Trump fick det svar han förtjänar

När USA:s president Donald Trump höll sitt jungfrutal inför FN:s generalförsamling, tillgrep han ett extremt högt tonläge mot Demokratiska Folkrepubliken Korea, en hånfull vokabulär mot landets ledare och direkta hot om att utplåna detta lilla asiatiska land. Det var ett tal som väckte avsky i Sverige och i hela världen.
”Bombastiskt och nationalistiskt” och ”ett brott mot folkrätten” var utrikesminister Margot Wallströms kommentar.
”En turbo-version av ’axis of evil’”, ”Farligt och simplistiskt”, twittrade förre stats- och utrikesministern Carl Bildt.
”Vi tycks ha nått den punkt då USA:s president kan säga saker som för inte länge sedan hade skakat om världen, men som nu blir nyheter bland andra. Det är ett farligt avtrubbningsstadium. Risken är att vi inte bara förlorar vår förmåga att reagera inför hot, utan att vi omedvetet normaliserar det extrema”, skrev DN:s ledarskribent Peter Wolodarski.
Reaktionerna på Trumps tal är mycket berättigade, men Sveriges politik – i allmänhet och i FN:s säkerhetsråd – går likafullt USA:s ärenden; den syftar till att sätta press på den hotade parten, inte på den stormakt som hotar ett annat medlemsland med utplåning.
Prat stoppar inga bombplan. Det enda verkningsfulla svaret på USA:s krigshot kom från den angripne koreanske ledaren Kim Jong Un själv och hans företrädare.
”En skrämd hund skäller högre. Jag vill råda Trump att vara försiktig med sitt ordval och att tänka på vem han talar till när han talar inför världen”, sade Kim Jong Un.
Han talade om att vidta ”en motsvarande hård motåtgärd på historiskt högsta nivå”. ”Agerande är det bästa alternativet… Vad Trump än må ha förväntat sig, kommer han att möta resultat som överstiger hans förväntningar.”
När Donald Trump var ny som president och utannonserade en förändrad amerikansk strategi i Koreafrågan, var det oklart vad han ville åstadkomma. Uppenbart ville han förmå Kina att sätta press på Demokratiska Folkrepubliken Korea och därigenom spela på motsättningar enligt den klassiska principen söndra och härska. Men oavsett vad Kina gör kan de inte få Nordkorea att överge sin försvarsstrategi med avskräckande kärnvapen; därför bollade de tillbaka frågan till USA.
Trump talade då om att ”alla möjligheter ligger på bordet”, det vill säga även krigshandlingar. För att understryka detta hot sände han en ”armada” av krigsfartyg mot Koreahalvön, genomförde jättelika gemensamma militärövningar tillsammans med de sydkoreanska styrkorna inklusive strategisk bombning i området kring Pyongcheang nära demarkationslinjen, där vinter-OS planeras om ett halvår, och övningar för att ”halshugga” ledningen för DFRK eller angripa landets försvarsanläggningar. Han skickade en skur av missiler mot Syrien och en monsterbomb (”alla bombers moder”) mot Afghanistan – allvarliga krigshandlingar mot andra länder, som inte föranledde några reaktioner från FN:s säkerhetsråd.
USA-administrationen har även sänt signaler om förhandlingsvilja, men hela tiden under förutsättning att förhandlingarna ska gälla de nordkoreanska kärnvapnen, inte det amerikanska krigshotet. Ryssland och Kina har föreslagit en ömsesidig nedtrappning steg för steg, vilket Trump avfärdat som ”en förolämpning”.
Det måste sägas klart: Problemet i Korea är inte Nordkoreas kärnvapen, utan kärnvapenmakten USA:s krigshot, USA:s brott mot FN-stadgan och mot icke-spridningsavtalet (NPT). Det är denna fråga som FN:s säkerhetsråd borde ta tag i. Det är den som bör stå i fokus för opinionsbildningen.

Christer Lundgren

nyheter/fickdetsvar.txt · Senast uppdaterad: 2017/09/29 00:23 av daniel
[unknown link type]Till början av sidan
www.chimeric.de Creative Commons License Valid CSS Driven by DokuWiki do yourself a favour and use a real browser - get firefox!! Recent changes RSS feed Valid XHTML 1.0