att USA nu började rusta upp den sydkoreanska armén istället för att stärka sin egen direkta närvaro. 1949 började den sydkoreanska armén under amerikanskt komando att systematiskt begå militära provokationer mot nord. Flera tusen sådana begicks med syfte att få den koreanska folkarmén i nord att begå misstag så att USA skulle kunna invadera och ockupera hela landet. 1950 övergick en sådan provokation i ett regelrätt invasionsförsök. Men när koreanska folkarmén visade sig vara betydligt mäktigare än USA trott och den sydkoreanska armén tvingades till reträtt tog USA ärendet till FN för att föra över ansvaret för kriget på Demokratiska Folkrepubliken Korea, motivera insättandet av trupp under egen flagg och samtidigt få militärt stöd av dess satellitstater.
sk/intro.txt · Senast uppdaterad: 2013/03/01 23:32 av daniel
[unknown link type]Till början av sidan